'Jag vill bort härifrån...'

Nästa dag hämtar Caitlin mig vid elva, ungefär en timme senare är vi framme. Inte vid gallerian utan vid ett sådant ställe som bara finns i USA, nämligen en klunga med över femtio outlet-affärer som ligger mitt ute i ingenstans. Eftersom att det är en lördag är det inte överdrivet mycket folk, alla har något bättre för sig. Fast egentligen, hur svårt kan det vara att ha något bättre för sig än att shoppa en hel dag, för att sedan åka hem till Sandra för ett kalas? Jag kan komma på ungefär hundra saker som jag hellre skulle göra. Inte kalaset, dit längtar jag, utan shoppingen. Slöseri med pengar och med tid. Men nu är jag här, och då är det bara att göra det bästa av situationen.

''Vart vill du gå först?'' undrar Caitlin när vi har parkerat och gått ur bilen.

''Jag vet inte, men jag har en lista med saker jag ska köpa...'' svarar jag lite svävande.

''Ge mig den.'' säger hon och tar listan som jag räcker fram till henne. ''Uhm, okej. Vi går hitåt.'' Hon leder mig mot en affär med sportprylar och så är vi igång.

När allt på listan som går att köpa här är avklarat sätter vi oss ner för att äta lunch eftersom jag klagat på att jag är hungrig sedan tredje affären. Det säger en hel del när vi har varit inne i sju eller åtta affärer. Allt jag behöver köpa mer idag är saker till mig själv. Det hade jag kunnat hoppa över men eftersom jag går här med en shopaholic (som köpt mer än mig...) måste jag stanna ännu längre. I alla fall har jag minskat högen med pengar en del, dock bara med tvåhundra dollar, jag har fortfarande ett-tusen etthundra dollar kvar. Jippie. Jag har tur om jag kommer härifrån innan det stänger.

Under tiden som jag väntar på att Caitlin ska äta upp tar jag upp min mobil och klickar upp twitter. Mina fingrar flyttas snabbt över skärmens tangenter och avslutar med att klicka på 'tweet'.

''Vad gjorde du för något?'' undrar Caitlin och snor åt sig min mobil. ''Jag vill bort härifrån...'' läser hon högt från skärmen innan hon tittar upp på mig. ''Seriöst?'' frågar hon med höjda ögonbryn. Jag svarar med att rycka på axlarna och le änglalikt men hon bara skrattar åt mig. ''Kom igen, nu fortsätter vi!'' säger hon när hon har ätit klart.

Vi går ut från matstället och fortsätter vår tur genom affärerna. Hon drar med mig i en riktning och jag följer lydigt med, men efter ett tag får jag syn på en sak och stannar snabbt vilket gör att Caitlin inte kan fortsätta framåt. Hon håller nämligen i min arm för att jag verkligen ska följa med.

''Vad nu då?'' undrar hon lite halv surt.

''Jag vill gå in i den affären!'' säger jag och pekar på en som ligger till vänster om oss.

''Okej.'' svarar hon och verkar nöjd över att jag faktiskt kommer med ett förslag. Vi går in i affären och jag har nog dött och kommit till himlen, för det är den bästa affären någonsin! Den är full med nagellack i regnbågens alla färger, i alla de bästa märkena, mycket billigare än i Sverige. Kan det bli bättre? Jag känner mig som ett barn i en leksaksaffär; en hund i en köttaffär; en häst i en affär full med havre; Caitlin i vilken affär som helst; du fattar! Jag går runt där inne och plockar åt mig ett antal nagellack innan jag betalar. Fråga mig inte hur, men jag lyckas spendera över hundra dollar där... Hehe...

''Jag tror du är besatt eller något.'' säger Caitlin när vi går ut ur affären efter ungefär en halvtimme där inne.

''Det har jag inte! Jag bara gillar det!'' försvarar jag mig själv.

''Säkert darling, visst.''

''Japp, i Sverige hade jag fått betala minst 20 dollar för ett av dessa nagellacken så jag sparar faktiskt pengar.'' svarar jag överlägset, men hon bara skakar på huvudet åt mig.

Efter ytterligare några timmars shopping och tre vändor till bilen för att lämna påsar går Caitlin äntligen med på att åka hem. Jag pustar ut när jag satt mig i bilen och stryker försiktigt bort lite hår från ansiktet. Nu är detta över, och jag kommer inte upprepa det på en, förhoppningsvis, väldigt lång tid.

När vi kommer hem får Sandra hjälpa till att bära upp alla mina påsar. Inte ens jag, Caitlin och Sandra tillsammans lyckas få upp alla på en gång, så jag får helt enkelt gå en gång till. Precis när jag har släppt ner den sista påsen på sängen knackar det på dörren, de första gästerna är här. Jag och Caitlin skyndar oss ner för trappan och ser några av Sandras vänner stå i dörren med paket i händerna. Ojdå, det hade jag inte tänkt på. De är här för att fira oss dryga två månader i efterskott. Jag rusar upp och hämtar Sandras paket som ligger kvar i mitt rum sen igår och när jag kommer ner knackar Christian och Adrian på dörren.

''Hej babe.'' hälsar Christian och kysser mig snabbt innan han kramar om sin syster och jag kramar Adrian till hälsning innan vi sätter oss ner för att äta.

Under tiden som vi äter pratar vi hela tiden och maten tar slut förvånansvärt snabbt. Sandra och Dylan plockar undan maten och dukar fram en stor jordgubbstårta på bordet. Sen plockar alla fram sina presenter så vi kan öppna de innan fikat. Innan jag och Sandra börjar öppna insisterar alla på att sjunga för oss och Adrian har tydligen bestämt sig för att sjunga på svenska. Caitlin och Christian försöker sjunga med i 'Ja må hon leva' men ger snabbt upp så att Adrian får sjunga solo. Till slut har alla sjungit klart och sätter sig ner igen. Vi öppnar våra presenter (egentligen öppnar Sandra först) och jag får en underbar outfit av Sandra, Dylan och Jake. Tänk er en vanlig, svart tröja med trekvartslånga ärmar och urringad rygg tillsammans med ett par super tajta jeans som jag faktiskt provat när jag var med Sandra i gallerian den där första dagen och som satt hur bra som helst. Av Caitlin och Adrian får jag ett armband i silver, väldigt enkelt men väldigt snyggt. När jag öppnar Christians present drar jag efter andan när jag hittar ett par skor i lådan. De är ett par svarta klackskor med stilettklack och i svart mocka med band över foten och ett guldspänne på det översta bandet. Jag håller chockat upp de och alla tjejer kring bordet suckar avundsjukt.

''Gillar du de? Jag vet att det inte riktigt är din stil men..'' undrar Christian nervöst.

''Gillar de? Jag älskar de, de är perfekta.'' Jag böjer mig ner och spänner på mig skon, den sitter helt perfekt på foten, som om någon har gjort ett avtryck av min fot och gjort en sko speciellt för mig. ''Tack så himla mycket!'' utbrister jag när jag har lagt tillbaka skon i lådan igen och tar hans hand medan Sandra städar undan allt present papper. När hon tar bort pappret runt lådan till skorna flämtar jag till, på lådan står det Michael Kors. Seriöst? Döda mig. Har han köpt ett par skor åt mig från en av världens kändaste designers som sitter som jurymedlem i 'Project runway'? Herre, det är stort. Vi äter upp tårtan och sen går jag, Christian, Caitlin och Adrian upp på mitt rum. Killarna stannar i dörren och tittar chokat på min säng där alla mina påsar ligger.

''Jag visste inte att du var så shopping-galen!'' utbrister Christian och tittar på mig med höjda ögonbryn.

''Det är jag inte! Men jag sparade mycket pengar innan jag åkte hit och behövde något att spendera de på.'' försvarar jag mig.

''Vi säger så babe.'' svarar han. ''Men för att byta ämne, vet du vad vill du göra med din sång?''

''Nej, den är inte ens nedskriven eller något.''

''Jag kan hjälpa dig imorgon, bara för att det är kul såklart!''

''Okej, jag antar att det vore kul.''

''Bra, nu är det bestämt, men just nu tror jag att Pauli behöver lite hjälp med att packa.'' avbryter Caitlin.

'Jag tänkte inte på att du inte var där'

''Det spelar ingen roll att jag har varit med om det hundra gånger innan, det är alltid lika sorgligt.'' hulkar Caitlin fram. Tårar rinner sakta nerför hennes ansikte och Adrian lägger armen om henne för att trösta henne. Alla är väldigt ledsna när vi åker tillbaka mot Adrian, bilen är knäpptyst. Resten av dagen är också väldigt tyst, i alla fall om man jämför med hur det brukar låta. Det är förresten inte så konstigt eftersom de som brukar låta mest är borta. Nästa dag är tvärtom, alla vill att det ska vara som vanligt så de låter för Justin, Chaz och Ryan också.

Dagarna fortsätter med jobb för min del och de andra gör lite vad som helst. Nu är det torsdag, fem dagar efter att de åkte. Caitlin och Christian ska ha någon slags fest med lite kompisar. Jag kan tyvärr inte gå då jag ska jobba dagen efter och hur som helst är för trött och inte alls sugen på fest. Istället ska jag krypa ner i sängen med lite godis, titta på film och läsa. Det här är sista veckan jag jobbar, sen har jag drygt två veckor helt ledigt. Sandra ska säga upp sig med tanke på att de flyttar till Irland ungefär en och en halv vecka efter att jag har åkt hem. När vi tittat på ett par filmer (Sandra bestämde sig för att göra mig sällskap) och börjat plocka ihop så ringer min mobil.

''Hej honey, har ni kul?'' svarar jag då jag ser på numret att det är Christian som ringer.

''Hej bebe, ganska, jag saknar dig...''

''Jag saknar dig också, sweetie. Ville du något speciellt, för jag tänkte sova strax.''

''Tja, det är en sak...''

''Okej...''

''Vi satt och pratade, och allt var väl som vanligt...''

''Och?''

''En av Caitlins vänner kysste mig. Jag tänkte inte på att du var där så jag trodde att det var du, så jag besvarde kyssen innan jag insåg att det inte var du!''

''Oh.'' är allt jag kan svara.

''Snälla, säg något!'' ber han och låter riktigt desperat.

''Jag vet inte...''

''Vet inte vadå?''

''Jag behöver tänka.'' säger jag och lägger på i hans öra. Elakt, jag vet, men vad ska jag göra? Det är ju liksom bara ett spel men han borde ju ha kunnat stoppa det, Caitlin och Adrian också.

''Har det hänt något?'' undrar Sandra som bara har hört min del av samtalet.

''Typ...''

''Orkar du berätta?'' Jag nickar och förklarar allt för henne, även mina tankar om hur jag ska göra. ''Jag kan inte bestämma åt dig, tyvärr!'' börjar hon. ''Det är bara ditt beslut men om det hade varit jag hade jag nog förlåtit honom. Det var ju han, men inte helt och hållet hans fel, och du åker om cirka tre veckor, ta vara på den sista tiden.''

''Inte visste jag att du var så vis.'' retas jag. ''Men det låter faktiskt ganska logiskt.'' tillägger jag sedan och hon ler mot mig.

''Erkänn att jag är ganska bra.''

''Ibland...'' Hon räcker ut tungan åt mig och skrattar sedan till.

''Ska du ringa honom?'' undrar hon.

''Nja, jag tänkte plåga honom lite.'' säger jag och ler lite hånfullt.

''Hur då?''

''Bara råka glömma bort att berätta att jag förlåtit honom. Typ strunta i honom imorgon och låtsas tänka, sen går jag hem till honom i övermorgon och beter mig som vanligt.''

''Ja, gör det!''

''Ja, kanske''

Nästa morgon är det första jag gör att sätta mobilen på ljudlöst, sen går jag ut och joggar. Helt omedvetet springer jag förbi parken där vi kysstes för första gången, och minnena kommer tillbaka. Jag känner hur tankarna vandrar över på honom och koncentrerar mig genast på löpningen istället. När jag kommer tillbaka fortsätter dagen som vanligt, förutom den lilla detaljen att jag struntar i att titta på mobilen. Första gången jag tittar på den har jag fått ungefär hundra sms, majoriteten av de är från Christian, men en hel del är från Caitlin och även några från Adrian. Jag läser igenom alla utan att svara, de innehåller i princip samma sak allihop. Precis när jag är på väg att lägga ner mobilen igen får jag ett nytt sms, av Justin denna gång.

'Skype? <3'

'Sure <3' svarar jag och loggar sedan snabbt in på skype.

''Hej, stjärnan!'' hälsar jag när han svarat.

''Hej du! Hur är det?''

''Erkänn att han bad dig fråga det.''

''Ja, han sa att ni bråkade...''

''Det var något nytt.''

''Ni bråkar inte?'' frågar han och ser väldigt förvirrad ut.

''Vet du inte vad som hände?''

''Finns det något jag borde veta?''

''Han kysste en av Caitlins kompisar...''

''Han gjorde VADÅ?!''

''Du hörde...''

''Wow, okej. Erm, det var inget jag förväntade mig.''

''Det gjorde inte jag heller.''

''Hur vet du att det är sant?''

''Han berättade.''

''Jag tror att jag behöver lära honom en läxa.''

''Nej!'' utbrister jag. ''De var väl inte helt nyktra och han sa att han trodde det var jag. Jag är väl mest sur utav principskäl.''

''Oh, men jag ska fortfarande lära honom en läxa. Ska du förlåta honom?''

Jag börjar le och berättar om min plan. Först är han lite negativ men sen erkänner han att den inte var så dålig och att Christian förtjänar det.

'Det är du sweetie!'

Veckan passerade snabbt och nu är det fredag igen. Caitlin är på väg hit och sedan, när Sandra kommit hem, ska vi till Justin som ska ha någon slags fest. Jag har ingen aning om varför han har fest men det blir säkert bra ändå. Veckan som gått har varit som alla de andra veckorna, bara med några små ändringar. Caitlin och Adrian var ute på sin första dejt, enligt vad jag har hört var den underbar. Efter det har hon umgåtts mycket med Adrian, så har det bara varit killarna som hållit mig sällskap under dagarna. Inte för att jag klagar precis, men jag saknar henne, har inte träffat henne sen den dagen jag pratade med Adrian.

''När man talar om trollen...'' mumlar jag när jag går för att öppna dörren som Caitlin precis knackade på.

''Heej! Jag har saknat dig!'' tjuter båda i munnen på varandra när jag öppnat dörren, sen börjar vi skratta åt ingenting. Vi äter lunch, pratar och skrattar, och tar hand om Jake också. Till sist hör jag att dörren öppnas så jag tar Jake i famnen och går ner för att lämna honom till Sandra. En timme senare är jag och Caitlin nästan klara att åka, bara lite smink kvar.

''Det här kommer bli den roligaste kvällen någonsin!'' säger jag och tittar sedan koncentrerat in i spegeln när jag lägger på mitt röda läppstift.

''Jag vet!'' svarar hon och tar ett sista drag med mascaran. ''Gosh, älskling, du ser fantastisk ut!''

''Tack, honey! Du borde verkligen titta in i spegeln, ser du den vackra tjejen som stirrar tillbaka på dig? Det är du, sweetie!''

''Aww, du är för underbar!''

''Jag vet!'' säger jag självsäkert, sen går vi ner för trappan för att säga hejdå till Sandra, Dylan och Jake.

''Drick inte för mycket!'' säger Sandra uppmanande medan vi tar på oss skorna.

''Du behöver inte oroa dig.'' svarar jag och greppar tag i min väska eftersom jag ska sova där, hela gänget ska det.

''Ha så kul!'' säger Dylan innan vi säger hejdå och jag och Caitlin går ut till hennes bil. När vi kommer fram inser jag att det var väldigt mycket folk där, berusat folk. Christian kommer och möter oss när vi hoppar ur bilen och det känns på hans andedräkt att han druckit en del. Jag känner knappt en tiondel av alla människor så jag hänger efter Christian, han verkar dock inte störas av det utan presenterar mig glatt för sina kompisar. Jag blir törstig och letar efter något att dricka men inser snabbt att det är alkohol i allt och känner mig helt plötsligt inte törstig längre. Då kommer Justin fram till mig, han har inte druckit lika mycket som vissa andra, men nykter är han inte heller.

''Har du kul?'' undrar han.

''Yeah, det är trevligt.'' svarar jag lite osäkert, jag är inte precis ett fan av onyktra människor.

''Vill du ha något att dricka?''

''Nej, jag är nöjd, helt nöjd!'' övertygar jag honom och han rycker på axlarna innan han går vidare. Jag går runt lite och letar efter Christian eller Caitlin eller någon när jag känner ett par armar runt min mage.

''Hej vackra människa.'' viskar Christian i mitt öra.

''Hej snygging.'' viskar jag tillbaka och snurrar runt i hans famn innan jag kysser honom. Även om spritsmaken finns där så försvinner allt annat omkring oss och det är bara vi som existerar, i vår egna lilla värld.

''Aww.'' hör jag en röst säga bakom mig efter ett tag. Caitlin. Jag vänder mig om och där står mycket riktigt Caitlin, tillsammans med Adrian. Jag visste inte ens att han var här.

''Jag kan säga desamma...'' retas jag och båda börjar rodna. ''Hon är en jättebra tjej, våga inte såra henne, för då får du med mig att göra.'' säger jag sedan hotande vänd mot Adrian som först ser förskräckt ut, sedan inser han att jag var ganska oseriös. Caitlin och Christian fattar dock ingenting utan bara stirrar på oss.

''Jag hade inte planerat det heller.'' svarar Adrian och lyckas på något vis rodna ännu mer.

''Gud vad gulligt!'' utbrister jag.

''Vad pratar ni om?'' undrar Caitlin, nyfiken som hon är.

''Inget speciellt, eller hur?'' svarar Adrian och spänner ögonen i mig för att jag inte ska säga något.

''Det stämmer.'' instämmer jag nickande. När det är sagt börjar 'Drive By' med Train spelas och vi börjar dansa, så håller vi på resten av kvällen. Dans, och lite prat emellan när vi inte orkar dansa. Låt på låt spelas och till slut börjar jag känna mig trött. Inte bara lite utan hur trött som helst.

''Jag är trött.'' säger jag till Christian som inte ser lika trött ut, men vem vet? Alkohol kanske gör att du blir piggare. Även om det nu vore så kommer jag inte testa, usch!

''Vill du sova?'' undrar han lite sluddrande. Jag nickar till svar. Han ser sig omkring och upptäcker något, det var visst Justin han letade efter då han går fram till honom och säger något jag inte hör vad. Helt ärligt bryr jag mig inte heller utan bara gäspar och tänker på hur skön min säng är.

''Kom.'' säger Christian och drar med mig upp på övervåningen. Han tar upp en nyckel och låser upp en dörr som går till ett sovrum, det verkar vara Patties. ''Du kan sova här.'' säger han sedan och pekar på sängen i mitten av rummet där min väska står. Det var alltså där den var.

''Du kan gå ner igen, jag klarar mig.'' säger jag till honom och menar det verkligen, han ska inte behöva sova när han inte är trött bara för att jag råkar vara det. Han protesterar lite innan han ger med sig. ''Bara ett tips, drick inte så mycket mer.'' ler jag åt honom när han går ut ur rummet. Han blinkar åt mig och stänger dörren. Låser gör han också, men det blir jag bara glad för, då kan ingen utom han och möjligtvis Justin komma in i rummet när jag sover. När jag tvättat bort mitt smink och borstat tänderna i badrummet vars enda dörr går in hit lägger jag mig ner i sängen och somnar hur snabbt som helst, trots ljudet nerifrån.

'Vem är du?'

 ''Det är mitt namn, men vem är du?''

''Oh. Förlåt, du måste vara väldigt förvirrad! Jag är Paulina, Vi har en gemensam vän.''

''Och vem skulle den här vännen vara?'' säger han misstänksamt.

''Caitlin Beadles, ni går i samma klass.'' När jag har uttalat de orden skiner hann upp för en sekund innan hans ansikte mörknar lite.

''Ja, men jag skulle inte kanna henne en vän, bara en person som jag känner. Men jag förstår fortfarande inte varför...''

''Vem är det Adrian?'' ropar en kvinnoröst inifrån huset och avbryter honom. Rösten pratar svenska och jag känner mig väldigt förvånad.

''Bara en kompis.'' ropar han tillbaka innan han går ut och stänger dörren efter sig så vi slipper bli störda igen. ''Förlåt för det där, det är min mamma.''

''Kan du svenska?'' frågar jag chockat.

''Kan du?!'' säger han och är mer förvånad än vad jag är.

''Tydligen, men hur kan du det?''

''Jag kommer från Sverige, flyttade hit för snart tre år sedan.''

''Jag kommer också från Sverige!'' utbrister jag. ''Vart bodde du då?''

''I en liten stad, tror knappt att du känner till den. Den heter Gränna.''

''Det är ju därifrån polkagrisen kommer!'' tjuter jag och spelar överlycklig. ''Nej men skämt åsido så kommer jag från Bankeryd, tvärs över Vättern.''

''Du skojar?!''

''Nix, men jag är i alla fall här av en anledning, som faktiskt inte är att prata svenska.''

''Just det, jag skulle precis fråga dig när mamma ropade. Varför är du här egentligen?''

''Caitlin skickade mig.''

''Varför då?''

''För att jag skulle säga att hon gillar dig, då hon är lite för feg själv.'' Han stirrar på mig som om jag vore galen.

''Om detta är någon sort skämt kan du gå nu.''

''Nej jag lovar, hon skulle ha väntat nere vid gatan men var så sjukt nervös att hon gick till parken där borta istället.''

''Varför skulle hon gilla mig?'' frågar han skeptiskt. ''Jag menar, hon är en av de 'coola' medan jag, är något annat.''

''Jag vet ärligt talat inte, men om du följer med mig till parken kan du fråga henne själv.'' Han tvekar lite och jag försöker övertala honom tills han ger med sig och drar på sig sina skor innan vi går gemensamt till parken.

''Lin!'' ropar jag när jag får syn på henne.

''Pauli, hur gick...'' hon avbryter sig mitt i frågan och stirrar på Adrian som går bredvid mig.

''Jag lämnar er två ensamma, det var trevligt att träffas Adrian. Och du ringer mig senare Lin!'' säger jag och ger båda varsin kram innan jag vänder på klacken och går hem till Christian där killarna är.

''Var är Cait?'' undrar Justin när jag kommit fram till huset och hittat de på framsidan, spelandes basket.

''Hon träffade en vän så jag gick så de kunde prata ifred utan mig.'' svarar jag och rycker samtidigt på axlarna, ingen 'big deal' liksom. Killarna nickar förstående och är strax igång med att spela igen och jag slår mig ner för att titta på. Det är väldigt jämt men till slut vinner Ryan och Chaz. Justin och Christian ser väldigt besvikna ut så jag kan inte låta bli att 'aww:a' åt de. Efter ett tag till som består av massa prat och skämt skjutsar Christian hem mig.

''Hur var det i stugan?'' Sandra är såklart på mig direkt när jag kommer innanför dörren.

''Grymt, hur kul som helst!''

''Vad bra, vad gjorde ni?''

''Allt möjligt, vi låg på stranden, åkte in till byn, tittade på film och paddlade kanot, bland annat.''

''Gud vad kul!''

''Verkligen!'' Jag ger mig in i en lång redogörelse för allt vad vi gjort och hon brister många gånger ut i gapskratt, till slut börjar hon gråta av av allt skratt.

''Det verkar som att ni hade en rolig helg.'' lyckas hon pressa fram efter ett tag.

''Så kul, jag kan knappt förklara!'' erkänner jag.

En timme senare har jag hunnit packa upp och har precis startat datorn. Emma loggar in på skype efter bara några några minuter så vi börjar prata. Vi pratar om allt möjligt i, vad som känns som en halvtimme, men som visar sig vara två timmar. Någonstans börjar något låta och jag inser snabbt att det är min mobil som ringer. Jag säger hejdå till Emma och svarar i mobilen.

''Gissa vad?!'' tjuter en röst i örat på mig.

''Vad är det Lin?'' Vem skulle det annars vara liksom?

''Adrianbjödutmigpåendejtimorgonochjagbehöverdinjälptypnu.'' Jag hör inte ett enda ord så snabbt som hon pratar.

''Ursäkta, va? Prata långsammare.'' I luren hör jag hur hon tar ett djupt andetag innan hon svarar.

''Adrian bjöd ut mig på en dejt imorgon och jag behöver din hjälp typ nu.'' säger hon, denna gången överdrivet tydligt så jag inte kan missa ett ord.

''Va?! Wow, det är ju underbart!''

''Ja, jag typ freakar ur.''

''Jag förstår det, men jag tycker, eller säger, Chris då?''

''Jag har inte berättat...''

''Om du inte gör det kommer jag göra det.'' hotar jag.

''Okej, jag gör det när jag lagt på.'' Hon ger med sig, hon ger med sig, lalalalala.

''Duktig flicka!'' säger jag stolt. ''Förresten, varför behöver du min hjälp?''

''För att göra mig klar, dah?''

''Men jag ska jobba?''

''Just det...''

''Jag är helt säker på att Justin, Chris, Ryan and Chaz skulle bli jätteglada över att få hjälpa dig! Oroa dig inte darling.''

''Exakt, inte oroa sig. Det är bara Chris, Ryan and Chaz. Vad kan gå fel? Förutom allting?''

''Glöm inte Justin.''

''Men jag litar på honom.''

''Då låter du bara Justin hjälpa dig.'' säger jag som om det vore den mest självklara saken i världen. ''Men skicka en bild när du är klar så du kan få min åsikt!''

''Okej honey!'' När vi kommit överens om det pratar vi lite och jag påminner henne om att berätta innan vi säger hejdå och avslutar samtalet.

'Ni ser ut som zombies'

Nästa morgon är jag först uppe, som vanligt. Efter en timme kommer Christian ner för trappan, gäspandes. Jag flinar åt honom samtidigt som han går runt i köket och tar fram frukost, han är galet lik en zombie. Lite senare kommer resten ner från sina rum, lika trötta som Christian.

''Vad gjorde ni igår kväll egentligen?'' undrar jag fundersamt.

''Vad menar du?'' svarar Chaz, som en fråga.

''Tja, ni ser ut som zombies, trötta zombies!''

''Ha ha, du är så rolig...'' Det är Caitlin denna gången.

''Jag vet.'' säger jag lite bitchigt.

''Såklart du gör.'' säger Justin.

När alla fått i sig lite frukost, och i vissa fall även kaffe, blir de lite piggare. Efter ett litet möte går alla upp och byter om eftersom vi bestämt att vi ska spendera dagen vid stranden på deras tomt. När nästan hela dagen gått är det ända vi har gjort att hänga vid stranden och åkt in till 'staden' för att äta. Vi är inte trötta, i alla fall inte mycket, utan vill göra något annat än att titta på film. Då kommer Christian med den briljanta idén att vi ska paddla kanot i mörkret. Alla, utom Caitlin som är lite tveksam, tycker att det är en jättebra idé och vi delar snabbt upp oss i kanoterna. Jag paddlar med Caitlin eftersom att hon är bombsäker på att någon av killarna hade vält deras kanot om hon skulle paddla med någon av dem. Jag är beredd att hålla med, och mycket riktigt hörs ett plask och skrik efter bara ett litet tag. Vi klurar snabbt ut att det är Ryan och Chaz som välte, troligtvis med flit. Lite senare hörs ett plask och skrik men också höga och arga röster. Det var Ryan och Chaz som välte Christians och Justins kanot. Jag och Caitlin paddlar snabbt in till kanten och hoppar ur kanoten, vilket visar sig vara smart då alla killar var på väg mot vår kanot för att välta även den.

''Hey, ni fuskade!'' skriker Chaz surt när de inser att jag och Caitlin står trygga uppe på land.

''Nej, ni är långsamma.'' skriker Caitlin tillbaka och vi gör en high five för vårt lagarbete.

När killarna kommer upp ur vattnet huttrar de som bara den, det må vara sommar, men det betyder inte att det är varmt i vattnet på nätterna. Alla går in och killarna går mot duscharna medan jag och Caitlin går direkt mot sängarna. Ungefär tio minuter efter att jag är klar kommer Christian in i rummet och jag studerar honom när han går lite fram och tillbaka i rummet, sen kommer han och kryper ner bredvid mig i sängen. Han lägger armen om min mage, precis som förra natten och jag somnar snabbt. Tryggheten som hans famn utstrålar gör mig märkvärdigt lugn.

Sömnen måste ha något emot mig eftersom jag aldrig lyckas sova längre än till halv nio, jag har typ fått en förbannelse kastad över mig eller något liknande. Hur sent jag än lägger mig går det bara inte att sova längre. Kan kanske också bero på att jag alltid vaknar hungrig och kastar mig ur sängen för att äta frukost. Det tål att funderas på, tänker jag för mig själv innan min mage kurrar så högt att jag blir rädd att Christian ska vakna. Början på dagen fortsätter som förra dagen, jag får vänta en timme eller två innan resten kommer ner som trötta zombies. Under tiden de äter packar jag ner mina saker och fixar i ordning mig, stranden fick jag nog av igår.

''Vad ska vi göra idag?'' undrar jag när jag går in i köket igen.

''Jag vet inte.'' säger Christian samtidigt som han drar ner mig i sitt knä och pussar mig på kinden. ''Men det är inte kul att du vaknar så tidigt, för jag saknar dig när jag vaknar.'' fortsätter han sedan och blinkar med ögat mot mig.

''Skyll inte på mig, det är du som sover länge.'' försvarar jag mig själv med ett litet leende på läpparna, det var ju så gulligt sagt! Caitlin himlar med ögonen mot oss och sedan är diskussionen om vad vi ska göra idag igång. Efter alla möjliga förslag kommer vi till slut fram till att vi ska åka hem efter frukost då sakerna att göra här är ganska begränsande. Efter en timme sitter vi i bilarna igen, med samma uppdelning som förra gången. Caitlin och jag har nämligen en liten plan att planera, om hur hon ska börja prata med killen från hennes klass.

''Din plan är hemsk, jag tänker inte låta dig göra det!'' säger hon ganska desperat när jag nämner planen jag kom på förra gången.

''Kommer du på något bättre? Nej, jag sa ju det! Det är det enklaste sättet!'' argumenterar jag för min idé.

''Visst...'' muttrar hon och en sekund senare håller vi på att planerar detaljerna.

''Så, jag går till hans hus, pratar med honom och övertalar honom att gå till parken och träffa dig. Svårare än så är det inte.'' säger jag när vi är någorlunda överens.

''Jag gillar det inte, men det är det bästa vi har.'' svarar hon och låter väldigt nervös.

''Vad ska vi säga till killarna? Sanningen?'' undrar jag då.

''Vi säger att ska ska till gallerian.''

''Eller hur, för jag brukar verkligen gå dit, och du kommer verkligen hem därifrån utan att ha köpt något? De kommer verkligen tro oss!'' invänder jag med betoning på 'verkligen'.

''Kanske inte...''

''Vad sägs om att säga att vi ska ta en promenad och ha lite 'tjejsnack'?''

''Det kan fungera.''

''Då har vi en plan!''

Resten av bilresan nämner vi inte ett ord om detta utan dunkar musik på högsta volym och sjunger oseriöst med. Efter att vi lämnat av min väska hos mig och pratat lite med killarna, det vill säga uttalat en lite lögn om vad vi ska göra, börjar vi gå mot hans hus som lyckligtvis ligger nära Caitlins. Caitlin pekar vilket hus det är och går sedan mot parken som ligger lite längre ner mot gatan. Jag tittar efter henne tills hon har försvunnit och går sedan fram mot dörren där han bor. Jag känner mig nervös, även om jag inte har någon anledning till det, det är ju liksom Caitlins 'kille'. Försiktigt trycker jag in ringklockan och backar lite under tiden jag väntar. Innanför dörren hörs steg i en trappa och efter vad som känns som år öppnas dörren äntligen.

''Ja?'' frågar killen som står i dörröppningen.

''Är du Adrian?'' frågar jag och han tittar förvirrat på mig.

'Det är fredag'

 Nu är det alltså fredag, blev min första tanke när jag som vanligt vaknar av radion halv sju. Jag drar mig upp ur sängen och kliver i mina träningskläder. Det har blivit en vana att jogga en runda varje vardagsmorgon, vilket har gjort att min kondition har gått upp en hel del. När jogging-rundan är över äter jag frukost och hoppar in i duschen. Dylan jobbar hemma idag eftersom Jake inte kan lämnas ensam och jag åker efter lunch. Jag packar klart det sista och när jag kommer ner till köket igen har Dylan gjort lunch. Ungefär en timme efter lunchen plingar min mobil till av ett sms från Christian att de åker från flygplatsen nu och borde vara framme om en kvart. Mycket riktigt så rullar två bilar in på uppfarten efter drygt en kvart. Dylan och Jake följer med ut för att säga hejdå och tittar på medan jag lastar in min väska i Caitlins bagageutrymme. Jag kramar de hejdå och de går in igen, då vänder jag mig mot Caitlin och Justin som disskuterar hur vi ska sitta i bilarna. Caitlin är för en tjej-bil och en kill-bil och jag hänger på det resonemanget, till slut ger de med sig.

''Men jag kan åka med er.'' försöker Christian.

''Ja, det kan du, men jag tycker du ska åka med resten av killarna. Ni har mycket att prata om.'' övertygar jag honom.

''Jag kommer sakna dig...''

''Jag kommer sakna dig med, men det är bara en och en halv timme dit.''

''Okej då...''

''Duktig pojke.'' ler jag och kysser honom innan jag hoppar in i Caitins bil och vi åker iväg.

''Det här kommer bli så kul!'' tjuter Caitlin när vi har åkt en bit.

''Såklart det ska!'' svarar jag i samma tonfall.

''Men det finns faktiskt en sak jag vill prata med dig om...'' börjar hon sedan en mening.

''Säg det bara.''

''Okej, det finns en kille...''

''Som du älskar...'' fortsätter jag hennes mening lite smått retandes.

''Ja, eller jag gillar honom i alla fall, och jag vet inte vad jag ska göra!''

''Ta det lugnt, allting kommer bli bra, hur känner du honom?''

''Han går i min klass och har gått där i tre år.''

''Har du gillat honom så länge?!''

''Nej! Jag började gilla honom för, typ en månad sen, och, ja...''

''Varför säger du det inte till honom?''

''Han är typ lite utanför, har alltid höga betyg och alla ser honom som en nörd.''

''Spelar det någon roll, fröken Caitlin Beadles?''

''Nej, men han är så tyst och om jag börjar prata med honom kommer han bara tycka att jag är en idiot!''

''Jag förstår ditt problem.''

''Bra, och det är nu du ska säga exakt vad jag ska göra!''

''Jag tänker, jag tänker!'' förvarar jag mig och sen är det tyst ett tag under tiden jag tänker. Alla möjliga förslag rusar genom min hjärna men det är bara en som faktiskt skulle kunna funka, hoppas jag i alla fall. ''Jag tror jag har en idé.''

''Wiie!'' jublar hon. ''Berätta!'' utbrister hon sedan.

''Om du berättar var han bor jag jag gå hem till honom jag säga att du gillar honom, så enkelt är det!''

''Som om jag skulle låta dig göra det.'' säger hon ironiskt.

''Har du någon bättre idé?'' Hon tittar rakt fram utan att säga ett ord. ''Sa ju det.'' säger jag då.

Hon verkar nervös, greppet om ratten stelnar och hennes knogar blir vita. Till slut orkar jag inte med det längre och sätter på radion, 'Whistle' med Flo Rida börjar spelas och jag sjunger glatt med. Det dröjer inte länge innan Caitlin också hakar på så vi höjer volymen och riktigt dunkar musiken, låt efter låt tills vi är framme. Killarna är redan där när vi kommer, Caitlin missade en avfart, eller tre... Vi hoppar ur bilen och jag kan för första gången hälsa ordentligt på Ryan och Chaz, härliga killar det där. När vi gjort oss hemmastadda inser vi att det inte finns någon mat (eller egentligen var det Chaz, han blev liksom lite hungrig) och alla utom jag och Christian åker iväg för att handla. Jag ber honom visa mig runt, vilket han gärna gör. Enligt min åsikt skulle inte jag kalla det för en stuga, det är större än vårat hus i Sverige, men det är ändå mindre än deras hus i Atlanta, jag går vilse i det huset. Efter rundturen sätter vi oss i soffan för att titta på tv, rättare sagt, han sitter och jag halvligger i hans knä. På tvn visas något dåligt program, jag tror det var 'The Vampire Diaries' eller något sådant, Christian verkar inte heller så förtjust.

''Snälla, kan vi byta? Det är tråkigt.'' klagar jag och Christian tittar förvånat på mig.

''Gillar inte tjejer den här sortens program?''

''Inte jag!''

''Phew, då är vi två.'' Jag skrattar åt honom och han byter lättat kanal. Denna gång blev det ett gammalt avsnitt av 'Scrubs' som jag sett typ tio gånger, men det är fortfarande lika bra. Efter det avsnittet och två till kommer de andra hem från affären och skickar in mig och Christian i köket eftersom de var hungriga. Helt okej för mig, jag gillar att vara där, Christian ser mer bortkommen ut. Det borde han inte vara, han 'bor' ju där. Vi, eller mest jag, bestämmer att vi ska grilla och ser till min lättnad att de köpt kyckling, jag marinerar den och börjar sedan med en pastagrej, det är pasta och en pestosås typ. Christian får ta det lugnt till kycklingen ska grillas, han är nog bättre på det än vad jag är. När maten är klar ropar han på de andra som kommer innan han ens har ropat klart, hungriga?

''Wow, det här är så gott!'' säger Chaz förundrat efter några tuggor.

''Ja, jag visste inte att du var en sådan ängel i köket Chris!'' håller Ryan med. Jag däremot fnyser och då börjar Christian skratta.

''Faktiskt så grillade jag bara, Pauli gjorde allt annat.'' lyckas han till slut säga. ''Om någon är en ängel i köket så är det hon!''

''Aww, tack så mycket!'' svarar jag och skickar en slängkyss till honom, som han lustigt nog fångar.

Tre timmar senare har vi ätit upp, kollat klart på en film och ska nu titta på en till. Caitlin insisterar på att få välja eftersom vi andra hade valt den första filmen.

''Den här blir det!'' säger hon glatt och stoppar i filmen. Direkt när menyn kommer fram suckar jag, jag vill inte se 'Mean Girls', inte idag, inte morgon, inte någonsin.

''Okej, nu sticker jag.'' muttrar jag och reser mig upp.

''Vart ska du?'' undrar Caitlin.

''Bort härifrån.''

''Varför?'' frågar hon envist.

''För att den filmen är jättedålig, Lin.'' Jag vänder mig om och går till mitt och Christians rum, ja, vi delar. Väl där plockar jag fram min dator, loggar in på skype och hoppas få sällskap av Emma över internet. Som tur var är hon inloggad på skype så jag ringer snabbt upp. Vi pratar ett tag innan Christian kommer in i rummet.

''Den filmen var hemsk.'' konstaterar han och hänger sedan med i mitt och Emmas samtal. Efter några minuter kommer resten av killarna, som lämnat Caitlin åt sin film. Till sist kommer även Caitlin och klagar på att det blev ensamt men sätter sig ändå ner och pratar med oss. När jag kollar på klockan nästa gång är den ett på natten och jag börjar undra vart kvällen tagit vägen.

'Jag älskar parodier'

 Nu satt vi hemma hos mig igen, med mätta magar och trötta kroppar efter allt badande. Plötsligt plingar min mobil till och jag tar upp den och tittar på smset.

'Jag och Jake är hemma om drygt tre timmar, vi åker från Birmingham nu.'

'Okej, vill ni ha mat när ni kommer? :)'

'Du känner mig! :)'

'Haha, ses snart då :)'

'Absolut :)'

''Jag förstår inte.'' klagar Justin som troligtvis tittat över min axel.

''Det är för att det är svenska, idiot.''

''Jag är ingen idiot!''

''Om du säger det så.'' säger jag ironiskt. Helt från ingenstans tar han min mobil, jag hade inte väntat mig det så det gick lätt. Jag slänger mig efter den men han håller den utom räckhåll men så att jag kan se skärmen, som tur var hade han inte gjort något.

''Lugna ner dig lilla fröken, jag ska bara kolla din musik. Men jag hittar den inte...''

''Tryck på knappen i mitten, sen där, nej inte där, där. Bra, nu tycker du där och sen är det bara att scrolla.'' instruerar jag. Han bläddrar lite och nickar gillandes, sen verkar något gå snett då han trycker på en låt och rycker till. Det var inte ens en låt, det var en del av en talbok som jag lyssnar på, som heter 'Levande begravd'. Han ser helt förvirrad ut, sen räcker han mig mobilen och ber mig sätta på något jag gillar. Jag bläddrar lite innan jag hittar en cover på 'Payphone' av en grupp systrar som kallar sig 'Cimorelli'. Han lyssnar lite och säger att de är bra, sen undrar han hur jag hittade de.

''De gjorde en parodi av 'Call me maybe' och min lillebror gillade det, så han visade det för mig och jag började lyssna på de.'' svarar jag.

''Jag vill se parodin!'' utbrister Caitlin. ''Jag älskar parodier.'' tillägger hon sedan. Jag drar fram min datorn och går in på youtube. Där inne söker jag mig vidare tills jag hittat rätt och sätter på låten. Videon börjar spelas och resten tittar nyfiket på den medan jag sjunger med lite smått. Sen fastnar vi framför youtube tills jag tittar på klockan och blir stressad. Sandra och Jake kommer om fyrtio minuter och förväntar sig mat då. Jag berättar för de andra som bestämmer sig för att gå hem och jag ställer mig i köket för att börja med maten. När allt är klart hör jag en bil på uppfarten och skyndar mig ut för att hjälpa Sandra in med allt. Under tiden vi äter berättar jag om allt vi gjort och hon börjar, som förväntat, skratta när jag kommer till delen om branden. Dock utelämnar jag delen om min och Christians promenad, hon hade bara pipit och bett mig visa platsen, något jag absolut inte tänker göra.

Onsdag morgon:

Dagarna flyter på som vanligt, Jake är en liten ängel som nästan aldrig skriker eller protesterar. Om han nu skulle göra det har jag kommit på ett litet knep, nämligen att sjunga. Han blir verkligen lugn om man sjunger låter 'Colder Weather' av Zac Brown Band. Sandra håller även på att lära sig den då jag faktiskt fått tillfälle att bevisa att det funkar. Livet känns på topp just nu, Christian och jag är tillsammans, jag har fått underbara, nya bästa vänner, Sandra och jag har kommit närmare varandra och på fredag efter lunch någon gång sticker jag till Caitlins och Christians stuga över helgen. Just nu sitter jag lite med datorn och väntar på Christian som skulle spendera dagen här med mig. I samma ögonblick som det knackar på dörren kommer jag på en sak som jag absolut inte får glömma. Jag rusar ner och öppnar, där står Christian, lika snygg som vanligt. Vi hälsar med en kyss innan jag drar med mig honom upp till min dator och går in på svt play där jag går in på allsång på skansen. Christian stirrar på datorn.

''Om det är okej med dig så skulle jag vilja titta på en grej.'' säger jag.

''Vadå?'' undrar han nyfiket.

''Ett svenskt tvprogram. Det är lite svårt att förklara men för att göra det kort så är det artister som kommer och sjunger en eller två låtar, sen sjunger de något som kallas för en 'allsång' och alla sjunger med. Det är supersvenskt och en sommartradition.'' försöker jag förklara.

''Vi tittar.'' säger han men ser lite halvt skeptisk ut. Det är premiär avsnittet och idag (igår) var Laleh, Agnes och Sean Banan med bland annat. Att döma av Christians min hade han gillat programmet mer om det hade varit på engelska, nu verkar han tycka att det är okej i alla fall. Dagen fortsätter och går snabbt, till slut är Sandra och Dylan hemma och Christian ska hem.

''Vi ses på fredag.'' säger han när han ska gå. ''Jag smsar när vi lämnar flygplatsen.''

''Det tycker jag låter bra.'' svarar jag och ler samtidigt. När han har åkt hjälper jag Sandra med maten innan vi äter och jag går upp till datorn. För första gången på länge är inte Emma över mig på skype direkt, hon är inte ens inloggad. Det betyder troligtvis att hon är med någon vilket är bra då hon inte varit med någon sedan skolan slutade.

'Det brinner!'

 ''Kom, Jag vill visa dig en sak.'' säger Christian. Jag tittar förvånat på honom när han trycker i sig det sista av mackan. ''Det är inte långt, kom igen.''

''Okej, men vad ska vi göra med sjusovarna?''

''De kommer fortfarande sova när vi kommer tillbaka, men du kan skriva en lapp om du vill.''

''Visst, men kan jag gå i pyjamas?''

''Såklart du kan, jag ska göra det.'' När vi, jag, har skrivit en lapp där jag förklarar att vi är på promenad tar vi på oss våra skor och går ut. Tjugo minuter senare står vi på en av de mysigaste platser jag sett. Vi är i en liten skogsdunge, precis vid parken där jag mötte Justin. Det är en pytteliten glänta, lagom stor för att kunna lägga ut en vanlig filt, om man hade haft någon. Inte en människa syns till, det är bara vi, naturen och kanske ett enstaka djur. Man kan inte riktigt ta in att vi är så nära staden.

''Jag tror inte någon annan vet om detta stället, jag har i alla fall aldrig sett någon här.'' berättar Christian.

''Det är jättefint, jag kan inte fatta att vi fortfarande är i Atlanta.'' mumlar jag tillbaka. ''Hur hittade du detta stället egentligen?''

''Jag var i parken, höll på att öva skott, och så missade jag, stort. Bollen flög in i skogen och jag gick efter den och så hittade jag den här gläntan.'' Jag ler eftersom jag kan se hela scenen framför mig. Han ler också, jag tror det är åt minnet men är lite osäker, det skulle kunna vara åt vad som helst, till exempel att jag står i min pyjamas med ofixat hår framför honom.

''Jag gillar dig, Pauli, mer än en vän.'' kläcker han ur sig helt plötsligt. Jag ler lite, han ser så himla gullig ut där han står i sin pyjamas och ser nervös ut.

''Jag gillar dig också Christian.'' svarar jag lugnt och ser hur han spricker upp i ett leende. Han tar några steg närmare mig och raderar därmed ut mellanrummet mellan oss, sen lägger han armarna runt min midja och jag lägger mina runt hans hals. Sen möts våra läppar i en lätt kyss, som snabbt förstörs då båda börjar le. Vi bara står så, med hans armar runt mig och mina runt honom med läpparna mot varandra formade i ett leende, till slut bryter vi för att kunna andas, men vi behåller ögonkontakten. Jag kan lätt säga att det är något av det mest underbara jag har varit med om, att bara stå där med personen du är kär i, titta den i ögonen och veta att det är ni nu.

När vi kommer tillbaka till huset efter att ha varit borta i lite mer än en timme har Justin och Caitlin fortfarande inte gått upp så vi bestämmer oss för att väcka de. Han tar Justin och jag tar Caitlin. Jag ställer mig i dörren och börjar skrika innan jag springer fram till henne och ruskar på henne.

''Det brinner, det brinner, DET BRINNER! Huset brinner, skynda, kom igen, vakna din idiot! Skynda dig nu, det himla huset brinner!'' tjuter jag i spelad panik. Hon sätter sig yrvaket upp innan hon förstår vad jag säger. Då flyger hon upp och springer in till Justin och Christian där Justin fortfarande sover. Hon börjar väcka honom på samma sätt som jag väckte henne. När han också är uppe hindrar jag de från att springa ner genom att säga att det brinner i köket, så de springer ut på balkongen istället. Väl där ute börjar de leta efter sätt att ta sig ner och jag och Christian har väldigt svårt att hålla oss för skratt. Efter ett tag vänder sig Justin mot mig.

''Det brinner inte, eller hur?'' säger han surt. Jag skakar på huvudet och börjar gapskratta, precis som Christian. Justin och Caitlin verkar dock inte lika roade utan försöker lugna ner sig från paniken de hade innan.

När alla till slut är klara med att äta frukost och fixa i ordning sig försöker vi komma på något att göra idag. Det går inte så bra till en början men efter en stunds diskussion bestämmer vi oss för att åka till stranden. När vi sitter i bilen på väg hem till Caitlin och Christian för att hämta badkläder, Justin skulle låna av Christian, ringer Justin någon och berättar vad vi ska göra och ber personen komma. Jag fattar ingenting men har dock mina misstankar som besannas när hans livvakt Kenny möter oss på stranden. Alla hälsar innan vi sätter oss vid kanten av stranden, där det inte är så mycket folk. Caitlin och Kenny stannar på stranden medan resten kastar oss i vattnet. Ett vattenkrig startas och tar slut innan Caitlin bestämmer sig för att hoppa i. Några stirrar på oss för Justins skull och efter ungefär en och en halv timme kommer den första papparatzin. Kenny tvingar bort honom och vi bestämmer oss för att åka till ett badhus istället, lika mycket vatten, mindre folk och inga papparatzis. Kan det bli bättre? Svar nej! Jag gillar ändå inte att sola så mig spelar det ingen roll.

''Varför byter du om?'' frågar Caitlin när jag byter om till baddräkt, när vi är framme i badhuset.

''Det är mycket bekvämare, jag har bara på mig bikini utomhus för annars blir solbrännan konstig.'' förklarar jag och hon ser i alla fall ganska förstående ut. Vi fortsätter ut till killarna och de är redan i poolen. Jag dyker i och simmar upp till ytan, bort till de, medan Caitlin väljer att hoppa i. Vi börjar busa runt igen, som om vi var kvar på stranden och aldrig avbrutits. Hela anläggningen är i princip tom på grund av det fina vädret utomhus så ingen störs av oss.

''Någon som vill träna lite?'' frågar jag leende och de bara stirrar på mig. ''Simning.'' förtydligar jag. Alla skakar på huvudet så jag går själv till den andra poolen. Väl där dyker jag i och börjar simma, först hundra meter bröstsim, sen åttahundra meter crawl. Efter det pausar jag och ser hur de andra sitter vid kanten och tittar på mig.

''Va?'' frågar jag.

''Du är bra.'' konstaterar Justin.

''Om du tycker jag är bra så har du aldrig sett en riktig simmare.'' säger jag och himlar med ögonen.

''Var lärde du dig simma så?'' undrar Caitlin förundrat.

''Jag tränar två gånger i veckan och har gjort det i, jag vet inte, i alla fall mer än fyra år.'' svarar jag.

''Vill du tävla?'' undrar Christian och jag nickar leendes. Sen häver jag mig upp ur bassängen och går bort till startpallarna. Vi kliver upp på varsin och kommer överens om att bara simma femtio meter, vilket simsätt man vill. Caitlin startar oss och jag är direkt nere i vattnet och börjar simma, det går ganska snabbt och efter mindre än en minut står jag på kanten på andra sidan. Jag får vänta lite på Christian eftersom han simmar så kallat tantsim,när man simmar med huvudet ovanför vattenytan hela tiden.

''Varför är du så långsam?'' retas jag när han till sist är i mål.

''För att jag tyckte att du skulle få vinna.'' svarar han som om det vore världens bedrift.

''Mm, eller hur.'' svarar jag och han himlar med ögonen. Sen börjar han försöka ta sig upp på land, men han har verkligen inte rätt teknik så jag hoppar ner i vattnet igen för att hjälpa honom. Han gör inte riktigt på det smidigaste sättet, men upp kommer han efter några försök.

''Vad gör ni på era träningar?'' frågar han sedan.

''Uhm, typ allt möjligt, vi simmar såklart, och gör olika övningar och så.''

''Vad är det jobbigaste ni gjort?''

''När vi hade Lucas, han var vår tränare i en termin, vi skulle simma tjugofem meter, sen hoppa ur poolen, göra två armhävningar, två höga hopp och två sit-ups och sen upprepa det sexton gånger. Hemskt!''

''Fick han er att göra det?!''

''Ja, tur att vi inte har honom längre.''

''Han låter hemsk.''

''Tja, vi har haft bättre...''

''Har du vunnit några tävlingar?''

''Nej, gruppen jag simmar i är till för de som inte vill tävla.'' Han visar att han har förstått genom att nicka. Sen går vi bort till Justin och Caitlin för att bada ännu lite till, men ganska fort så blir vi hungriga och åker hem till mig för att äta.