'Sweeney Todd'

 Efter ungefär tre/fyra timmar börjar alla droppa av så vi, det vill säga jag, Caitlin, Christian och Justin, bestämmer oss för att åka hem till mig men stanna hos Justin på vägen så han kan hämta lite kläder och så. När vi kommer hemma till mig upptäcker vi att Sandra och de redan har åkt och lämnat en tom kyl efter sig. Eller, det finns i alla fall inget i den som vi vill ha, så vi åker och handlar. Justin och Christian är som två småbarn i en leksaksaffär, det vill säga, de vill köpa allt. Till slut lyckas jag och Caitlin övertyga de om att vi faktiskt inte behöver kylskåpsmagneter, toalettpapper eller fem kilo godis. En timme, mycket skratt och ett kundvagnsrace senare kommer vi fram till kassan och Justin insisterar på att få betala. Men jag har faktiskt fått pengar av Sandra denna gång så jag struntade i hans ord och räckte fram pengarna till tjejen i kassan. Enligt hennes ansiktsuttryck är hon nog väldigt förvirrad, det är inte varje dag man ser människor bråka om vem ska betala och båda vill.

 Väl hemma igen packar vi upp allt, det är i det ögonblicket som jag inser att vi har handlat som om vi ska äta nonstop i tre dagar, och det skulle bara vara till drygt ett dygn. Oups.

 ''Vad ska vi göra nu?'' undrar Justin, som verkar ha det svårt med att sitta sysslolös.

 ''Jag vet inte.'' försvarar sig Christian då det är honom Justin stirrar på, som om han var skälet till att vi inte hade något att göra.

 ''Vi kan, uhm, kanske, vi skulle kunna, jag vet inte, vad sägs om att baka lite kakor?'' säger jag tveksamt efter att ha tänkt en stund.

 ''Ja!'' tjuter Caitlin. ''Men vilken sort?''frågar hon sen.

 ''Min sort såklart!'' utbrister jag som om det var självklart. Jag börjar springa runt och plocka fram det vi behöver.

 ''Var är receptet?'' undrar Justin och tittar sig omkring.

 ''Hemma.'' svarar jag förvirrat.

 ''Va?'' säger han och ser ännu mer förvirrad ut än vad jag känner mig.

''Ja, i Sverige.'' förtydligar jag.

''Hur ska vi kunna baka då? Jag menar utan ett recept.'' säger han och är fortfarande förvirrad.

''Jag har memorerat receptet, det är ett av mina favoritrecept så jag har bakat det fler gånger än jag kan minnas.'' svarar jag och alla nickar som om det verkar logiskt. Vi, eller rättare sagt jag, fortsätter baka och när de tio minuter senare är i ugnen sätter jag på min dator. Som vanligt ringer Emma direkt när hon ser att jag är inloggad, ibland undrar jag om hon sitter hela dagarna och väntar på att jag ska logga in på skype.

''Hej Emsan, vad gör du?''

''Hej på dig med du, jag har sjukt tråkigt, ska till pappa senare. Du då?''

''Jag bakar mina kakor som inte slår någonting!''

''Åhh, just det! Så längesedan, vi måste göra det när du kommer tillbaka!''

''Klart vi ska, men de ska ut ur ugnen nu, du kan väl prata lite med de andra?''

''Ooookej, om de vill det så?''

''Klart de vill, vem vill inte liksom?'' Jag ställer ner datorn framför Caitlin som står i mitten och de börjar prata. Under tiden tar jag ut en plåt ur ugnen och sätter i nästa.

''Kan jag få en?'' undrar Christian och slickar sig runt munnen.

''Om du vill bränna ett hål i munnen så varsågod.'' svarar jag. Han ser lite förskräckt ut och går tillbaka till datorn för att vänta på att de ska svalna. När den andra och därmed sista plåten är klar har den första plåten svalnat och jag lägger upp några på ett fat som jag bär fram till de andra.

''Här har ni, mina kakor som inte slår någonting!'' säger jag och blinkar till Emma som börjar gapskratta, precis som jag. De andra ser däremot väldigt förvirrade och oförstående ut.

''När jag och Emma skulle göra dessa tillsammans första gången skulle jag säga att ingenting slår mina kakor, men lyckades säga att mina kakor inte slår någonting. Sedan dess har det varit ett internskämt.'' förklarar jag och det syns på de att de fattar.

''Kan jag också få en?'' undrar Emma.

''Ja, jag skickar en, eller också kan jag mejla en!'' utbrister jag helt seriöst och resten tittar på mig som om jag vore dum i hela huvudet. ''Eller så kan jag stoppa en i en flaska och kasta den i havet...'' fortsätter jag, denna gång är jag lite mer inronisk.

''Ja! Gör det!'' svarar Emma och ser jättetaggad ut. Det är först då Caitlin, Christian och Justin upptäcker att vi är ironiska och börjar skratta. Vi pratar ett tag, Emma och de andra verkar komma bra överens. Det är egentligen inte så förvånande då alla är väldigt lika, alla älskar till exempel att skratta, vad ovanligt, och bara ha kul. När vi till slut har lagt på och kakorna nästan är uppätna föreslår Caitlin att vi ska gå ut och gå för att bli av med paltkoman. Vi åt alldeles för många kakor, alldeles för snabbt och jag skulle chansa på att jag inte var den enda som var lite smått illamående. Efter en halvtimmes promenad är vi hemma igen och ska se på en film eftersom ingen orkar göra något annat och vi dessutom blev halvt dränkta när det började ösregna mitt i promenaden. Jag ger de andra i uppdrag att välja film då jag sett alla och inte bryr mig om vilken de tar. Jag har liksom bara med mig filmer jag tycker om, rättelse, älskar.

''Har du inte en enda tjejfilm?'' frågar Caitlin uppgivet.

''Såklart jag har, jag har 'P.s I love you' och, uhm, de tre High School Musical filmerna and 'Camp Rock'.'' försvarar jag mig själv.

''Vad är det här för film?'' undrar Justin och håller upp skivan så jag kan se. På skivan är det en bild av en kniv, en sådan som barberare hade, ni vet. Skivan är mörk och på den är det också blodfläckar, tryckt alltså.

''Har ni inte sett den? Det är en av de bästa filmerna som någonsin gjorts!'' nästan skriker jag och drar åt mig skivan och stoppar in den i dvdn innan någon hinner protestera. Alla sätter sig och menyn kommer upp på skärmen.

''Sweeny Todd, the demon barber of Fleet Street. (Sweeney Todd, demon barberaren i Fleet Street)'' läser Caitlin från skärmen. ''Va?'' utbrister hon sedan och tittar frågande på mig, precis som Justin och Christian. Jag struntar i de och väljer att ha det textat på engelska under, jag kan nästan filmen utantill, dessutom kan det vara lite svårt att höra vad de säger ibland. Sen trycker jag beslutsamt på play. Introt (eller vad man nu ska kalla det där när namnen på personer dyker upp) börjar jag ser hur alla rycker till när man får följa blodets väg. Filmen är inte särskilt läskig, bara lite äcklig ibland, annars är den helt awesome. Att Johnny Depp och Helena Bonham Carter spelar i den och Tim Burton regisserat den gör den inte precis sämre. När musiken och sången börjar blir de andra sjukt förvånade, de visste kanske inte att det är en musikal. Jag sjunger med lite smått i varenda sång och när vi kommer till min favorit del och sång börjar jag sjunga högre och dansa med lite, fortfarande sittandes bredvid Christian. Alla stirrar på mig och min oseriösa sång och dans och brister efter ett tag ut skratt, innan de faktiskt inser vad sången handlar om och snabbt tystnar igen.