Det låter säkert konstigt, och jag fattar det, för jag har inte träffat någon av er. Men ni betyder så mycket för mig. Varje gång jag tänker på bloggen så börjar jag le. Jag vet inte riktigt varför, men det är något med att veta att det finns människor där ute som gillar det jag skriver gör mig helt darrig.

 

Det finns så många noveller och berättelser och böcker, men ändå väljer ni att klicka er tillbaka till mig. Vissa har till och med sagt att min novell är den enda med Justin Bieber som de läser, att de vanligtvis läser One Direction noveller. Ni kanske tycker att det låter jättekonstigt, men på något sätt är det speciellt. Att någon som egentligen inte gillar personen jag skriver om läser den ändå.

 

Jag svamlar, och jag inser det, men jag vill att ni ska veta hur speciella ni är.

 

Allting utvecklas, imorgon så är jag inte samma person jag är idag och igår är jag inte likadan som idag, det är naturligt. Men en sak kan ni vara helt säkra på. Jag kommer aldrig att sätta en gräns med hur många kommentarer som behövs till nästa kapitel, jag kommer aldrig att tigga kommentarer eller klaga på att ni kommenterar för lite. För mig handlar det inte om kommentarerna, det handlar om att få gör något jag gillar, vilket råkar vara att skriva.

 

Om jag så skulle ha en läsare i veckan, eller hundra läsare om dagen bryr jag mig inte om, jag bryr mig om er ändå. Ni behöver inte vara många för att jag ska tycka om er. Jag gör inte detta för att bli känd, eller få ett visst antal sidvisningar, jag gör detta för att jag gillar det. Okej, inte bara därför. Jag gör det för att få någon att le, att beröra någon. Hur många spelar ingen roll.

 

Alla ni som läser, ni är så underbara att jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag är så tacksam för att just ni läser. Att ni är ni, och att ni förhoppningsvis gillar det jag skriver. Jag kommer aldrig att se er som självklara, jag kommer kämpa för att hela tiden göra er nöjda.

 

Men - såklart finns det alltid ett men - jag börjar få slut på tidsinställda kapitel. De räcker ett tag till, men efter det kan jag inte garantera lika bra uppdatering som innan. Just nu ska jag börja skriva på kapitel 65, men jag har så mycket med skolan och allt att det inte går snabbt. Jag vill inte behöva dra ner på uppdateringen, men jag är rädd att jag måste det. Jag hinner helt enkelt inte skriva så mycket som jag vill, men jag ska göra mitt bästa för att i alla fall hålla mig till ett schema. Men från och med nu så kommer det komma ut kapitel var tredje dag istället. Jag är jätteledsen över detta, men jag kan inte göra på något annat sätt.

---

Sammanfattning för de som inte orkar läsa allt:

Jag är jättetacksam över er, och ni är underbara.

Jag kommer aldrig att sätta kommentarsgränser eller klaga på att ni kommenterar för lite, för jag skriver inte för att få kommentarer.

Jag kommer ändra i schemat. Kapitel kommer komma ut var tredje dag istället. Förlåt.