'Det brinner!'

 ''Kom, Jag vill visa dig en sak.'' säger Christian. Jag tittar förvånat på honom när han trycker i sig det sista av mackan. ''Det är inte långt, kom igen.''

''Okej, men vad ska vi göra med sjusovarna?''

''De kommer fortfarande sova när vi kommer tillbaka, men du kan skriva en lapp om du vill.''

''Visst, men kan jag gå i pyjamas?''

''Såklart du kan, jag ska göra det.'' När vi, jag, har skrivit en lapp där jag förklarar att vi är på promenad tar vi på oss våra skor och går ut. Tjugo minuter senare står vi på en av de mysigaste platser jag sett. Vi är i en liten skogsdunge, precis vid parken där jag mötte Justin. Det är en pytteliten glänta, lagom stor för att kunna lägga ut en vanlig filt, om man hade haft någon. Inte en människa syns till, det är bara vi, naturen och kanske ett enstaka djur. Man kan inte riktigt ta in att vi är så nära staden.

''Jag tror inte någon annan vet om detta stället, jag har i alla fall aldrig sett någon här.'' berättar Christian.

''Det är jättefint, jag kan inte fatta att vi fortfarande är i Atlanta.'' mumlar jag tillbaka. ''Hur hittade du detta stället egentligen?''

''Jag var i parken, höll på att öva skott, och så missade jag, stort. Bollen flög in i skogen och jag gick efter den och så hittade jag den här gläntan.'' Jag ler eftersom jag kan se hela scenen framför mig. Han ler också, jag tror det är åt minnet men är lite osäker, det skulle kunna vara åt vad som helst, till exempel att jag står i min pyjamas med ofixat hår framför honom.

''Jag gillar dig, Pauli, mer än en vän.'' kläcker han ur sig helt plötsligt. Jag ler lite, han ser så himla gullig ut där han står i sin pyjamas och ser nervös ut.

''Jag gillar dig också Christian.'' svarar jag lugnt och ser hur han spricker upp i ett leende. Han tar några steg närmare mig och raderar därmed ut mellanrummet mellan oss, sen lägger han armarna runt min midja och jag lägger mina runt hans hals. Sen möts våra läppar i en lätt kyss, som snabbt förstörs då båda börjar le. Vi bara står så, med hans armar runt mig och mina runt honom med läpparna mot varandra formade i ett leende, till slut bryter vi för att kunna andas, men vi behåller ögonkontakten. Jag kan lätt säga att det är något av det mest underbara jag har varit med om, att bara stå där med personen du är kär i, titta den i ögonen och veta att det är ni nu.

När vi kommer tillbaka till huset efter att ha varit borta i lite mer än en timme har Justin och Caitlin fortfarande inte gått upp så vi bestämmer oss för att väcka de. Han tar Justin och jag tar Caitlin. Jag ställer mig i dörren och börjar skrika innan jag springer fram till henne och ruskar på henne.

''Det brinner, det brinner, DET BRINNER! Huset brinner, skynda, kom igen, vakna din idiot! Skynda dig nu, det himla huset brinner!'' tjuter jag i spelad panik. Hon sätter sig yrvaket upp innan hon förstår vad jag säger. Då flyger hon upp och springer in till Justin och Christian där Justin fortfarande sover. Hon börjar väcka honom på samma sätt som jag väckte henne. När han också är uppe hindrar jag de från att springa ner genom att säga att det brinner i köket, så de springer ut på balkongen istället. Väl där ute börjar de leta efter sätt att ta sig ner och jag och Christian har väldigt svårt att hålla oss för skratt. Efter ett tag vänder sig Justin mot mig.

''Det brinner inte, eller hur?'' säger han surt. Jag skakar på huvudet och börjar gapskratta, precis som Christian. Justin och Caitlin verkar dock inte lika roade utan försöker lugna ner sig från paniken de hade innan.

När alla till slut är klara med att äta frukost och fixa i ordning sig försöker vi komma på något att göra idag. Det går inte så bra till en början men efter en stunds diskussion bestämmer vi oss för att åka till stranden. När vi sitter i bilen på väg hem till Caitlin och Christian för att hämta badkläder, Justin skulle låna av Christian, ringer Justin någon och berättar vad vi ska göra och ber personen komma. Jag fattar ingenting men har dock mina misstankar som besannas när hans livvakt Kenny möter oss på stranden. Alla hälsar innan vi sätter oss vid kanten av stranden, där det inte är så mycket folk. Caitlin och Kenny stannar på stranden medan resten kastar oss i vattnet. Ett vattenkrig startas och tar slut innan Caitlin bestämmer sig för att hoppa i. Några stirrar på oss för Justins skull och efter ungefär en och en halv timme kommer den första papparatzin. Kenny tvingar bort honom och vi bestämmer oss för att åka till ett badhus istället, lika mycket vatten, mindre folk och inga papparatzis. Kan det bli bättre? Svar nej! Jag gillar ändå inte att sola så mig spelar det ingen roll.

''Varför byter du om?'' frågar Caitlin när jag byter om till baddräkt, när vi är framme i badhuset.

''Det är mycket bekvämare, jag har bara på mig bikini utomhus för annars blir solbrännan konstig.'' förklarar jag och hon ser i alla fall ganska förstående ut. Vi fortsätter ut till killarna och de är redan i poolen. Jag dyker i och simmar upp till ytan, bort till de, medan Caitlin väljer att hoppa i. Vi börjar busa runt igen, som om vi var kvar på stranden och aldrig avbrutits. Hela anläggningen är i princip tom på grund av det fina vädret utomhus så ingen störs av oss.

''Någon som vill träna lite?'' frågar jag leende och de bara stirrar på mig. ''Simning.'' förtydligar jag. Alla skakar på huvudet så jag går själv till den andra poolen. Väl där dyker jag i och börjar simma, först hundra meter bröstsim, sen åttahundra meter crawl. Efter det pausar jag och ser hur de andra sitter vid kanten och tittar på mig.

''Va?'' frågar jag.

''Du är bra.'' konstaterar Justin.

''Om du tycker jag är bra så har du aldrig sett en riktig simmare.'' säger jag och himlar med ögonen.

''Var lärde du dig simma så?'' undrar Caitlin förundrat.

''Jag tränar två gånger i veckan och har gjort det i, jag vet inte, i alla fall mer än fyra år.'' svarar jag.

''Vill du tävla?'' undrar Christian och jag nickar leendes. Sen häver jag mig upp ur bassängen och går bort till startpallarna. Vi kliver upp på varsin och kommer överens om att bara simma femtio meter, vilket simsätt man vill. Caitlin startar oss och jag är direkt nere i vattnet och börjar simma, det går ganska snabbt och efter mindre än en minut står jag på kanten på andra sidan. Jag får vänta lite på Christian eftersom han simmar så kallat tantsim,när man simmar med huvudet ovanför vattenytan hela tiden.

''Varför är du så långsam?'' retas jag när han till sist är i mål.

''För att jag tyckte att du skulle få vinna.'' svarar han som om det vore världens bedrift.

''Mm, eller hur.'' svarar jag och han himlar med ögonen. Sen börjar han försöka ta sig upp på land, men han har verkligen inte rätt teknik så jag hoppar ner i vattnet igen för att hjälpa honom. Han gör inte riktigt på det smidigaste sättet, men upp kommer han efter några försök.

''Vad gör ni på era träningar?'' frågar han sedan.

''Uhm, typ allt möjligt, vi simmar såklart, och gör olika övningar och så.''

''Vad är det jobbigaste ni gjort?''

''När vi hade Lucas, han var vår tränare i en termin, vi skulle simma tjugofem meter, sen hoppa ur poolen, göra två armhävningar, två höga hopp och två sit-ups och sen upprepa det sexton gånger. Hemskt!''

''Fick han er att göra det?!''

''Ja, tur att vi inte har honom längre.''

''Han låter hemsk.''

''Tja, vi har haft bättre...''

''Har du vunnit några tävlingar?''

''Nej, gruppen jag simmar i är till för de som inte vill tävla.'' Han visar att han har förstått genom att nicka. Sen går vi bort till Justin och Caitlin för att bada ännu lite till, men ganska fort så blir vi hungriga och åker hem till mig för att äta.