'Dränkt katt'

---

 Jag vaknar av mitt alarm klockan sju som vanligt, och går upp för att jogga. När jag joggat i cirka tio minuter börjar det regna. Toppen, tänker jag innan jag vänder hemåt. Väl hemma ser jag ut som en dränkt katt och det måste ju såklart Sandra påpeka.

''Men nehe? Det ösregnar ute.'' försvarar jag mig själv. Det får inte riktigt den effekt jag hoppats på (att hon skulle bli tyst) utan hon börjar genast berätta att värdet ska se ut så här de närmaste dagarna och bla, bla, bla. Jag slutade lyssna ganska snabbt och började istället tänka tillbaka på gårdagen. Min pratstund med Emma, mina sms med Christian och Caitlin och...

''Hejdå, jag måste gå nu!'' avbryter Sandra mina tankar.

''Okej, ses senare.''

''Ring direkt om det är något! Du har väl mitt nummer?''

''Svaret är ja på båda frågorna, jag fixar detta!''

''Det vet jag att du gör.'' Med de orden är hon borta.

''Hej pluttis. Är vi ensamma nu? Ja det är vi. Är du trött?'' jollrar jag på bebis-språk samtidigt som jag tar upp honom ur hans barn-stol. När han har somnat hoppar jag in i duschen innan jag sätter mig vid datorn och loggar in på skype. Sandra ringer och undrar hur allt är och jag säger att han sover. När vi lagt på för att hon måste jobba sitter jag där ett tag till, innan jag hör att Jake börjar vakna igen. Jag lyfter upp honom och vi går ner för att leka lite. När klockan är lite över elva hör jag en bil, följt av att någon knackar på dörren. Jag låter Jake ligga kvar på golvet under tiden jag går för att se vem det är. Fatta min förvåning när Christian, Caitlin och Justin står där utanför.

''Vad gör ni här?'' undrar jag samtidigt som jag öppnar dörren.

''Hej på dig med, vi tänkte att vi kunde hålla dig lite sällskap!'' säger Justin stolt, jag misstänker nämligen att det var hans idé.

''Vad kul, kom in.'' säger jag samtidigt som jag tvärvänder och springer in till Jake, då jag hört att han börjat skrika.

''Shhh, plutten, allt är bra.'' mumlar jag i hans öra medan jag går ut till de andra som förvirrade står kvar i dörröppningen. ''Ni vet att det är brottsligt att komma in.'' säger jag lite sarkastiskt och då rycks de ur sin dvala och börjar ta av sig skorna.

''Hej sötis, du måste vara Jake.'' jollrar Caitlin, är först framme vid mig och Jake. Han bara ler åt henne. ''Han är så gullig!'' utbrister hon då.

''Det är bara för att han är skält mig mig ju!'' svarar jag halvt stolt, halvt ironiskt.

''Såklart det är.'' Det var Christian som öppnade munnen, för första gången sen de kom.

''Ja, jag vet.'' upprepar jag. ''Förresten, är det någon mer än jag som vill ha lunch?'' frågar jag sedan.

''Nu?'' frågar alla i munnen på varandra.

''Inte precis, men jag var precis på väg att börja laga lunch.'' svarar jag.

De tittar lite på varandra. ''Visst, varför inte?'' svarar sedan Christian.

Jag tittar omkring i köket lite, under tiden tar resten hand om Jake. Vi har inte så mycket hemma men efter lite funderande och letande hittar jag allt som behövs till köttbullar.

''Blir köttbullar bra?'' frågar jag och alla nickar. ''Då blir det köttbullar.''

''Vill du ha hjälp?'' undrar Caitlin.

''Nej!'' utbrister jag. ''jag menar, det är väldigt svenskt så jag vill överraska er.'' tillägger jag då Caitlin ser väldigt förvånad ut över mitt lilla utbrott. Hon rycker på axlarna som för att säga okej, och går sedan iväg med de andra för att titta på huset. Jag flänger runt som en yr höna eftersom jag aldrig gjort köttbullar från grunden helt själv, dessutom ska jag koka potatis och morötter, omg vad svårt liksom, och göra brunsås, ska det vara svenskt så ska det vara svenskt!

Plötsligt hör jag att Jake börjar skrika och rusar upp. Där uppe står Justin med honom i famnen medan Christian och Caitlin står vid sidan och försöker lugna ner honom. Jag tar Jake från Justin och förklarar att han är hungrig. Snäll som han är erbjuder han sig då att mata honom så att jag kan fixa klart vår mat. När alla är där nere fortsätter jag med matlagningen och lyckas ta det lite lugnare denna gång. Jag har min dator där för receptets skull, och helt från ingenstans börjar den låta. Förvirrad är nog mitt förnamn just nu då jag helt stannar upp innan jag inser att det är Emma som ringer på skype. Då fattar jag och svarar istället för att stå där som en staty.

''Hej Emsan!'' hälsar jag, måste jag förresten tillägga att alla andra i köket stirrar på mig?

''Hej Pauli! Vad tusan håller du på med?''

''Jag lagar mat, haha.''

''Nej, nu fick du mig hungrig, vad blir det?''

''Köttbullar med sås, potatis och kokta morötter.''

''Gaah vad gott! Jag har inte ätit kvällsmat än.''

''Varför gör du inte det då?''

''Jag är ensam hemma, orkar inte fixa något.''

''Latmask!''

''Uhm, vem pratar du med?'' Det är Caitlin som frågar. Jag hade nästan glömt av att de var där...

Jag vinkar åt de att komma så de ser skärmen. ''Det här är Emma, min bästa vän i Sverige. Emmis, detta är Justin, Jake, Caitlin och Christian.'' presenterar jag samtidigt som jag pekar på alla i tur och ordning. De hälsar och sen går alla iväg från köket medan jag fortsätter laga mat och prata med Emma.

''Han du ska gå ut med var snygg!'' säger Emma mitt från ingenstans.

''Har jag påstått något annat?'' kontrar jag.

''Nej men ändå, han och hans syster var väldigt lika.''

''Berätta något jag inte vet istället.''

''Okej, vet du vilka som kommer till Sverige i december?''

''Ingen aning.''

''One Direc...'' börjar hon tjuta och jag slutar lyssna. Precis som förra gången, och alla gånger innan det. Istället koncentrerar jag mig på matlagningen, allt händer ju på en gång. Till råga på allt måste jag duka också. Jag börjar springa runt för att ta fram tallrikar, bestick och så, dukar lite snabbt, häller sedan av potatisen och morötterna och ställer fram dem på bordet. Sen häller jag upp köttbullarna i en skål och såsen i en annan och ställer fram de med innan jag avslutar med att ta fram lingonsylt, knäckebröd, smör och mjölk. Sen sätter jag ner Jake i sin barn-stol och mig själv på en vanlig stol. Sekunden efter inser jag att Emma är kvar på skype och flyger upp för att lägga på och samtidigt avbryta hennes svada om One Direction, jag tvivlar på att hon ens märkte att jag var borta, och tvinga ner henne för att äta frukost. Sen inser jag sak nummer två och det är att tre personer vid köksbordet stirrar på mig som att jag vore galen. Jag har aldrig sagt att jag inte är det men ändå. Den ända som inte stirrar är Jake, han är nämligen upptagen av att försöka nå skålen med köttbullar.

''Nu äter vi!'' säger jag och sätter mig ner igen, dock mer stillsamt denna gång.

''Vad är allting?'' säger Caitlin förundrat och jag börjar förklara.

''Vi har köttbullar, kokt potatis och morötter, en sås vars namn jag inte kan på engelska, lingonsylt, mjölk, smör och en speciell sorts bröd som kallas knäckebröd och är väldigt populärt i Sverige.'' säger jag och pekar på allt. ''Allt på bordet är väldigt svenskt och något som nästan alla gillar. Ni måste smaka på allt!'' säger jag med vikt på 'måste'. Dem stirrar först på mig, och sen på varandra innan de gör som jag, och börjar ta. I början ser de lite skeptiska ut men efter några tuggor verkar de ha ändrat sig.

''Det var faktiskt riktigt gott.'' tycker Justin om köttbullarna, medan Caitlin älskade såsen och Christian var mest förtjust i lingonsylten, dock verkade det som att ingen utom jag och Jake gillade knäckebrödet. 

---