'Jag tänkte inte på att du inte var där'

''Det spelar ingen roll att jag har varit med om det hundra gånger innan, det är alltid lika sorgligt.'' hulkar Caitlin fram. Tårar rinner sakta nerför hennes ansikte och Adrian lägger armen om henne för att trösta henne. Alla är väldigt ledsna när vi åker tillbaka mot Adrian, bilen är knäpptyst. Resten av dagen är också väldigt tyst, i alla fall om man jämför med hur det brukar låta. Det är förresten inte så konstigt eftersom de som brukar låta mest är borta. Nästa dag är tvärtom, alla vill att det ska vara som vanligt så de låter för Justin, Chaz och Ryan också.

Dagarna fortsätter med jobb för min del och de andra gör lite vad som helst. Nu är det torsdag, fem dagar efter att de åkte. Caitlin och Christian ska ha någon slags fest med lite kompisar. Jag kan tyvärr inte gå då jag ska jobba dagen efter och hur som helst är för trött och inte alls sugen på fest. Istället ska jag krypa ner i sängen med lite godis, titta på film och läsa. Det här är sista veckan jag jobbar, sen har jag drygt två veckor helt ledigt. Sandra ska säga upp sig med tanke på att de flyttar till Irland ungefär en och en halv vecka efter att jag har åkt hem. När vi tittat på ett par filmer (Sandra bestämde sig för att göra mig sällskap) och börjat plocka ihop så ringer min mobil.

''Hej honey, har ni kul?'' svarar jag då jag ser på numret att det är Christian som ringer.

''Hej bebe, ganska, jag saknar dig...''

''Jag saknar dig också, sweetie. Ville du något speciellt, för jag tänkte sova strax.''

''Tja, det är en sak...''

''Okej...''

''Vi satt och pratade, och allt var väl som vanligt...''

''Och?''

''En av Caitlins vänner kysste mig. Jag tänkte inte på att du var där så jag trodde att det var du, så jag besvarde kyssen innan jag insåg att det inte var du!''

''Oh.'' är allt jag kan svara.

''Snälla, säg något!'' ber han och låter riktigt desperat.

''Jag vet inte...''

''Vet inte vadå?''

''Jag behöver tänka.'' säger jag och lägger på i hans öra. Elakt, jag vet, men vad ska jag göra? Det är ju liksom bara ett spel men han borde ju ha kunnat stoppa det, Caitlin och Adrian också.

''Har det hänt något?'' undrar Sandra som bara har hört min del av samtalet.

''Typ...''

''Orkar du berätta?'' Jag nickar och förklarar allt för henne, även mina tankar om hur jag ska göra. ''Jag kan inte bestämma åt dig, tyvärr!'' börjar hon. ''Det är bara ditt beslut men om det hade varit jag hade jag nog förlåtit honom. Det var ju han, men inte helt och hållet hans fel, och du åker om cirka tre veckor, ta vara på den sista tiden.''

''Inte visste jag att du var så vis.'' retas jag. ''Men det låter faktiskt ganska logiskt.'' tillägger jag sedan och hon ler mot mig.

''Erkänn att jag är ganska bra.''

''Ibland...'' Hon räcker ut tungan åt mig och skrattar sedan till.

''Ska du ringa honom?'' undrar hon.

''Nja, jag tänkte plåga honom lite.'' säger jag och ler lite hånfullt.

''Hur då?''

''Bara råka glömma bort att berätta att jag förlåtit honom. Typ strunta i honom imorgon och låtsas tänka, sen går jag hem till honom i övermorgon och beter mig som vanligt.''

''Ja, gör det!''

''Ja, kanske''

Nästa morgon är det första jag gör att sätta mobilen på ljudlöst, sen går jag ut och joggar. Helt omedvetet springer jag förbi parken där vi kysstes för första gången, och minnena kommer tillbaka. Jag känner hur tankarna vandrar över på honom och koncentrerar mig genast på löpningen istället. När jag kommer tillbaka fortsätter dagen som vanligt, förutom den lilla detaljen att jag struntar i att titta på mobilen. Första gången jag tittar på den har jag fått ungefär hundra sms, majoriteten av de är från Christian, men en hel del är från Caitlin och även några från Adrian. Jag läser igenom alla utan att svara, de innehåller i princip samma sak allihop. Precis när jag är på väg att lägga ner mobilen igen får jag ett nytt sms, av Justin denna gång.

'Skype? <3'

'Sure <3' svarar jag och loggar sedan snabbt in på skype.

''Hej, stjärnan!'' hälsar jag när han svarat.

''Hej du! Hur är det?''

''Erkänn att han bad dig fråga det.''

''Ja, han sa att ni bråkade...''

''Det var något nytt.''

''Ni bråkar inte?'' frågar han och ser väldigt förvirrad ut.

''Vet du inte vad som hände?''

''Finns det något jag borde veta?''

''Han kysste en av Caitlins kompisar...''

''Han gjorde VADÅ?!''

''Du hörde...''

''Wow, okej. Erm, det var inget jag förväntade mig.''

''Det gjorde inte jag heller.''

''Hur vet du att det är sant?''

''Han berättade.''

''Jag tror att jag behöver lära honom en läxa.''

''Nej!'' utbrister jag. ''De var väl inte helt nyktra och han sa att han trodde det var jag. Jag är väl mest sur utav principskäl.''

''Oh, men jag ska fortfarande lära honom en läxa. Ska du förlåta honom?''

Jag börjar le och berättar om min plan. Först är han lite negativ men sen erkänner han att den inte var så dålig och att Christian förtjänar det.

'Det är du sweetie!'

Veckan passerade snabbt och nu är det fredag igen. Caitlin är på väg hit och sedan, när Sandra kommit hem, ska vi till Justin som ska ha någon slags fest. Jag har ingen aning om varför han har fest men det blir säkert bra ändå. Veckan som gått har varit som alla de andra veckorna, bara med några små ändringar. Caitlin och Adrian var ute på sin första dejt, enligt vad jag har hört var den underbar. Efter det har hon umgåtts mycket med Adrian, så har det bara varit killarna som hållit mig sällskap under dagarna. Inte för att jag klagar precis, men jag saknar henne, har inte träffat henne sen den dagen jag pratade med Adrian.

''När man talar om trollen...'' mumlar jag när jag går för att öppna dörren som Caitlin precis knackade på.

''Heej! Jag har saknat dig!'' tjuter båda i munnen på varandra när jag öppnat dörren, sen börjar vi skratta åt ingenting. Vi äter lunch, pratar och skrattar, och tar hand om Jake också. Till sist hör jag att dörren öppnas så jag tar Jake i famnen och går ner för att lämna honom till Sandra. En timme senare är jag och Caitlin nästan klara att åka, bara lite smink kvar.

''Det här kommer bli den roligaste kvällen någonsin!'' säger jag och tittar sedan koncentrerat in i spegeln när jag lägger på mitt röda läppstift.

''Jag vet!'' svarar hon och tar ett sista drag med mascaran. ''Gosh, älskling, du ser fantastisk ut!''

''Tack, honey! Du borde verkligen titta in i spegeln, ser du den vackra tjejen som stirrar tillbaka på dig? Det är du, sweetie!''

''Aww, du är för underbar!''

''Jag vet!'' säger jag självsäkert, sen går vi ner för trappan för att säga hejdå till Sandra, Dylan och Jake.

''Drick inte för mycket!'' säger Sandra uppmanande medan vi tar på oss skorna.

''Du behöver inte oroa dig.'' svarar jag och greppar tag i min väska eftersom jag ska sova där, hela gänget ska det.

''Ha så kul!'' säger Dylan innan vi säger hejdå och jag och Caitlin går ut till hennes bil. När vi kommer fram inser jag att det var väldigt mycket folk där, berusat folk. Christian kommer och möter oss när vi hoppar ur bilen och det känns på hans andedräkt att han druckit en del. Jag känner knappt en tiondel av alla människor så jag hänger efter Christian, han verkar dock inte störas av det utan presenterar mig glatt för sina kompisar. Jag blir törstig och letar efter något att dricka men inser snabbt att det är alkohol i allt och känner mig helt plötsligt inte törstig längre. Då kommer Justin fram till mig, han har inte druckit lika mycket som vissa andra, men nykter är han inte heller.

''Har du kul?'' undrar han.

''Yeah, det är trevligt.'' svarar jag lite osäkert, jag är inte precis ett fan av onyktra människor.

''Vill du ha något att dricka?''

''Nej, jag är nöjd, helt nöjd!'' övertygar jag honom och han rycker på axlarna innan han går vidare. Jag går runt lite och letar efter Christian eller Caitlin eller någon när jag känner ett par armar runt min mage.

''Hej vackra människa.'' viskar Christian i mitt öra.

''Hej snygging.'' viskar jag tillbaka och snurrar runt i hans famn innan jag kysser honom. Även om spritsmaken finns där så försvinner allt annat omkring oss och det är bara vi som existerar, i vår egna lilla värld.

''Aww.'' hör jag en röst säga bakom mig efter ett tag. Caitlin. Jag vänder mig om och där står mycket riktigt Caitlin, tillsammans med Adrian. Jag visste inte ens att han var här.

''Jag kan säga desamma...'' retas jag och båda börjar rodna. ''Hon är en jättebra tjej, våga inte såra henne, för då får du med mig att göra.'' säger jag sedan hotande vänd mot Adrian som först ser förskräckt ut, sedan inser han att jag var ganska oseriös. Caitlin och Christian fattar dock ingenting utan bara stirrar på oss.

''Jag hade inte planerat det heller.'' svarar Adrian och lyckas på något vis rodna ännu mer.

''Gud vad gulligt!'' utbrister jag.

''Vad pratar ni om?'' undrar Caitlin, nyfiken som hon är.

''Inget speciellt, eller hur?'' svarar Adrian och spänner ögonen i mig för att jag inte ska säga något.

''Det stämmer.'' instämmer jag nickande. När det är sagt börjar 'Drive By' med Train spelas och vi börjar dansa, så håller vi på resten av kvällen. Dans, och lite prat emellan när vi inte orkar dansa. Låt på låt spelas och till slut börjar jag känna mig trött. Inte bara lite utan hur trött som helst.

''Jag är trött.'' säger jag till Christian som inte ser lika trött ut, men vem vet? Alkohol kanske gör att du blir piggare. Även om det nu vore så kommer jag inte testa, usch!

''Vill du sova?'' undrar han lite sluddrande. Jag nickar till svar. Han ser sig omkring och upptäcker något, det var visst Justin han letade efter då han går fram till honom och säger något jag inte hör vad. Helt ärligt bryr jag mig inte heller utan bara gäspar och tänker på hur skön min säng är.

''Kom.'' säger Christian och drar med mig upp på övervåningen. Han tar upp en nyckel och låser upp en dörr som går till ett sovrum, det verkar vara Patties. ''Du kan sova här.'' säger han sedan och pekar på sängen i mitten av rummet där min väska står. Det var alltså där den var.

''Du kan gå ner igen, jag klarar mig.'' säger jag till honom och menar det verkligen, han ska inte behöva sova när han inte är trött bara för att jag råkar vara det. Han protesterar lite innan han ger med sig. ''Bara ett tips, drick inte så mycket mer.'' ler jag åt honom när han går ut ur rummet. Han blinkar åt mig och stänger dörren. Låser gör han också, men det blir jag bara glad för, då kan ingen utom han och möjligtvis Justin komma in i rummet när jag sover. När jag tvättat bort mitt smink och borstat tänderna i badrummet vars enda dörr går in hit lägger jag mig ner i sängen och somnar hur snabbt som helst, trots ljudet nerifrån.

'Vem är du?'

 ''Det är mitt namn, men vem är du?''

''Oh. Förlåt, du måste vara väldigt förvirrad! Jag är Paulina, Vi har en gemensam vän.''

''Och vem skulle den här vännen vara?'' säger han misstänksamt.

''Caitlin Beadles, ni går i samma klass.'' När jag har uttalat de orden skiner hann upp för en sekund innan hans ansikte mörknar lite.

''Ja, men jag skulle inte kanna henne en vän, bara en person som jag känner. Men jag förstår fortfarande inte varför...''

''Vem är det Adrian?'' ropar en kvinnoröst inifrån huset och avbryter honom. Rösten pratar svenska och jag känner mig väldigt förvånad.

''Bara en kompis.'' ropar han tillbaka innan han går ut och stänger dörren efter sig så vi slipper bli störda igen. ''Förlåt för det där, det är min mamma.''

''Kan du svenska?'' frågar jag chockat.

''Kan du?!'' säger han och är mer förvånad än vad jag är.

''Tydligen, men hur kan du det?''

''Jag kommer från Sverige, flyttade hit för snart tre år sedan.''

''Jag kommer också från Sverige!'' utbrister jag. ''Vart bodde du då?''

''I en liten stad, tror knappt att du känner till den. Den heter Gränna.''

''Det är ju därifrån polkagrisen kommer!'' tjuter jag och spelar överlycklig. ''Nej men skämt åsido så kommer jag från Bankeryd, tvärs över Vättern.''

''Du skojar?!''

''Nix, men jag är i alla fall här av en anledning, som faktiskt inte är att prata svenska.''

''Just det, jag skulle precis fråga dig när mamma ropade. Varför är du här egentligen?''

''Caitlin skickade mig.''

''Varför då?''

''För att jag skulle säga att hon gillar dig, då hon är lite för feg själv.'' Han stirrar på mig som om jag vore galen.

''Om detta är någon sort skämt kan du gå nu.''

''Nej jag lovar, hon skulle ha väntat nere vid gatan men var så sjukt nervös att hon gick till parken där borta istället.''

''Varför skulle hon gilla mig?'' frågar han skeptiskt. ''Jag menar, hon är en av de 'coola' medan jag, är något annat.''

''Jag vet ärligt talat inte, men om du följer med mig till parken kan du fråga henne själv.'' Han tvekar lite och jag försöker övertala honom tills han ger med sig och drar på sig sina skor innan vi går gemensamt till parken.

''Lin!'' ropar jag när jag får syn på henne.

''Pauli, hur gick...'' hon avbryter sig mitt i frågan och stirrar på Adrian som går bredvid mig.

''Jag lämnar er två ensamma, det var trevligt att träffas Adrian. Och du ringer mig senare Lin!'' säger jag och ger båda varsin kram innan jag vänder på klacken och går hem till Christian där killarna är.

''Var är Cait?'' undrar Justin när jag kommit fram till huset och hittat de på framsidan, spelandes basket.

''Hon träffade en vän så jag gick så de kunde prata ifred utan mig.'' svarar jag och rycker samtidigt på axlarna, ingen 'big deal' liksom. Killarna nickar förstående och är strax igång med att spela igen och jag slår mig ner för att titta på. Det är väldigt jämt men till slut vinner Ryan och Chaz. Justin och Christian ser väldigt besvikna ut så jag kan inte låta bli att 'aww:a' åt de. Efter ett tag till som består av massa prat och skämt skjutsar Christian hem mig.

''Hur var det i stugan?'' Sandra är såklart på mig direkt när jag kommer innanför dörren.

''Grymt, hur kul som helst!''

''Vad bra, vad gjorde ni?''

''Allt möjligt, vi låg på stranden, åkte in till byn, tittade på film och paddlade kanot, bland annat.''

''Gud vad kul!''

''Verkligen!'' Jag ger mig in i en lång redogörelse för allt vad vi gjort och hon brister många gånger ut i gapskratt, till slut börjar hon gråta av av allt skratt.

''Det verkar som att ni hade en rolig helg.'' lyckas hon pressa fram efter ett tag.

''Så kul, jag kan knappt förklara!'' erkänner jag.

En timme senare har jag hunnit packa upp och har precis startat datorn. Emma loggar in på skype efter bara några några minuter så vi börjar prata. Vi pratar om allt möjligt i, vad som känns som en halvtimme, men som visar sig vara två timmar. Någonstans börjar något låta och jag inser snabbt att det är min mobil som ringer. Jag säger hejdå till Emma och svarar i mobilen.

''Gissa vad?!'' tjuter en röst i örat på mig.

''Vad är det Lin?'' Vem skulle det annars vara liksom?

''Adrianbjödutmigpåendejtimorgonochjagbehöverdinjälptypnu.'' Jag hör inte ett enda ord så snabbt som hon pratar.

''Ursäkta, va? Prata långsammare.'' I luren hör jag hur hon tar ett djupt andetag innan hon svarar.

''Adrian bjöd ut mig på en dejt imorgon och jag behöver din hjälp typ nu.'' säger hon, denna gången överdrivet tydligt så jag inte kan missa ett ord.

''Va?! Wow, det är ju underbart!''

''Ja, jag typ freakar ur.''

''Jag förstår det, men jag tycker, eller säger, Chris då?''

''Jag har inte berättat...''

''Om du inte gör det kommer jag göra det.'' hotar jag.

''Okej, jag gör det när jag lagt på.'' Hon ger med sig, hon ger med sig, lalalalala.

''Duktig flicka!'' säger jag stolt. ''Förresten, varför behöver du min hjälp?''

''För att göra mig klar, dah?''

''Men jag ska jobba?''

''Just det...''

''Jag är helt säker på att Justin, Chris, Ryan and Chaz skulle bli jätteglada över att få hjälpa dig! Oroa dig inte darling.''

''Exakt, inte oroa sig. Det är bara Chris, Ryan and Chaz. Vad kan gå fel? Förutom allting?''

''Glöm inte Justin.''

''Men jag litar på honom.''

''Då låter du bara Justin hjälpa dig.'' säger jag som om det vore den mest självklara saken i världen. ''Men skicka en bild när du är klar så du kan få min åsikt!''

''Okej honey!'' När vi kommit överens om det pratar vi lite och jag påminner henne om att berätta innan vi säger hejdå och avslutar samtalet.

'Ni ser ut som zombies'

Nästa morgon är jag först uppe, som vanligt. Efter en timme kommer Christian ner för trappan, gäspandes. Jag flinar åt honom samtidigt som han går runt i köket och tar fram frukost, han är galet lik en zombie. Lite senare kommer resten ner från sina rum, lika trötta som Christian.

''Vad gjorde ni igår kväll egentligen?'' undrar jag fundersamt.

''Vad menar du?'' svarar Chaz, som en fråga.

''Tja, ni ser ut som zombies, trötta zombies!''

''Ha ha, du är så rolig...'' Det är Caitlin denna gången.

''Jag vet.'' säger jag lite bitchigt.

''Såklart du gör.'' säger Justin.

När alla fått i sig lite frukost, och i vissa fall även kaffe, blir de lite piggare. Efter ett litet möte går alla upp och byter om eftersom vi bestämt att vi ska spendera dagen vid stranden på deras tomt. När nästan hela dagen gått är det ända vi har gjort att hänga vid stranden och åkt in till 'staden' för att äta. Vi är inte trötta, i alla fall inte mycket, utan vill göra något annat än att titta på film. Då kommer Christian med den briljanta idén att vi ska paddla kanot i mörkret. Alla, utom Caitlin som är lite tveksam, tycker att det är en jättebra idé och vi delar snabbt upp oss i kanoterna. Jag paddlar med Caitlin eftersom att hon är bombsäker på att någon av killarna hade vält deras kanot om hon skulle paddla med någon av dem. Jag är beredd att hålla med, och mycket riktigt hörs ett plask och skrik efter bara ett litet tag. Vi klurar snabbt ut att det är Ryan och Chaz som välte, troligtvis med flit. Lite senare hörs ett plask och skrik men också höga och arga röster. Det var Ryan och Chaz som välte Christians och Justins kanot. Jag och Caitlin paddlar snabbt in till kanten och hoppar ur kanoten, vilket visar sig vara smart då alla killar var på väg mot vår kanot för att välta även den.

''Hey, ni fuskade!'' skriker Chaz surt när de inser att jag och Caitlin står trygga uppe på land.

''Nej, ni är långsamma.'' skriker Caitlin tillbaka och vi gör en high five för vårt lagarbete.

När killarna kommer upp ur vattnet huttrar de som bara den, det må vara sommar, men det betyder inte att det är varmt i vattnet på nätterna. Alla går in och killarna går mot duscharna medan jag och Caitlin går direkt mot sängarna. Ungefär tio minuter efter att jag är klar kommer Christian in i rummet och jag studerar honom när han går lite fram och tillbaka i rummet, sen kommer han och kryper ner bredvid mig i sängen. Han lägger armen om min mage, precis som förra natten och jag somnar snabbt. Tryggheten som hans famn utstrålar gör mig märkvärdigt lugn.

Sömnen måste ha något emot mig eftersom jag aldrig lyckas sova längre än till halv nio, jag har typ fått en förbannelse kastad över mig eller något liknande. Hur sent jag än lägger mig går det bara inte att sova längre. Kan kanske också bero på att jag alltid vaknar hungrig och kastar mig ur sängen för att äta frukost. Det tål att funderas på, tänker jag för mig själv innan min mage kurrar så högt att jag blir rädd att Christian ska vakna. Början på dagen fortsätter som förra dagen, jag får vänta en timme eller två innan resten kommer ner som trötta zombies. Under tiden de äter packar jag ner mina saker och fixar i ordning mig, stranden fick jag nog av igår.

''Vad ska vi göra idag?'' undrar jag när jag går in i köket igen.

''Jag vet inte.'' säger Christian samtidigt som han drar ner mig i sitt knä och pussar mig på kinden. ''Men det är inte kul att du vaknar så tidigt, för jag saknar dig när jag vaknar.'' fortsätter han sedan och blinkar med ögat mot mig.

''Skyll inte på mig, det är du som sover länge.'' försvarar jag mig själv med ett litet leende på läpparna, det var ju så gulligt sagt! Caitlin himlar med ögonen mot oss och sedan är diskussionen om vad vi ska göra idag igång. Efter alla möjliga förslag kommer vi till slut fram till att vi ska åka hem efter frukost då sakerna att göra här är ganska begränsande. Efter en timme sitter vi i bilarna igen, med samma uppdelning som förra gången. Caitlin och jag har nämligen en liten plan att planera, om hur hon ska börja prata med killen från hennes klass.

''Din plan är hemsk, jag tänker inte låta dig göra det!'' säger hon ganska desperat när jag nämner planen jag kom på förra gången.

''Kommer du på något bättre? Nej, jag sa ju det! Det är det enklaste sättet!'' argumenterar jag för min idé.

''Visst...'' muttrar hon och en sekund senare håller vi på att planerar detaljerna.

''Så, jag går till hans hus, pratar med honom och övertalar honom att gå till parken och träffa dig. Svårare än så är det inte.'' säger jag när vi är någorlunda överens.

''Jag gillar det inte, men det är det bästa vi har.'' svarar hon och låter väldigt nervös.

''Vad ska vi säga till killarna? Sanningen?'' undrar jag då.

''Vi säger att ska ska till gallerian.''

''Eller hur, för jag brukar verkligen gå dit, och du kommer verkligen hem därifrån utan att ha köpt något? De kommer verkligen tro oss!'' invänder jag med betoning på 'verkligen'.

''Kanske inte...''

''Vad sägs om att säga att vi ska ta en promenad och ha lite 'tjejsnack'?''

''Det kan fungera.''

''Då har vi en plan!''

Resten av bilresan nämner vi inte ett ord om detta utan dunkar musik på högsta volym och sjunger oseriöst med. Efter att vi lämnat av min väska hos mig och pratat lite med killarna, det vill säga uttalat en lite lögn om vad vi ska göra, börjar vi gå mot hans hus som lyckligtvis ligger nära Caitlins. Caitlin pekar vilket hus det är och går sedan mot parken som ligger lite längre ner mot gatan. Jag tittar efter henne tills hon har försvunnit och går sedan fram mot dörren där han bor. Jag känner mig nervös, även om jag inte har någon anledning till det, det är ju liksom Caitlins 'kille'. Försiktigt trycker jag in ringklockan och backar lite under tiden jag väntar. Innanför dörren hörs steg i en trappa och efter vad som känns som år öppnas dörren äntligen.

''Ja?'' frågar killen som står i dörröppningen.

''Är du Adrian?'' frågar jag och han tittar förvirrat på mig.

'Det är fredag'

 Nu är det alltså fredag, blev min första tanke när jag som vanligt vaknar av radion halv sju. Jag drar mig upp ur sängen och kliver i mina träningskläder. Det har blivit en vana att jogga en runda varje vardagsmorgon, vilket har gjort att min kondition har gått upp en hel del. När jogging-rundan är över äter jag frukost och hoppar in i duschen. Dylan jobbar hemma idag eftersom Jake inte kan lämnas ensam och jag åker efter lunch. Jag packar klart det sista och när jag kommer ner till köket igen har Dylan gjort lunch. Ungefär en timme efter lunchen plingar min mobil till av ett sms från Christian att de åker från flygplatsen nu och borde vara framme om en kvart. Mycket riktigt så rullar två bilar in på uppfarten efter drygt en kvart. Dylan och Jake följer med ut för att säga hejdå och tittar på medan jag lastar in min väska i Caitlins bagageutrymme. Jag kramar de hejdå och de går in igen, då vänder jag mig mot Caitlin och Justin som disskuterar hur vi ska sitta i bilarna. Caitlin är för en tjej-bil och en kill-bil och jag hänger på det resonemanget, till slut ger de med sig.

''Men jag kan åka med er.'' försöker Christian.

''Ja, det kan du, men jag tycker du ska åka med resten av killarna. Ni har mycket att prata om.'' övertygar jag honom.

''Jag kommer sakna dig...''

''Jag kommer sakna dig med, men det är bara en och en halv timme dit.''

''Okej då...''

''Duktig pojke.'' ler jag och kysser honom innan jag hoppar in i Caitins bil och vi åker iväg.

''Det här kommer bli så kul!'' tjuter Caitlin när vi har åkt en bit.

''Såklart det ska!'' svarar jag i samma tonfall.

''Men det finns faktiskt en sak jag vill prata med dig om...'' börjar hon sedan en mening.

''Säg det bara.''

''Okej, det finns en kille...''

''Som du älskar...'' fortsätter jag hennes mening lite smått retandes.

''Ja, eller jag gillar honom i alla fall, och jag vet inte vad jag ska göra!''

''Ta det lugnt, allting kommer bli bra, hur känner du honom?''

''Han går i min klass och har gått där i tre år.''

''Har du gillat honom så länge?!''

''Nej! Jag började gilla honom för, typ en månad sen, och, ja...''

''Varför säger du det inte till honom?''

''Han är typ lite utanför, har alltid höga betyg och alla ser honom som en nörd.''

''Spelar det någon roll, fröken Caitlin Beadles?''

''Nej, men han är så tyst och om jag börjar prata med honom kommer han bara tycka att jag är en idiot!''

''Jag förstår ditt problem.''

''Bra, och det är nu du ska säga exakt vad jag ska göra!''

''Jag tänker, jag tänker!'' förvarar jag mig och sen är det tyst ett tag under tiden jag tänker. Alla möjliga förslag rusar genom min hjärna men det är bara en som faktiskt skulle kunna funka, hoppas jag i alla fall. ''Jag tror jag har en idé.''

''Wiie!'' jublar hon. ''Berätta!'' utbrister hon sedan.

''Om du berättar var han bor jag jag gå hem till honom jag säga att du gillar honom, så enkelt är det!''

''Som om jag skulle låta dig göra det.'' säger hon ironiskt.

''Har du någon bättre idé?'' Hon tittar rakt fram utan att säga ett ord. ''Sa ju det.'' säger jag då.

Hon verkar nervös, greppet om ratten stelnar och hennes knogar blir vita. Till slut orkar jag inte med det längre och sätter på radion, 'Whistle' med Flo Rida börjar spelas och jag sjunger glatt med. Det dröjer inte länge innan Caitlin också hakar på så vi höjer volymen och riktigt dunkar musiken, låt efter låt tills vi är framme. Killarna är redan där när vi kommer, Caitlin missade en avfart, eller tre... Vi hoppar ur bilen och jag kan för första gången hälsa ordentligt på Ryan och Chaz, härliga killar det där. När vi gjort oss hemmastadda inser vi att det inte finns någon mat (eller egentligen var det Chaz, han blev liksom lite hungrig) och alla utom jag och Christian åker iväg för att handla. Jag ber honom visa mig runt, vilket han gärna gör. Enligt min åsikt skulle inte jag kalla det för en stuga, det är större än vårat hus i Sverige, men det är ändå mindre än deras hus i Atlanta, jag går vilse i det huset. Efter rundturen sätter vi oss i soffan för att titta på tv, rättare sagt, han sitter och jag halvligger i hans knä. På tvn visas något dåligt program, jag tror det var 'The Vampire Diaries' eller något sådant, Christian verkar inte heller så förtjust.

''Snälla, kan vi byta? Det är tråkigt.'' klagar jag och Christian tittar förvånat på mig.

''Gillar inte tjejer den här sortens program?''

''Inte jag!''

''Phew, då är vi två.'' Jag skrattar åt honom och han byter lättat kanal. Denna gång blev det ett gammalt avsnitt av 'Scrubs' som jag sett typ tio gånger, men det är fortfarande lika bra. Efter det avsnittet och två till kommer de andra hem från affären och skickar in mig och Christian i köket eftersom de var hungriga. Helt okej för mig, jag gillar att vara där, Christian ser mer bortkommen ut. Det borde han inte vara, han 'bor' ju där. Vi, eller mest jag, bestämmer att vi ska grilla och ser till min lättnad att de köpt kyckling, jag marinerar den och börjar sedan med en pastagrej, det är pasta och en pestosås typ. Christian får ta det lugnt till kycklingen ska grillas, han är nog bättre på det än vad jag är. När maten är klar ropar han på de andra som kommer innan han ens har ropat klart, hungriga?

''Wow, det här är så gott!'' säger Chaz förundrat efter några tuggor.

''Ja, jag visste inte att du var en sådan ängel i köket Chris!'' håller Ryan med. Jag däremot fnyser och då börjar Christian skratta.

''Faktiskt så grillade jag bara, Pauli gjorde allt annat.'' lyckas han till slut säga. ''Om någon är en ängel i köket så är det hon!''

''Aww, tack så mycket!'' svarar jag och skickar en slängkyss till honom, som han lustigt nog fångar.

Tre timmar senare har vi ätit upp, kollat klart på en film och ska nu titta på en till. Caitlin insisterar på att få välja eftersom vi andra hade valt den första filmen.

''Den här blir det!'' säger hon glatt och stoppar i filmen. Direkt när menyn kommer fram suckar jag, jag vill inte se 'Mean Girls', inte idag, inte morgon, inte någonsin.

''Okej, nu sticker jag.'' muttrar jag och reser mig upp.

''Vart ska du?'' undrar Caitlin.

''Bort härifrån.''

''Varför?'' frågar hon envist.

''För att den filmen är jättedålig, Lin.'' Jag vänder mig om och går till mitt och Christians rum, ja, vi delar. Väl där plockar jag fram min dator, loggar in på skype och hoppas få sällskap av Emma över internet. Som tur var är hon inloggad på skype så jag ringer snabbt upp. Vi pratar ett tag innan Christian kommer in i rummet.

''Den filmen var hemsk.'' konstaterar han och hänger sedan med i mitt och Emmas samtal. Efter några minuter kommer resten av killarna, som lämnat Caitlin åt sin film. Till sist kommer även Caitlin och klagar på att det blev ensamt men sätter sig ändå ner och pratar med oss. När jag kollar på klockan nästa gång är den ett på natten och jag börjar undra vart kvällen tagit vägen.

'Jag älskar parodier'

 Nu satt vi hemma hos mig igen, med mätta magar och trötta kroppar efter allt badande. Plötsligt plingar min mobil till och jag tar upp den och tittar på smset.

'Jag och Jake är hemma om drygt tre timmar, vi åker från Birmingham nu.'

'Okej, vill ni ha mat när ni kommer? :)'

'Du känner mig! :)'

'Haha, ses snart då :)'

'Absolut :)'

''Jag förstår inte.'' klagar Justin som troligtvis tittat över min axel.

''Det är för att det är svenska, idiot.''

''Jag är ingen idiot!''

''Om du säger det så.'' säger jag ironiskt. Helt från ingenstans tar han min mobil, jag hade inte väntat mig det så det gick lätt. Jag slänger mig efter den men han håller den utom räckhåll men så att jag kan se skärmen, som tur var hade han inte gjort något.

''Lugna ner dig lilla fröken, jag ska bara kolla din musik. Men jag hittar den inte...''

''Tryck på knappen i mitten, sen där, nej inte där, där. Bra, nu tycker du där och sen är det bara att scrolla.'' instruerar jag. Han bläddrar lite och nickar gillandes, sen verkar något gå snett då han trycker på en låt och rycker till. Det var inte ens en låt, det var en del av en talbok som jag lyssnar på, som heter 'Levande begravd'. Han ser helt förvirrad ut, sen räcker han mig mobilen och ber mig sätta på något jag gillar. Jag bläddrar lite innan jag hittar en cover på 'Payphone' av en grupp systrar som kallar sig 'Cimorelli'. Han lyssnar lite och säger att de är bra, sen undrar han hur jag hittade de.

''De gjorde en parodi av 'Call me maybe' och min lillebror gillade det, så han visade det för mig och jag började lyssna på de.'' svarar jag.

''Jag vill se parodin!'' utbrister Caitlin. ''Jag älskar parodier.'' tillägger hon sedan. Jag drar fram min datorn och går in på youtube. Där inne söker jag mig vidare tills jag hittat rätt och sätter på låten. Videon börjar spelas och resten tittar nyfiket på den medan jag sjunger med lite smått. Sen fastnar vi framför youtube tills jag tittar på klockan och blir stressad. Sandra och Jake kommer om fyrtio minuter och förväntar sig mat då. Jag berättar för de andra som bestämmer sig för att gå hem och jag ställer mig i köket för att börja med maten. När allt är klart hör jag en bil på uppfarten och skyndar mig ut för att hjälpa Sandra in med allt. Under tiden vi äter berättar jag om allt vi gjort och hon börjar, som förväntat, skratta när jag kommer till delen om branden. Dock utelämnar jag delen om min och Christians promenad, hon hade bara pipit och bett mig visa platsen, något jag absolut inte tänker göra.

Onsdag morgon:

Dagarna flyter på som vanligt, Jake är en liten ängel som nästan aldrig skriker eller protesterar. Om han nu skulle göra det har jag kommit på ett litet knep, nämligen att sjunga. Han blir verkligen lugn om man sjunger låter 'Colder Weather' av Zac Brown Band. Sandra håller även på att lära sig den då jag faktiskt fått tillfälle att bevisa att det funkar. Livet känns på topp just nu, Christian och jag är tillsammans, jag har fått underbara, nya bästa vänner, Sandra och jag har kommit närmare varandra och på fredag efter lunch någon gång sticker jag till Caitlins och Christians stuga över helgen. Just nu sitter jag lite med datorn och väntar på Christian som skulle spendera dagen här med mig. I samma ögonblick som det knackar på dörren kommer jag på en sak som jag absolut inte får glömma. Jag rusar ner och öppnar, där står Christian, lika snygg som vanligt. Vi hälsar med en kyss innan jag drar med mig honom upp till min dator och går in på svt play där jag går in på allsång på skansen. Christian stirrar på datorn.

''Om det är okej med dig så skulle jag vilja titta på en grej.'' säger jag.

''Vadå?'' undrar han nyfiket.

''Ett svenskt tvprogram. Det är lite svårt att förklara men för att göra det kort så är det artister som kommer och sjunger en eller två låtar, sen sjunger de något som kallas för en 'allsång' och alla sjunger med. Det är supersvenskt och en sommartradition.'' försöker jag förklara.

''Vi tittar.'' säger han men ser lite halvt skeptisk ut. Det är premiär avsnittet och idag (igår) var Laleh, Agnes och Sean Banan med bland annat. Att döma av Christians min hade han gillat programmet mer om det hade varit på engelska, nu verkar han tycka att det är okej i alla fall. Dagen fortsätter och går snabbt, till slut är Sandra och Dylan hemma och Christian ska hem.

''Vi ses på fredag.'' säger han när han ska gå. ''Jag smsar när vi lämnar flygplatsen.''

''Det tycker jag låter bra.'' svarar jag och ler samtidigt. När han har åkt hjälper jag Sandra med maten innan vi äter och jag går upp till datorn. För första gången på länge är inte Emma över mig på skype direkt, hon är inte ens inloggad. Det betyder troligtvis att hon är med någon vilket är bra då hon inte varit med någon sedan skolan slutade.

'Det brinner!'

 ''Kom, Jag vill visa dig en sak.'' säger Christian. Jag tittar förvånat på honom när han trycker i sig det sista av mackan. ''Det är inte långt, kom igen.''

''Okej, men vad ska vi göra med sjusovarna?''

''De kommer fortfarande sova när vi kommer tillbaka, men du kan skriva en lapp om du vill.''

''Visst, men kan jag gå i pyjamas?''

''Såklart du kan, jag ska göra det.'' När vi, jag, har skrivit en lapp där jag förklarar att vi är på promenad tar vi på oss våra skor och går ut. Tjugo minuter senare står vi på en av de mysigaste platser jag sett. Vi är i en liten skogsdunge, precis vid parken där jag mötte Justin. Det är en pytteliten glänta, lagom stor för att kunna lägga ut en vanlig filt, om man hade haft någon. Inte en människa syns till, det är bara vi, naturen och kanske ett enstaka djur. Man kan inte riktigt ta in att vi är så nära staden.

''Jag tror inte någon annan vet om detta stället, jag har i alla fall aldrig sett någon här.'' berättar Christian.

''Det är jättefint, jag kan inte fatta att vi fortfarande är i Atlanta.'' mumlar jag tillbaka. ''Hur hittade du detta stället egentligen?''

''Jag var i parken, höll på att öva skott, och så missade jag, stort. Bollen flög in i skogen och jag gick efter den och så hittade jag den här gläntan.'' Jag ler eftersom jag kan se hela scenen framför mig. Han ler också, jag tror det är åt minnet men är lite osäker, det skulle kunna vara åt vad som helst, till exempel att jag står i min pyjamas med ofixat hår framför honom.

''Jag gillar dig, Pauli, mer än en vän.'' kläcker han ur sig helt plötsligt. Jag ler lite, han ser så himla gullig ut där han står i sin pyjamas och ser nervös ut.

''Jag gillar dig också Christian.'' svarar jag lugnt och ser hur han spricker upp i ett leende. Han tar några steg närmare mig och raderar därmed ut mellanrummet mellan oss, sen lägger han armarna runt min midja och jag lägger mina runt hans hals. Sen möts våra läppar i en lätt kyss, som snabbt förstörs då båda börjar le. Vi bara står så, med hans armar runt mig och mina runt honom med läpparna mot varandra formade i ett leende, till slut bryter vi för att kunna andas, men vi behåller ögonkontakten. Jag kan lätt säga att det är något av det mest underbara jag har varit med om, att bara stå där med personen du är kär i, titta den i ögonen och veta att det är ni nu.

När vi kommer tillbaka till huset efter att ha varit borta i lite mer än en timme har Justin och Caitlin fortfarande inte gått upp så vi bestämmer oss för att väcka de. Han tar Justin och jag tar Caitlin. Jag ställer mig i dörren och börjar skrika innan jag springer fram till henne och ruskar på henne.

''Det brinner, det brinner, DET BRINNER! Huset brinner, skynda, kom igen, vakna din idiot! Skynda dig nu, det himla huset brinner!'' tjuter jag i spelad panik. Hon sätter sig yrvaket upp innan hon förstår vad jag säger. Då flyger hon upp och springer in till Justin och Christian där Justin fortfarande sover. Hon börjar väcka honom på samma sätt som jag väckte henne. När han också är uppe hindrar jag de från att springa ner genom att säga att det brinner i köket, så de springer ut på balkongen istället. Väl där ute börjar de leta efter sätt att ta sig ner och jag och Christian har väldigt svårt att hålla oss för skratt. Efter ett tag vänder sig Justin mot mig.

''Det brinner inte, eller hur?'' säger han surt. Jag skakar på huvudet och börjar gapskratta, precis som Christian. Justin och Caitlin verkar dock inte lika roade utan försöker lugna ner sig från paniken de hade innan.

När alla till slut är klara med att äta frukost och fixa i ordning sig försöker vi komma på något att göra idag. Det går inte så bra till en början men efter en stunds diskussion bestämmer vi oss för att åka till stranden. När vi sitter i bilen på väg hem till Caitlin och Christian för att hämta badkläder, Justin skulle låna av Christian, ringer Justin någon och berättar vad vi ska göra och ber personen komma. Jag fattar ingenting men har dock mina misstankar som besannas när hans livvakt Kenny möter oss på stranden. Alla hälsar innan vi sätter oss vid kanten av stranden, där det inte är så mycket folk. Caitlin och Kenny stannar på stranden medan resten kastar oss i vattnet. Ett vattenkrig startas och tar slut innan Caitlin bestämmer sig för att hoppa i. Några stirrar på oss för Justins skull och efter ungefär en och en halv timme kommer den första papparatzin. Kenny tvingar bort honom och vi bestämmer oss för att åka till ett badhus istället, lika mycket vatten, mindre folk och inga papparatzis. Kan det bli bättre? Svar nej! Jag gillar ändå inte att sola så mig spelar det ingen roll.

''Varför byter du om?'' frågar Caitlin när jag byter om till baddräkt, när vi är framme i badhuset.

''Det är mycket bekvämare, jag har bara på mig bikini utomhus för annars blir solbrännan konstig.'' förklarar jag och hon ser i alla fall ganska förstående ut. Vi fortsätter ut till killarna och de är redan i poolen. Jag dyker i och simmar upp till ytan, bort till de, medan Caitlin väljer att hoppa i. Vi börjar busa runt igen, som om vi var kvar på stranden och aldrig avbrutits. Hela anläggningen är i princip tom på grund av det fina vädret utomhus så ingen störs av oss.

''Någon som vill träna lite?'' frågar jag leende och de bara stirrar på mig. ''Simning.'' förtydligar jag. Alla skakar på huvudet så jag går själv till den andra poolen. Väl där dyker jag i och börjar simma, först hundra meter bröstsim, sen åttahundra meter crawl. Efter det pausar jag och ser hur de andra sitter vid kanten och tittar på mig.

''Va?'' frågar jag.

''Du är bra.'' konstaterar Justin.

''Om du tycker jag är bra så har du aldrig sett en riktig simmare.'' säger jag och himlar med ögonen.

''Var lärde du dig simma så?'' undrar Caitlin förundrat.

''Jag tränar två gånger i veckan och har gjort det i, jag vet inte, i alla fall mer än fyra år.'' svarar jag.

''Vill du tävla?'' undrar Christian och jag nickar leendes. Sen häver jag mig upp ur bassängen och går bort till startpallarna. Vi kliver upp på varsin och kommer överens om att bara simma femtio meter, vilket simsätt man vill. Caitlin startar oss och jag är direkt nere i vattnet och börjar simma, det går ganska snabbt och efter mindre än en minut står jag på kanten på andra sidan. Jag får vänta lite på Christian eftersom han simmar så kallat tantsim,när man simmar med huvudet ovanför vattenytan hela tiden.

''Varför är du så långsam?'' retas jag när han till sist är i mål.

''För att jag tyckte att du skulle få vinna.'' svarar han som om det vore världens bedrift.

''Mm, eller hur.'' svarar jag och han himlar med ögonen. Sen börjar han försöka ta sig upp på land, men han har verkligen inte rätt teknik så jag hoppar ner i vattnet igen för att hjälpa honom. Han gör inte riktigt på det smidigaste sättet, men upp kommer han efter några försök.

''Vad gör ni på era träningar?'' frågar han sedan.

''Uhm, typ allt möjligt, vi simmar såklart, och gör olika övningar och så.''

''Vad är det jobbigaste ni gjort?''

''När vi hade Lucas, han var vår tränare i en termin, vi skulle simma tjugofem meter, sen hoppa ur poolen, göra två armhävningar, två höga hopp och två sit-ups och sen upprepa det sexton gånger. Hemskt!''

''Fick han er att göra det?!''

''Ja, tur att vi inte har honom längre.''

''Han låter hemsk.''

''Tja, vi har haft bättre...''

''Har du vunnit några tävlingar?''

''Nej, gruppen jag simmar i är till för de som inte vill tävla.'' Han visar att han har förstått genom att nicka. Sen går vi bort till Justin och Caitlin för att bada ännu lite till, men ganska fort så blir vi hungriga och åker hem till mig för att äta.

'Favoritpizza'

 ''Så, vad tycker ni?'' undrar jag när filmen är slut.

''Tja, det var inte särskilt normal.'' svarar Caitlin, som ser lite blek om nosen ut.

''Den var toppen!'' utbrister Christian och Justin nickar instämmande. ''Jag är hungrig.'' säger han sen.

''Vad ska vi äta?'' undrar Justin. Klockan är typ halv sex och vi har inte ätit något sen brunchen vid tolv, om man inte räknar alla kakor då. Jag svarar med att rycka på axlarna.

''Pizza?'' föreslår Christian då.

''Det låter som en bra idé.'' svarar jag och resten verkar hålla med. Fem minuter senare sitter alla i bilen på väg till en pizzeria som de brukar äta på, fast idag ska vi bara beställa hem. När alla andra har beställt blir det tillslut min tur. De verkar ha alla ingredienser som behövs till min favoritpizza så jag ber om en specialbeställning.

''Ska du verkligen äta det?'' undrar Justin äcklat.

''Det är den bästa pizza-kombinationen någonsin, jag lovar.'' svarar jag med ett flin. Efter att ha väntat ett tag blir pizzorna klara och vi åker snabbt hem så de inte hinner kallna för mycket. Jag hugger direkt in på min pizza som innehåller pizzadeg (nehe?), tomatsås, ost, kyckling, curry, ananas, jordnötter och kebabsås. Som jag sa, bästa pizzan någonsin, resten verkar dock inte tro mig. Jaja, deras förlust.

Vi sitter framför tvn och äter direkt från kartongen. Denna gången valde Caitlin film då hon sa att hon inte ville se någon äcklig när vi ska äta, jag förstår henne faktiskt. Filmen som är på är alltså 'High School Musical 1', jag och Caitlin kom överens om att den bästa handlingen är i just den filmen. Justin och Caitlin verkar dessutom väldigt ivriga att para ihop mig och Christian, vi har suttit bredvid varandra hela tiden, inte för att jag klagar, men ändå! Vi har på sing-along versionen så alla sjunger med så högt och oseriöst vi bara kan. Det slutar med att jag skrattar så mycket att jag ramlar ner från soffan, det gör dock bara att jag skrattar ännu mer precis som Justin och Caitlin. Christian ser mer orolig ut över om jag har skadat mig men jag försäkrar honom att jag inte har ont någonstans och då börjar han också skratta. När filmen tar slut sätter vi på nästa och sedan nästa igen, vi har 'hsm' maraton. När klockan strax ska slå ett och den sista filmen är slut så är jag dödstrött.

''När gick ni upp idag?'' Det är jag som frågar, samtidigt som jag gäspar.

''Omkring nio, när jag ringde dig. När gick du upp egentligen?'' svarar Caitlin.

''Kvart i sju tror jag.'' säger jag och gäspar stort. ''Som jag alltid gör.'' tillägger jag när jag gäspat klart.

''Då förstår jag att du är trött, vad sägs om att sova?'' säger Justin.

''Det skulle vara trevligt.'' Jag somnar nästan stående när jag borstar tänderna, när jag är klar och ska gå till min säng snubblar jag till och känner direkt hur någon tar tag i mig och lyfter mig till sängen.

''Tack.'' mumlar jag till Christian då jag ser att det är han som bär mig till sängen. Sen kommer Caitlin och Justin in och alla sätter sig i min säng.

''Var ska vi sova?'' undrar Justin.

''En till får plats i min säng, och två kan sova på en luftmadrass eller i Sandra och Dylans säng.'' svarar jag.

''Då kan Chris sova här så tar jag och Justin Sandra och Dylans säng.'' föreslår Caitlin. Jag förstår vart hon vill komma men är alldeles för trött för att invända.

''Bara jag får sova nu så är jag nöjd.'' säger jag och gosar ner mig i den underbara sängen. Sen hör jag hur alla lämnar rummet för att göra sig i ordning, efter ett litet tag kommer någon tillbaka.

''Sover du?'' hör jag Christian säga.

''Nej, men jag kommer göra det snart.'' svarar jag. Jag känner hur sängen trycks ner lite, som när någon lägger sig i den, vilket antagligen är det han gör. Sen känner jag en varm arm slingrar runt min midja. Jag börjar le och lägger min hand ovanpå hans. Han drar mig närmare sig och pussar mig försiktigt i nacken vilket gör att jag ryser. Sen måste jag ha somnat, för det är allt jag minns. När jag vaknar är klockan halv nio och jag njuter av sovmorgonen, vet inte när jag kommer få en sovmorgon igen. Jag känner hur Christian rör på sig lite och börjar le av minnet från inatt, när han la sin arm om mig och drog mig tätt intill sig. Även om vi inte är ett par eller något sådant så är jag fortfarande väldigt lycklig, tänk om jag inte hade åkt hit. Jag var väldigt skeptisk till en början och var nära att ångra mig flera gånger, det var nog mest för själva flygresan. Ju närmare avresan jag kom, desto mer taggad blev jag på att åka. Helt plötsligt rör Christian på sig och jag, som är fast i mina tankar, rycker till lite, men han vaknade inte som tur var. Min mage börjar kurra och jag slingrar mig väldigt *host* smidigt ur hans famn och går ner till köket. Ingen annan är där nere så jag antar jag är ensam vaken. Jag nynnar på låtar från filmerna vi såg på igår, både High School Musical och Sweeny Todd, under tiden jag gör frukost. Eller ja, under tiden jag stoppar mina mackor i brödrosten och häller upp mjölk i alla fall.

''Det blev kallt när du gick.'' Jag hoppar högt av förvåning och snurrar sedan runt och står öga mot öga med Christian.

''Jag är hungrig.'' försvarar jag mig leendes och rycker på axlarna. ''God morgon förresten.'' fortsätter jag sedan.

''God morgon på dig med.'' säger han och drar in mig i en kram. Vi står så ett tag innan mina bröd hoppar upp ur brödrosten och jag hoppar högt av förvåning, igen. Christian ser bedjande på mig och jag suckar men ger med mig.

''Visst, du kan få en...'' Han drar åt sig en macka och brer snabbt smör på under tiden jag stoppar i två nya mackor i brödrosten. När vi är inne på vår tredje macka var stapplar en sömnig Caitlin in i rummet, Justin sover tydligen fortfarande.

''Varför sover inte ni?'' undrar hon trött, hon typ sitter och sover.

''Jag blev hungrig.'' svarar jag och fnissar lite över hur trött hon är.

''Jag vaknade nyss.'' säger Christian och rycker lätt på axlarna. ''Frågan är varför inte du sover syrran, du ser ut som en zombie.''

''Justin slog mig i ansiktet i sömnen, och han tar upp hela sängen.'' säger hon klagande.

''Du kan ta min säng istället.'' föreslår jag. Innan meningen ens var färdig reste hon sig upp och gick, troligtvis mot min säng.

 'Sweeney Todd'

 Efter ungefär tre/fyra timmar börjar alla droppa av så vi, det vill säga jag, Caitlin, Christian och Justin, bestämmer oss för att åka hem till mig men stanna hos Justin på vägen så han kan hämta lite kläder och så. När vi kommer hemma till mig upptäcker vi att Sandra och de redan har åkt och lämnat en tom kyl efter sig. Eller, det finns i alla fall inget i den som vi vill ha, så vi åker och handlar. Justin och Christian är som två småbarn i en leksaksaffär, det vill säga, de vill köpa allt. Till slut lyckas jag och Caitlin övertyga de om att vi faktiskt inte behöver kylskåpsmagneter, toalettpapper eller fem kilo godis. En timme, mycket skratt och ett kundvagnsrace senare kommer vi fram till kassan och Justin insisterar på att få betala. Men jag har faktiskt fått pengar av Sandra denna gång så jag struntade i hans ord och räckte fram pengarna till tjejen i kassan. Enligt hennes ansiktsuttryck är hon nog väldigt förvirrad, det är inte varje dag man ser människor bråka om vem ska betala och båda vill.

 Väl hemma igen packar vi upp allt, det är i det ögonblicket som jag inser att vi har handlat som om vi ska äta nonstop i tre dagar, och det skulle bara vara till drygt ett dygn. Oups.

 ''Vad ska vi göra nu?'' undrar Justin, som verkar ha det svårt med att sitta sysslolös.

 ''Jag vet inte.'' försvarar sig Christian då det är honom Justin stirrar på, som om han var skälet till att vi inte hade något att göra.

 ''Vi kan, uhm, kanske, vi skulle kunna, jag vet inte, vad sägs om att baka lite kakor?'' säger jag tveksamt efter att ha tänkt en stund.

 ''Ja!'' tjuter Caitlin. ''Men vilken sort?''frågar hon sen.

 ''Min sort såklart!'' utbrister jag som om det var självklart. Jag börjar springa runt och plocka fram det vi behöver.

 ''Var är receptet?'' undrar Justin och tittar sig omkring.

 ''Hemma.'' svarar jag förvirrat.

 ''Va?'' säger han och ser ännu mer förvirrad ut än vad jag känner mig.

''Ja, i Sverige.'' förtydligar jag.

''Hur ska vi kunna baka då? Jag menar utan ett recept.'' säger han och är fortfarande förvirrad.

''Jag har memorerat receptet, det är ett av mina favoritrecept så jag har bakat det fler gånger än jag kan minnas.'' svarar jag och alla nickar som om det verkar logiskt. Vi, eller rättare sagt jag, fortsätter baka och när de tio minuter senare är i ugnen sätter jag på min dator. Som vanligt ringer Emma direkt när hon ser att jag är inloggad, ibland undrar jag om hon sitter hela dagarna och väntar på att jag ska logga in på skype.

''Hej Emsan, vad gör du?''

''Hej på dig med du, jag har sjukt tråkigt, ska till pappa senare. Du då?''

''Jag bakar mina kakor som inte slår någonting!''

''Åhh, just det! Så längesedan, vi måste göra det när du kommer tillbaka!''

''Klart vi ska, men de ska ut ur ugnen nu, du kan väl prata lite med de andra?''

''Ooookej, om de vill det så?''

''Klart de vill, vem vill inte liksom?'' Jag ställer ner datorn framför Caitlin som står i mitten och de börjar prata. Under tiden tar jag ut en plåt ur ugnen och sätter i nästa.

''Kan jag få en?'' undrar Christian och slickar sig runt munnen.

''Om du vill bränna ett hål i munnen så varsågod.'' svarar jag. Han ser lite förskräckt ut och går tillbaka till datorn för att vänta på att de ska svalna. När den andra och därmed sista plåten är klar har den första plåten svalnat och jag lägger upp några på ett fat som jag bär fram till de andra.

''Här har ni, mina kakor som inte slår någonting!'' säger jag och blinkar till Emma som börjar gapskratta, precis som jag. De andra ser däremot väldigt förvirrade och oförstående ut.

''När jag och Emma skulle göra dessa tillsammans första gången skulle jag säga att ingenting slår mina kakor, men lyckades säga att mina kakor inte slår någonting. Sedan dess har det varit ett internskämt.'' förklarar jag och det syns på de att de fattar.

''Kan jag också få en?'' undrar Emma.

''Ja, jag skickar en, eller också kan jag mejla en!'' utbrister jag helt seriöst och resten tittar på mig som om jag vore dum i hela huvudet. ''Eller så kan jag stoppa en i en flaska och kasta den i havet...'' fortsätter jag, denna gång är jag lite mer inronisk.

''Ja! Gör det!'' svarar Emma och ser jättetaggad ut. Det är först då Caitlin, Christian och Justin upptäcker att vi är ironiska och börjar skratta. Vi pratar ett tag, Emma och de andra verkar komma bra överens. Det är egentligen inte så förvånande då alla är väldigt lika, alla älskar till exempel att skratta, vad ovanligt, och bara ha kul. När vi till slut har lagt på och kakorna nästan är uppätna föreslår Caitlin att vi ska gå ut och gå för att bli av med paltkoman. Vi åt alldeles för många kakor, alldeles för snabbt och jag skulle chansa på att jag inte var den enda som var lite smått illamående. Efter en halvtimmes promenad är vi hemma igen och ska se på en film eftersom ingen orkar göra något annat och vi dessutom blev halvt dränkta när det började ösregna mitt i promenaden. Jag ger de andra i uppdrag att välja film då jag sett alla och inte bryr mig om vilken de tar. Jag har liksom bara med mig filmer jag tycker om, rättelse, älskar.

''Har du inte en enda tjejfilm?'' frågar Caitlin uppgivet.

''Såklart jag har, jag har 'P.s I love you' och, uhm, de tre High School Musical filmerna and 'Camp Rock'.'' försvarar jag mig själv.

''Vad är det här för film?'' undrar Justin och håller upp skivan så jag kan se. På skivan är det en bild av en kniv, en sådan som barberare hade, ni vet. Skivan är mörk och på den är det också blodfläckar, tryckt alltså.

''Har ni inte sett den? Det är en av de bästa filmerna som någonsin gjorts!'' nästan skriker jag och drar åt mig skivan och stoppar in den i dvdn innan någon hinner protestera. Alla sätter sig och menyn kommer upp på skärmen.

''Sweeny Todd, the demon barber of Fleet Street. (Sweeney Todd, demon barberaren i Fleet Street)'' läser Caitlin från skärmen. ''Va?'' utbrister hon sedan och tittar frågande på mig, precis som Justin och Christian. Jag struntar i de och väljer att ha det textat på engelska under, jag kan nästan filmen utantill, dessutom kan det vara lite svårt att höra vad de säger ibland. Sen trycker jag beslutsamt på play. Introt (eller vad man nu ska kalla det där när namnen på personer dyker upp) börjar jag ser hur alla rycker till när man får följa blodets väg. Filmen är inte särskilt läskig, bara lite äcklig ibland, annars är den helt awesome. Att Johnny Depp och Helena Bonham Carter spelar i den och Tim Burton regisserat den gör den inte precis sämre. När musiken och sången börjar blir de andra sjukt förvånade, de visste kanske inte att det är en musikal. Jag sjunger med lite smått i varenda sång och när vi kommer till min favorit del och sång börjar jag sjunga högre och dansa med lite, fortfarande sittandes bredvid Christian. Alla stirrar på mig och min oseriösa sång och dans och brister efter ett tag ut skratt, innan de faktiskt inser vad sången handlar om och snabbt tystnar igen.

'Dejten'

 ''Hej.'' hälsar vi när vi sitter i bilen och börjar skratta åt situationen. Vi flydde fältet så fort vi fick chansen, det kanske var lite otrevligt men strunt i det.

''Hur har din dag varit tills nu?'' undrar han sedan.

''Bra, fast Lin kunde inte sluta prata.''

''Vad pratade hon om nu då?''

''Faktiskt bara om hur bra vi är för varandra, att vi skulle vara perfeta tillsammans och att vi kommer vara ett par om en till två veckor.''

''Han kan vara lite jobbig ibland.''

''Och hon berättade om alla dina gamla flickvänner och varför hon inte gillade de.''

''Åh nej, snälla säg att hon inte gjorde det.'' Han suckar och verkar bli lite smått irriterad.

''Det gjorde hon, och sen avslutade hon med att predika om vilket perfekt par vi skulle bli.''

''Det låter exakt som henne!''

''Fast hon använde orden 'kommer bli' istället för 'skulle bli'.''

''Jag hade fel, hon är inte bara jobbig ibland.'' Jag börjar skratta och han är inte sen att hänga på och innan jag vet ordet av parkerar han bilen och går ut. Jag, som var upptagen med att skratta, var lite efter så han hann runt bilen och öppna min dörr.

När jag är ute ur bilen ser jag att vi står utanför en liten restaurang som ser så mysig ut. Tänk er typ det mysigaste, lilla café ni vet och gör om det till en restaurang, ungefär så ser det ut. Medan vi går mot ingången tar jag försiktigt tag i hans hand och till min stora glädje håller han den kvar, hårt, som om han vore rädd att jag skulle släppa. Vi går in hand i hand och sätter oss vid ett ledigt bord för två, lite i skymundan. Även om vi pratar mycket och om allt möjligt så ligger det en mysig stämning i luften, vi kanske beter oss som två vänner men båda vet nog att vi snart kommer bli mer än det, och det är det som gör det så mysigt. Maten är underbar, om man ska klaga på något skulle det bli att det var lite för mycket. Ni vet när man börjar bli mätt men äter upp det sista, och sen inser att man kanske inte skulle ha gjort det. Han insisterade på att betala, även om jag var ganska nära på att övertyga honom om att jag hade fått pengar av Sandra till detta. Vilket jag inte hade, men ändå. ''Vart ska vi nu?'' undrar jag nyfiket när vi går ut från restaurangen.

''Det finns några olika alternativ.''

''Aha, och de alternativen är?''

''Tja, vi skulle kunna på en promenad, eller titta på en film, eller gå på Justins konsert.''

''Ska Justin ha en konsert?''

''Japp, han gav mig biljetter om ifall att vi skulle vilja gå.''

''Varför inte, det skulle vara kul att höra honom sjunga.''

''Du har inte hört honom sjunga?''

''Bara typ fyra låtar, och en av de vara en cover.''

''Wow, du är den första jag har hört säga det.''

''Verkligen?''

''Men vill du verkligen gå då?

''Aha, det blir säkert kul!''

''Då går vi!'' säger han och vi hoppar in i bilen. ''Bara av ren nyfikenhet, vilka låtar har du hört.''

''Jag tror jag har hört 'Boyfriend' och 'Mistletoe' som covers men jag har hört 'Mistletoe' med honom också. 'One time' och 'One less lonley girl' är på ett av mina Wii-spel.''

''Har du inte hört 'Baby'?''

''Kanske några stycken, men inte hela låten.'' Han skakar på huvudet men skrattar samtidigt. Jag fattar inte riktigt hur han lyckas köra också men det är hans problem. Eller det är ju egentligen mitt också eftersom jag sitter i bilen, men det är ju han som kör, fast om det händer något är det ju bådas problem, men det är väl han som skapar problemet? Ibland hatar jag mina tankar kan jag erkänna. När vi, han egentligen, har kört en bit parkerar han.

''Vi måste gå en liten bit, men närmre kommer jag inte.''

''Okej.''

Efter några minuters promenad i tystnad kommer vi fram till en lång kö. Han leder mig förbi den och jag blir bara mer förvirrad. Vi är tillslut längst fram vid massa vakter, Christian visar upp något och vi får gå förbi. När vi är inne i vad jag tror är arenan börjar han skratta åt mitt ansiktsuttryck.

''Du skulle verkligen se dig själv just nu!'' lyckas han få fram mellan skratt attackerna.

''Vad är det som är så kul Chris?'' hör jag sedan en tjej/dam/kvinnoröst säga. Jag blir genast ännu mer förvirrad och snurrar runt för att mötas av en ganska kort tjej/dam/kvinna med mörkt hår. ''Jag är Pattie, Justins mamma.'' presenterar hon sig sedan och vi skakar hand.

''Jag är Paulina.'' ler jag.

''Jag vet.'' svarar hon. Hon verkar också märka mitt förvirrade ansiktsuttryck för hon förklarar att Justin har berättat om mig.

''Vi ses senare Pattie, vi måste gå till våra platser.'' säger Christian och drar iväg mig. Vi verkar vara bakstage eller något liknande eftersom det springer runt massa människor överallt som yra höns. De påminner lite om mig när jag gjorde köttbullar och jag börjar skratta av tanken. Nu är det Christians tur att se förvirrad ut. Vi går ut genom en dörr och kommer in vid själva scenen, den och hela arenan är helt enorm, jag har aldrig sett en sådan stor scen. Han guidar mig genom folkhavet fram till två sittplatser med bra utsikt över scenen, där vi sätter oss ner och väntar på att det ska börja. Hela arenan fylls fortfarande med folk och ljudnivån bara stiger, Christian verkar ha vetat om detta då han sträcker fram ett par öronproppar mot mig.

''Du kommer behöva de!'' förklarar han.

''Tack.'' svarar jag och sätter in de i öronen. Det blev genast mycket tystare och lättare att slappna av, trodde jag. När musiken börjar spelas en liten stund efter blir ljudnivån på något konstigt sätt ännu högre. Jag vågar knappt tänka på hur högt det skulle vara utan öronpropparna. Man märker ganska snabbt att Christian har varit på Justins konsert innan då han sjunger (mimar) med nästan hela tiden och nästan tittar mer på mig än på Justin. Jag ler lite innan jag besvarar hans blick och vi sitter och tittar varandra i ögonen, jag vet inte hur länge. Till slut vänder båda ner blickarna mot scenen där Justin fortfarande håller på, nu med någon låt jag aldrig hört innan. Den var väl lite halvbra, men texten var väldigt fin, i alla fall det jag hör av den då alla andra skriker så högt att man knappt hör något. När konserten är slut går vi ut direkt men istället för att gå tillbaka till bilen bestämmer vi oss för att ta en promenad. Vi går hand i hand runt på gatorna i Atlanta och njuter av tystnaden efter allt ljud på konserten.

''Gillade du det? Konserten alltså.'' frågar Christian efter ett tag.

''Den var bra, men för att vara ärlig är det inte riktigt min musiksmak.''

''Jag förstår, det är inte min heller. Jag gillar mer rap och så!''

''Min med!'' utbrister jag. ''Vem är din favoritartist?'' blir min följdfråga.

''Eminem, han är grym! Vilken är din?''

''Timbuktu!''

''Har aldrig hört talas om honom.'' säger han lite tyst.

''Det är inte så konstigt, han är svensk.''

''Kan du spela upp något han har gjort?''

''Visst, men det är på svenska.'' Jag tar upp mobilen och sätter på 'Strö lite socker', en av mina favoritlåtar. Christian lyssnar intresserat och när låten är slut utbrister han:

''Den var bra, men jag förstår ingenting.' Jag skrattar åt honom och han börjar jaga mig. Fråga mig inte varför men jag tror det var för att jag började skratta åt honom. Han kommer i kapp mig och drar in mig i en kram. Jag kramar tillbaka och vi står så i säkert flera minuter. Det känns så tryggt och jag får en känsla av att jag aldrig vill där ifrån. Det som är lite konstigt är att det alltid brukar komma någon och avbryta sådana perfekta ögonblick, men det gör det inte, vi bara står där. Till slut släpper vi varandra, men tar varandras händer istället och börjar gå tillbaka till bilen.

''Vad ska du göra nästa helg?'' frågar han när vi är på väg hem till mig.

''Ingenting tror jag, hur så?''

'''För att jag, Cait, Justin och två av våra vänner från Stratford tänkte att vi skulle åka upp till vår familjs stuga nästa helg.''

''Det låter kul, men ag måste fråga Sandra och Dylan först. Vad är Stratford förresten?''

''Okej, Stratford är Justins gamla hemstad i Ontario, Canada.''

''jag förstår, och vilka är hans vänner?''

''Chaz Somers och Ryan Butler, hans bästa vänner därifrån. De kommer hit på fredag och stannar till början av augusti, då åker de hem tillsammans med Justin.'' förklarar han, precis när han blev klar svänger han in på min uppfart och stannar bilen.

''Jag har haft så kul ikväll!'' utbrister jag, lite ledsen över att det redan är slut.

''Jag med, vi kan ju alltid göra om det?''

''Såklart vi ska, vi kan ju inte bara ignorera din systers ord, eller hur?'' ler jag.

''Varför skulle vi?''

''Exakt vad jag tänkte! Jag kanske kan träffa dig imorgon, om jag överlever vill säga.''

''Varför skulle du dö?''

''Min faster, Lin och Emma kommer typ hoppa på mig med tusentals frågor.''

''Snälla överlev, för min skull!''

''Jag ska försöka, hejdå.'' säger jag och blinkar, innan jag kramar om honom, ger honom en puss på kinden och hoppar ut ur bilen.

''Hejdå!'' svarar han medan han startar bilen och kör iväg.

'Stanna inte uppe'

 Fredag morgon:

Klockan är halv åtta och jag är ute och joggar. Veckan har gått riktigt snabbt och ikväll ska jag på dejt. Allt är förberett, typ i alla fall. Jag har alla kläder, skor och sådant, ska bara ta på det. Caitlin kommer innan lunch och ska spendera dagen här. Det känns lite sådär, hon kommer liksom gå runt med världens största leende och hålla på och pipa och ha sig. Samt göra mig ännu mer nervös. Jag blir nervös bara av att tänka på det och ökar därför takten lite för att försöka springa av mig den. Det går sådär...

I veckan har jag varit själv under dagarna medan vi åkte in och shoppade på tisdag eftermiddag, jag och Sandra åkte och simmade på onsdagen, på torsdagen tittade jag och resten av 'familjen' på film och nu är det fredag som sagt. Jag är så nervöst, det är min första riktiga dejt. Jag har aldrig varit den som killarna vill bli tillsammans med.

Väl hemma börjar dagen som den brukar, frukost, natta Jake, duscha, sen brukar datorn komma men idag ersattes den av Caitlin som stormade in vid halv elva tiden.

''Hej tjejen!'' utbrister hon när jag öppnar.

''Hej killen!'' svarar jag och hon bara skrattar.

''Du ska på dejt med Chris ikväll!'' piper hon sedan lyckligt, och överdrivet högt.

''Shh. Vill du att alla grannar också ska veta eller?''

''Ja, faktsikt.'' svarar hon innan hon ropar, ännu högre. ''Pauli ska på en dejt med min bror ikväll!''

Jag tror aldrig jag har skämts så mycket då det faktiskt var folk ute på gatan som stannade och stirrade på oss.

''Vi ska gå in nu, tack för et´r uppmärksamhet.'' ropar jag till människorna som skrattar lite innan de fortsätter med vad de nu höll på med.

Resten av dagen fortsatte i samma stil, hon babblade på och jag skämdes och rodnade. Speciellt när hon plöjde igenom alla hans gamla ex, och varför hon inte gillade de.

''Men ni är perfekta för varandra, om du vill ha min åsikt.'' avslutar hon.

''Lin, du inser att jag ska tillbaka till Sverige efter sommaren?''

''Men du kommer tillbaka, eller hur?''

''Jag vet inte, de ska flytta nu i höst.''

''Va? Vart??''

''Irland.''

''Åh. Men ni får i alla fall ha varandra i sommar.''

''Vi är inte ens ett par!''

''Så kommer det inte låta efter en till två veckor, jag lovar.'' Jag bara skakar på huvudet åt henne. ''När kommer han?'' undrar hon sedan när vi hör Sandras bil på uppfarten.

''Klockan sex.''

''Va? Klockan är halv fem, varför sa du ingenting?''

''Jag trodde du visste.'' Hon svarar inte, utan skjuter upp mig till duschen. När jag kommer ut tio minuter senare tittar hon förvånat på mig.

''Skyndade du dig eller något?''

''Nej, varför skulle jag?''

''Det gick så snabbt.''

''Det var långsamt för att vara jag.'' Åter igen struntar hon i att svara utan skakar bara på huvudet medan jag flinar åt henne. Sen sätter vi på musik och börjar fixa mig. Drygt en timme senare är jag klar, då har jag på mig en vit klänning med spets där uppe och något sorts veckat tyg där nere, samt ett litet hål i ryggen. På fötterna har jag ett par nya, vita, låga converse och håret är enkelt plattat och sen uppsatt i en tofs. Jag har mitt kors-halsband med blå stenar som enda smycke.

''Det är inte för mycket då?'' undrar jag nervöst och menar klänningen då sminket knappt syns.

''Nej, du ser fantastisk ut!'' försäkrar Caitlin.

Vi går ner och Sandra är direkt över mig med hur fin jag är. Dylan där emot ser mest förvirrad ut och jag inser att han inte vet någonting.

''Hon ska på dejt.'' förklarar Caitlin, som också verkar märka att Dylan ser förvirrad ut.

''Aha, med vem?'' undrar han nyfiket.

''Min bror, Christian.''

''Han som var här i måndags?''

''Ja, den längsta.'' bekräftar hon.

''Han verkar trevlig.''

''Det är han.'' Caitlin verkar fatta att jag är lite för nervös för att prata så hon svarar på alla Dylans frågor. Jag stelnar till när jag hör en bil köra in på uppfarten och får känslan att jag snart kommer spy av nervositet. Sandra rycker mig ur 'dvalan' genom att räcka fram mina skor och le uppmuntrande mot mig. Jag tar på mig dem och ska precis ta min väska då det knackar på dörren, där står Christian i jeans och skjorta och ser alldeles perfekt ut . Jag tar snabbt min väska och kramar alla hejdå innan jag ger Christian en hej kram och skyndar ut.

''Jag vill höra allt senare i kväll.'' ropar Sandra efter mig, som tur var på svenska.

''Imorgon kanske, stanna inte uppe!'' är mitt svar innan jag öppnar bildörren och hoppar in.

'Hej lilla monstret'

 Det visade sig att jag hade gjort lagom med mat, utom när det kom till köttbullarna. Låt mig säga att vi fyra knappt åt hälften, vi kommer ha köttbullar i månader typ. Att Sandra är vegeterian gör inte precis att de kommer gå åt snabbare heller.

''Det var jättegott Pauli. Från och med nu är du min kock!'' Jag bara skrattar åt Justins kommentar, hur kan han alltid vara så rolig? Medan jag plockar undan allt gick Justin upp för att få Jake att sova, han har visst småsyskon så han kan sådana saker. Det är i alla fall vad han påstår. När vi är klara bestämmer vi oss för att se på film, då regnet fortfarande inte hade slutat.

''Jag vill se en svensk film!'' utbrister Christian. Resten av oss kollar konstigt på honom. ''Vadå, svenska är snyggt.'' mumlar han och rodnar.

''Svenska filmer är faktiskt riktigt dåliga. Jag tror det finns typ fem filmer som jag gillar.'' inflikar jag.

''Har du någon med dig?'' undrar Christian, såklart.

''Jag tror jag har med mig två.'' svarar jag medan jag tänker efter.

''Ta en av det.'' säger, vill ni gissa? Christian. Vem annars liksom? Jag går och hämtar filmen, det blir 'Jag saknar dig', en film som handlar om att förlora sin tvilling.

''Blir den här bra?'' frågar jag när jag är nere igen.

''Vad handlar den om?'' Denna gång är det Caitlin som frågar. Jag försöker översätta baksidan så gott jag kan, det fungerade nog ganska bra då de verkar fatta. Alla tycker att den blir bra så jag sätter i den i dvd:n och startar. Vi har två soffor så Caitlin drar med sig Justin till ena soffan så att jag och Christian bara skulle 'råka' vara tvungna att sitta tillsammans.

''Skulle du kanske kunna sätta på engelsk text?'' frågar Justin efter typ fem minuter. Jag hade visst glömt att göra det så jag nickar bara och går till menyn för att fixa det. Filmen startas om och nu verkar alla fatta vad som händer.

När den är slut är jag den enda som inte gråtit, såklart ska Caitlin påpeka det men jag vet inte ens varför själv, tror det är för att jag har sett den så många gånger. Jag försöker förklara men ingen verkar fatta så jag ger till slut upp och säger att jag inte vet själv. I perfekt synkronisering som filmen tar slut kommer Sandra hem och Jake börjar gråta.

''Jag tar honom.'' ropar jag till Sandra och rusar upp. När jag kommer ner står Sandra och pratar med Justin, Christian och Caitlin. Jake har inte slutat gråta så hon tar snabbt över honom.

''Har det gått bra idag?'' frågar hon mig sen.

''Jadå, han har varit jättesnäll, sovit typ hela dagen!''

''Han är allt en liten tröttis.''

''Hej!'' ropar helt plötsligt Dylan och får alla att hoppa till.

''Hej älskling!'' ropar Sandra tillbaka.

''Vem är det?'' mimar Caitlin.

''Hennes man.'' mimar jag tillbaka och pekar på Sandra.

Dylan kommer in i rummet, hälsar på alla och går sen fram till Sandra och Jake, pussar Sandra på kinden och tar Jake.

''Hej lilla monstret.'' säger han och kittlar honom.

''Vi går till mitt rum.'' säger jag till de andra (Justin, Christian och Caitlin).

''Kallade han honom monster?'' undrar Caitlin försiktigt.

''Japp, men han gör det hela tiden.'' svarar jag.

''Han verkar rolig.'' säger Christian från ingenstans. Sen får någon ett sms och alla hoppar högt av rädsla. Det verkar vara Caitlin eftersom hon tar upp sin mobil och knappar lite på den.

''Vi måste hem nu.'' säger hon sedan och låter lite ledsen på rösten.

''Jag tror jag också borde gå.'' tillägger Justin.

''Okej.'' säger jag enkelt och följer de ner. Caitlin är klar först så jag ger henne en kram innan hon går ut till bilen, sen samma med Justin och sen är det bara Christian kvar. Jag kramar om honom, dock lite längre än med Justin och Caitlin, sen pussar jag honom på kinden innan vi avslutar kramen och han leendes går iväg.

När de åkt hjälper jag Sandra med maten och hon är genast på mig med frågor.

''Var det honom du ska på dejt med?'' undrar hon, jag kan tillägga att jag aldrig sett henne så nyfiken innan.

''Aa.'' mumlar jag samtidigt som jag nickar.

''Åhh vad söt!'' utbrister hon och jag bara rodnar. ''Men hur gammal är han?''

''Han är ett år äldre, alltså sexton.''

''Vad har ni gjort idag då?''

''De kom vid elva, då började jag med maten, vi åt vid ett, sen tittade vi på film, sen kom du.''

''Vad tog så lång tid att laga?''

''Åh, jag gjorde köttbullar, ville visa en äkta svensk måltid, men det blev dock lite över...'' säger jag och visar de överblivna köttbullarna.

''Lite.'' säger hon ironiskt.

''Precis!''svarar jag och flinar.

''Men vad säger du om att åka och shoppa skor imorgon efter mitt jobb, Dylan kan ta Jake och jobba hemma lite.''

''Det låter bra.'' svarar jag lite frånvarande eftersom jag nyss fått ett sms. ''Kan Caitlin följa med, hon smsade nyss och frågade samma sak.''

''Klart hon kan, jag kommer hem vid fyra så åker vi då!''

''Hon kommer hit lite tidigare.'' Sen dör samtalet ut och vi koncentrerar oss på matlagningen.

'Dränkt katt'

 Jag vaknar av mitt alarm klockan sju som vanligt, och går upp för att jogga. När jag joggat i cirka tio minuter börjar det regna. Toppen, tänker jag innan jag vänder hemåt. Väl hemma ser jag ut som en dränkt katt och det måste ju såklart Sandra påpeka.

''Men nehe? Det ösregnar ute.'' försvarar jag mig själv. Det får inte riktigt den effekt jag hoppats på (att hon skulle bli tyst) utan hon börjar genast berätta att värdet ska se ut så här de närmaste dagarna och bla, bla, bla. Jag slutade lyssna ganska snabbt och började istället tänka tillbaka på gårdagen. Min pratstund med Emma, mina sms med Christian och Caitlin och...

''Hejdå, jag måste gå nu!'' avbryter Sandra mina tankar.

''Okej, ses senare.''

''Ring direkt om det är något! Du har väl mitt nummer?''

''Svaret är ja på båda frågorna, jag fixar detta!''

''Det vet jag att du gör.'' Med de orden är hon borta.

''Hej pluttis. Är vi ensamma nu? Ja det är vi. Är du trött?'' jollrar jag på bebis-språk samtidigt som jag tar upp honom ur hans barn-stol. När han har somnat hoppar jag in i duschen innan jag sätter mig vid datorn och loggar in på skype. Sandra ringer och undrar hur allt är och jag säger att han sover. När vi lagt på för att hon måste jobba sitter jag där ett tag till, innan jag hör att Jake börjar vakna igen. Jag lyfter upp honom och vi går ner för att leka lite. När klockan är lite över elva hör jag en bil, följt av att någon knackar på dörren. Jag låter Jake ligga kvar på golvet under tiden jag går för att se vem det är. Fatta min förvåning när Christian, Caitlin och Justin står där utanför.

''Vad gör ni här?'' undrar jag samtidigt som jag öppnar dörren.

''Hej på dig med, vi tänkte att vi kunde hålla dig lite sällskap!'' säger Justin stolt, jag misstänker nämligen att det var hans idé.

''Vad kul, kom in.'' säger jag samtidigt som jag tvärvänder och springer in till Jake, då jag hört att han börjat skrika.

''Shhh, plutten, allt är bra.'' mumlar jag i hans öra medan jag går ut till de andra som förvirrade står kvar i dörröppningen. ''Ni vet att det är brottsligt att komma in.'' säger jag lite sarkastiskt och då rycks de ur sin dvala och börjar ta av sig skorna.

''Hej sötis, du måste vara Jake.'' jollrar Caitlin, är först framme vid mig och Jake. Han bara ler åt henne. ''Han är så gullig!'' utbrister hon då.

''Det är bara för att han är skält mig mig ju!'' svarar jag halvt stolt, halvt ironiskt.

''Såklart det är.'' Det var Christian som öppnade munnen, för första gången sen de kom.

''Ja, jag vet.'' upprepar jag. ''Förresten, är det någon mer än jag som vill ha lunch?'' frågar jag sedan.

''Nu?'' frågar alla i munnen på varandra.

''Inte precis, men jag var precis på väg att börja laga lunch.'' svarar jag.

De tittar lite på varandra. ''Visst, varför inte?'' svarar sedan Christian.

Jag tittar omkring i köket lite, under tiden tar resten hand om Jake. Vi har inte så mycket hemma men efter lite funderande och letande hittar jag allt som behövs till köttbullar.

''Blir köttbullar bra?'' frågar jag och alla nickar. ''Då blir det köttbullar.''

''Vill du ha hjälp?'' undrar Caitlin.

''Nej!'' utbrister jag. ''jag menar, det är väldigt svenskt så jag vill överraska er.'' tillägger jag då Caitlin ser väldigt förvånad ut över mitt lilla utbrott. Hon rycker på axlarna som för att säga okej, och går sedan iväg med de andra för att titta på huset. Jag flänger runt som en yr höna eftersom jag aldrig gjort köttbullar från grunden helt själv, dessutom ska jag koka potatis och morötter, omg vad svårt liksom, och göra brunsås, ska det vara svenskt så ska det vara svenskt!

Plötsligt hör jag att Jake börjar skrika och rusar upp. Där uppe står Justin med honom i famnen medan Christian och Caitlin står vid sidan och försöker lugna ner honom. Jag tar Jake från Justin och förklarar att han är hungrig. Snäll som han är erbjuder han sig då att mata honom så att jag kan fixa klart vår mat. När alla är där nere fortsätter jag med matlagningen och lyckas ta det lite lugnare denna gång. Jag har min dator där för receptets skull, och helt från ingenstans börjar den låta. Förvirrad är nog mitt förnamn just nu då jag helt stannar upp innan jag inser att det är Emma som ringer på skype. Då fattar jag och svarar istället för att stå där som en staty.

''Hej Emsan!'' hälsar jag, måste jag förresten tillägga att alla andra i köket stirrar på mig?

''Hej Pauli! Vad tusan håller du på med?''

''Jag lagar mat, haha.''

''Nej, nu fick du mig hungrig, vad blir det?''

''Köttbullar med sås, potatis och kokta morötter.''

''Gaah vad gott! Jag har inte ätit kvällsmat än.''

''Varför gör du inte det då?''

''Jag är ensam hemma, orkar inte fixa något.''

''Latmask!''

''Uhm, vem pratar du med?'' Det är Caitlin som frågar. Jag hade nästan glömt av att de var där...

Jag vinkar åt de att komma så de ser skärmen. ''Det här är Emma, min bästa vän i Sverige. Emmis, detta är Justin, Jake, Caitlin och Christian.'' presenterar jag samtidigt som jag pekar på alla i tur och ordning. De hälsar och sen går alla iväg från köket medan jag fortsätter laga mat och prata med Emma.

''Han du ska gå ut med var snygg!'' säger Emma mitt från ingenstans.

''Har jag påstått något annat?'' kontrar jag.

''Nej men ändå, han och hans syster var väldigt lika.''

''Berätta något jag inte vet istället.''

''Okej, vet du vilka som kommer till Sverige i december?''

''Ingen aning.''

''One Direc...'' börjar hon tjuta och jag slutar lyssna. Precis som förra gången, och alla gånger innan det. Istället koncentrerar jag mig på matlagningen, allt händer ju på en gång. Till råga på allt måste jag duka också. Jag börjar springa runt för att ta fram tallrikar, bestick och så, dukar lite snabbt, häller sedan av potatisen och morötterna och ställer fram dem på bordet. Sen häller jag upp köttbullarna i en skål och såsen i en annan och ställer fram de med innan jag avslutar med att ta fram lingonsylt, knäckebröd, smör och mjölk. Sen sätter jag ner Jake i sin barn-stol och mig själv på en vanlig stol. Sekunden efter inser jag att Emma är kvar på skype och flyger upp för att lägga på och samtidigt avbryta hennes svada om One Direction, jag tvivlar på att hon ens märkte att jag var borta, och tvinga ner henne för att äta frukost. Sen inser jag sak nummer två och det är att tre personer vid köksbordet stirrar på mig som att jag vore galen. Jag har aldrig sagt att jag inte är det men ändå. Den ända som inte stirrar är Jake, han är nämligen upptagen av att försöka nå skålen med köttbullar.

''Nu äter vi!'' säger jag och sätter mig ner igen, dock mer stillsamt denna gång.

''Vad är allting?'' säger Caitlin förundrat och jag börjar förklara.

''Vi har köttbullar, kokt potatis och morötter, en sås vars namn jag inte kan på engelska, lingonsylt, mjölk, smör och en speciell sorts bröd som kallas knäckebröd och är väldigt populärt i Sverige.'' säger jag och pekar på allt. ''Allt på bordet är väldigt svenskt och något som nästan alla gillar. Ni måste smaka på allt!'' säger jag med vikt på 'måste'. Dem stirrar först på mig, och sen på varandra innan de gör som jag, och börjar ta. I början ser de lite skeptiska ut men efter några tuggor verkar de ha ändrat sig.

''Det var faktiskt riktigt gott.'' tycker Justin om köttbullarna, medan Caitlin älskade såsen och Christian var mest förtjust i lingonsylten, dock verkade det som att ingen utom jag och Jake gillade knäckebrödet. 

'Vad ska du ha på dig?'

 Jag tar upp mobilen och kollar vem det är.

''Det är Chris.'' informerar jag sedan Emma.

''Vad väntar du på? Öppna det!'' tjuter hon, jag kan nämligen ha nämnt vad Caitlin sa i bilen för henne... Jag öppnar det och tjuter till, tappar mobilen och gapar, allt på samma gång.

''Vad stod det?!'' nästan skriker hon.

''Han vill bjuda mig på en dejt.'' viskar jag fram.

''Va?''

''Han vill bjuda mig på en dejt.'' upprepar jag, dock lite högre denna gång.

''Åhh, grattis gumman!''

''Men det är väl inget?'' frågar jag lite nervöst. Sen hoppar jag högt då jag får ett nytt sms, av Caitlin denna gång.

'Hej, svara Chris innan han dör! ;)'

Jag börjar skratta lite och Emma undrar vad som var så kul, så jag förklarar.

''Aww, svara nu då!''

''Vad ska jag svara då?''

''Vad vill du?''

''Vet inte!''

''Men svara ja bara, det syns på dig att du vill det!''

''Hur ska jag skriva då?''

''Som det är.''

'Såklart jag vill, var och när? :)' skriver jag utan att skicka.

''Ska jag skicka ett hjärta?'' frågar jag Emma nervöst.

''Gjorde han det?''

''Öhh'' börjar jag samtidigt som jag knappar på mobilen. ''Japp'' svarar jag sedan.

''Då gör du det med.'' bestämmer hon. Jag lägger till ett '<3' och tvekar lite.

''Skicka!'' utbrister Emma som verkar se att jag tvekar. Jag tar mod till mig, läser igenom det en gång till och trycker sedan på skicka.

''Nu finns det ingen återvändo!'' utropar jag dramatiskt, och sekunden där på dör vi av skratt. Innan mobilen plingar till igen vill säga, då rycker jag till och blir helt stel. Nora får säga/skrika till mig några gånger innan jag vågar klicka upp smset.

'Toppen! Fredag klockan 6? Jag hämtar dig! :) <3'

'Låter perfekt, ses då! :) <3' svarar jag. Under tiden jag skrev kom det in ett nytt sms, så jag skyndar mig att titta. Det är från Caitlin.

'Bra val, ni kommer bli ett perfekt par! ;)'

'Jag har känt honom i 1 ½ dag, dessutom är det bara en dejt!'

'Ja ja, men just nu freakar han ur för att du sa ja! ;)'

'Verkligen?! ;)'

'Japp, det är nästan läskigt... ;)'

'Berätta INTE detta men jag freakade typ ur när jag fick hans sms...'

'Aww, vad gulligt!'

'Du håller tyst om detta, eller hur?'

'Såklart gumman!'

'Bra, men jag måste gå nu, hejdå!' blir det sista jag skriver innan jag lägger ifrån mig mobilen, avslutar med Emma och går ner för att prata lite med Sandra.

''Hej Sandra, vad gör du?'' frågar jag när jag kommit ner.

''Tittar på något konstigt program på tv, det handlar typ om någon tävling till nordpolen.''

''Aha, det tror jag pappa såg för flera år sedan.''

''Det kan stämma, det verkar väldigt gammalt. Vad skrek du om innan förresten?''

''Jag pratade med Emma.'' säger jag och rodnar lite.

''Är det det som får dig att rodna?''

''Nja...''

''Du kan berätta för mig, jag kommer inte skvallra.'' Något säger mig att hon menar det.

''Öhh, jag typ, öhh, har en dejt...'' säger jag lite tyst och lyckas rodna ännu mer.

''Vad kul! Vänta lite, med vem? Justin?'' utbrister hon nyfiket. Jag skakar på huvudet.

''Med en av hans kompisar, Christian heter han.''

''När?''

''På fredag.''

''Vad ska ni göra?''

''Vet faktiskt inte, han sa inte det.''

''Okej, är han snygg?'' frågar hon sedan ivrigt. Jag nickar lite generat.

''Vad kul för dig gumman!''

''Tack!'' ler jag.

''Vet du vad du ska ha på dig?''

''Nu låter du som en tonåring!''

''Förlåt då, men vet du det?''

''Ingen aning, eller jag har en klänning med mig.''

''Hämta den!'' När jag kommer ner igen nickar hon gillandes.

''Jag hade den på min konfirmation.'' informerar jag.

''Skor då?''

''Sandra!''

''Vad?''

Jag suckar åt henne innan jag svarar på frågan.

''Nej, eller jag har skor, men jag tänker inte ha klackskor och då finns det inga som matchar.''

''Vi ska iväg och shoppa, vad har du tänkt dig?''

''Ett par vita sneakers, kanske converse.''

''Ett par vita converse tror jag passar jättebra.''

''Okej.'' svarar jag och skrattar, sedan fortsätter jag. ''Du är värre än Emma!''

''Tack då!'' säger hon och fnyser, innan båda börjar skratta igen.

Sen går vi upp för att sova, då båda ska upp tidigt imorgon.

'Han gillar dig'

 Nästa dag hämtar Caitlin mig igen, vi hade smsat lite under föregående kväll så vi var bättre vänner än någonsin. Det kanske var lite väl tidigt men jag såg henne redan som en av mina bättre vänner, jag kan verkligen vara mig själv med henne, och jag brukar ändå vara väldigt blyg.

''Vet du vad?'' frågar hon och ser på mig med ett finurligt leende. Jag svarar med att skaka på huvudet och se frågande ut.

''Christian gillar dig!'' fortsätter hon sedan. Jag känner själv hur jag stirrar på henne och gapar hur stort som helst med munnen, detta hade jag inte väntat mig.

''Du måste skoja!'' utbrister jag när jag upptäcker att hon väntar på ett svar.

''Nix, men berätta inte att jag sa det, han kommer döda mig!''

''Din hemlighet är trygg med mig.''

''Vill du veta några andra saker också?''

''Vad nu?''

''För det första, han vill bjuda ut dig men är rädd att det är för tidigt. För det andra, jag tror att du gillar honom!''

''Nej det gör jag inte'' utbrister jag och rodnar, mina kinder kan gå och dö nu tack!

''Jo det gör du. Du skulle inte rodna annars!''

''Himla kinder...'' muttrar jag lite halvtyst. Hon börjar fnissa och jag hänger på och lite senare är hon tvungen att köra in till kanten då det annars finns risk att vi krockar för att vi skrattar så mycket.

''Om du berättar för honom berättar jag att du skvallrade!'' säger jag och försöker se hotfull ut, men det misslyckades nog för hon bara fortsätter skratta. Men efter ett tag lyckas hon lugna ner sig och lovar att inte säga något.

''Ursäkta att jag frågar, men vad kan du möjligtvis gilla med min lillebror?'' undrar hon sedan.

''Du är ursäktad, och han har väldigt fina ögon.'' säger jag lite tyst och lyckas rodna ännu mer.

''Aww, vad gulligt! Jag kommer inte säga något, om du inte vill att jag ska det såklart.''

''Tänk inte ens tanken, och skulle vi kunna byte ämne?''

''Okej, men varför? Jag gillar detta ämnet.''

''Det tror jag säkert att du gör men jag vill inte att de ska se mig rodna, det får de bara misstänksamma.''

''Jag förstår, men bara en sak till?'' säger hon bedjande.

''Visst...''

''Ni skulle bli ett så fint par!''

''Stopp! Du får mig bara att rodna mer!''

''Vad gulligt! Men för att byta ämne, vilken är din favoritblomma?''

''Va?''

''Du hörde mig!''

''Uhm, jag vet faktiskt inte.''

''Va? Min är tusensköna om du undrade.''

''Jag är inte den sortens person som uppskattar det så mycket. Visst, det är gulligt, men jag gillar enklare grejer. Jag har inte en enda blomma i mitt rum, de är bara i vägen, tidkonsumerande och dammsamlare.''

''Va?''

''Ja, jag antar att jag inte är en typisk tjej.''

''vad är det mer som är o-typiskt med dig?''

''Jag hatar verkligen att sola, det är så tråkigt! Jag tycker att romantiska komedier är överdrivna och dåliga, min favoritmusik är rap och jag skulle hellre hoppa bungyjump än att shoppa.''

''Okej, det var kanske inte så typiskt.''

''Jag sa ju det! Ska vi fortsätta åka kanske?'' frågar jag sedan, då jag inser att vi fortfarande står vid kanten av vägen.

''Åh, japp.''

''Vad gjorde att det tog så lång tid?'' frågar Christian när vi till slut är framme.

''Uhm, vi ´var tvungna att stanna lite...'' förklarar Caitlin.

''Varför?'' undrar Justin.

''Det skulle ha blivit en krock om vi inte hade gjort det.'' säger jag och killarna stirrar på oss.

''Vi typ skrattade för mycket...'' fortsätter Caitlin min mening och sen börjar vi skratta igen, killarnas miner är helt ovärderliga.

Vi bestämmer oss efter ett tag för att titta på film och jag får den stora äran att välja film. Jag studerar alla filmer noga medan resten plockar fram godis, popcorn och läsk. När de är klara har jag precis hunnit välja film. Det blev Triangle, en skräck/thriller som jag velat se hur länge som helst men inte haft någon att se den med.

''Är du verkligen säker på det?'' frågar Justin när han ser mitt val. ''Jag menar, den är ganska läskig.'' fortsätter han sedan.

''Ja! Jag har velat se den så länge.'' svarar jag. Killarna ser lite förvånade ut medan Caitlin ser mest rädd ut. Livrädd för att vara exakt.

Filmen är precis som jag väntat mig, läskig och med ett oväntat slut.

''Åh, det där var...'' börjar jag innan jag avbryter för att hitta rätt ord.

''Läskigt, hemskt, den värsta filmen du någonsin sett?'' försöker Justin.

''Nej. Helt fantastisk, underbart och en av de bästa filmerna jag sett i år!'' avslutar jag. Alla stirrar på mig innan Caitlin säger att jag är galen.

''Tack sötnos, du med.'' svarar jag och ger henne en slängkyss. Hon svarar med att himla med ögonen innan alla fyra börjar skratta.

Dagen fortsätter med fler filmer, massa skratt och överdrivet mycket godis. Tillslut är det dags för mig att gå hem.

''Vad gör du imorgon?'' undrar Caitlin när jag sagt att jag måste hem.

''Jobbar.'' svarar jag, som om det vore självklart.

''Har du ett jobb?'' frågar Christian förvånat. Jag nickar och förklarar att jag tar hand om Jake och att det är därför jag är här. De nickar förstående och kommer sedan överens om att alla följer med i bilen på vägen hem till mig.

Musiken dunkar och Justin och Caitlin sitter och pratar där framme medan jag och Christian sitter tysta i baksätet. Det är första gången vi är 'ensamma' sen Caitlin skvallrade för mig. Jag sitter och tittar på staden genom bilrutan medan vi åker och plötsligt känner jag en hand på min. Jag vänder på huvudet och ser att det är Christians, vem annars liksom? Han ler lite prövande mot mig och jag ler tillbaka, sen sitter vi så resten av resan utan att säga ett ord. Utom när vi byter mobilnummer då, men räknas väl inte riktigt, eller det kanske det gör? Vi pratar ju, men det var inte så viktigt, eller det var det, men... Paulina! Koncentrera dig lite här va? I alla fall så pratade vi bara när vi bytte mobilnummer, punkt.

När jag sen har sagt hejdå till alla går jag in och äter och pratar med Sandra och Dylan, innan jag gör som alla andra kvällar, det vill säga pratar med Emma på skype. Vi babblar om allt möjligt och jag berättar om Caitlin och Christian, och när jag är mitt inne i att berätta om filmen vi såg, som Nora varit för mesig för att se, så plingar min mobil till.