'Jag skakar'

En knackning på dörren bryter tystnaden och allas blickar vänds direkt åt dörrens håll. Niall, som står närmast, får återigen öppna den och se vem som står utanför.

''Hej, mitt namn är Lisa och jag kommer från tidningen 'Frida'.'' säger en röst som jag genast känner igen.

''Hej, välkommen in.'' säger Niall och flyttar sig från dörröppningen.

Mycket riktigt är det samma journalist som intervjuade Justin för några månader sedan.

''Är du här också?'' frågar hon förvånat.

''Japp.'' svarar jag enkelt och får henne att skratta lite.

''Skrivit en sång till?'' fnissar hon och tycker tydligen att hon är väldigt rolig.

''Huh?'' frågar Louis och tittar förvirrat mellan oss. ''Känner ni varandra?''

''Vi har träffats.'' ler jag.

''När jag intervjuade Justin Bieber.'' lägger hon till.

''Jag gillade reportaget.'' säger jag och hon vänder sig leende mot mig.

''Tack.'' säger hon glatt.

''Ni är i säkra händer killar.'' konstaterar jag och hoppar sedan ner från stolen. ''Är det möjligt att hitta lite mat här någonstans? Lunchen i skolan var inte den bästa jag ätit.''

Zayn nickar som svar på min fråga och förklarar snabbt hur man ska gå och avslutar med att säga att vi kan fråga vem som helst om vi går vilse, alla vet var maten finns. Egentligen är jag inte överdrivet hungrig utan ville mest komma iväg. Dels från den lite konstiga stämningen; dels för att det känns knäppt att vara med på en intervju som inte har något med mig att göra. Sophie och Emma följer med mig, de skulle inte låta mig gå iväg själv just nu om de så fick betalt för det.

''Är det bara jag som kände att det blev lite dålig stämning?'' frågar jag och vänder mig om för att gå baklänges och därmed kunna titta på mina vänner.

''Nej.'' mumlar Emma och ser helt förskräckt ut. ''Jag skakar.'' fortsätter hon sedan och håller upp handen för att bevisa det.

''Jag med.'' tröstar Sophie och håller även hon upp sin hand.

Trots att det inte är speciellt roligt börjar jag skratta. När jag börjat kan jag verkligen inte sluta, vilket får de andra att skratta de med. Vi står där som tre idioter i korridoren utanför deras loge, ungefär tjugo meter bort från dörren hann vi gå, och skrattar. Troligtvis hör de oss för vi är inte direkt tysta men ingen stör oss. Inte för att det hade fått oss att sluta skratta men i alla fall.

Jag vet inte hur länge vi står där eller hur jag egentligen hamnade på golvet utan helt plötsligt hör jag dörren öppnas och ser Lisa komma ut genom dörren med ett stort leende på läpparna. Hon får syn på oss, tre gapskrattande tjejer som ligger i en hög på golvet, och säger något som får dörren att öppnas igen. Hela One Direction stormar ut genom dörren men stannar snabbt och bara stirrar på oss. Vi ser säkert inte normala ut på något vänster.

''Vad...'' säger Harry.

''...Håller...'' fortsätter Zayn.

''...Ni...'' hakar Niall på.

''...På...'' säger Liam.

''...Med?'' avslutar Louis.

Deras lilla sammansatta mening och deras förmåga att göra det felfritt får oss bara att skratta ännu mer. Det är helt omöjligt att sluta för varje gång någon av oss försöker så får den syn på de andra och börjar igen.

Vi fortsätter skratta och håller på ett tag till, jag kan helt ärligt inte ens chansa på hur länge det var, till sist känner jag ett par armar lyfta upp mig. De försöker nog få att sluta genom att separera oss och efter ännu lite mer tid fungerar det, jag slutar skratta. Vid min sida sitter Niall, Louis och Lisa och tittar oroligt på mig.

''Vad var det där?'' frågar Niall. ''Det som ut som om ni fått slag eller något.''

''Nej, vi kunde bara inte sluta skratta.'' fnissar jag och får Louis att ge ifrån sig ett glädjetjut.

''Ja! Vad var det jag sa?! Harry är skyldig mig pengar!'' tjuter han och hoppar omkring.

''De slog vad om er.'' säger Lisa ogillande. ''Vad som var fel med er, menar jag.''

''Men vad tusan kunde få er att skratta så mycket?'' frågar Niall och ser fundersam ut.

''Det är svårt att förklara. Vi, jag, um, jag tror inte jag vet egentligen.'' säger jag, skrattet är fortfarande inte helt borta från min röst. ''En kombination av nervositet, trötthet och otroligt dålig humor antar jag.''

''Jag går och kollar hur det är med de andra.'' säger Niall och skakar på huvudet åt min någorlunda onormala förklaring.

''Jag ska leta upp Harry, han ska så få betala för detta.'' utbrister Louis, som fortfarande inte släppt vadet.

''Var ni där hela tiden?'' frågar Lisa förundrat.

''Japp, vi hann aldrig till matsalen.'' fnissar jag. ''Vi måste ha sett ut som psykfall eller något.''

''Skratta inte, det var läskigt.'' säger hon och ser seriöst på mig. ''Vad kan egentligen få människor att skratta så mycket?''

''Jag tror det började med att både Emma och Sophie var så nervösa för att umgås med One Direction att de skakade. Då började jag skratta och sen minns jag inte.'' försöker jag förklara.

''Skakade de?'' fnissar Lisa.

''Ja! Där ser du, man börjar skratta av det!'' utbrister jag. ''Tänk då att se det när de håller upp händerna!''

Vid de orden börjar Lisa skratta och får igång även mig. Detta gör att alla rusar in i rummet för att se vad det är som händer denna gången.

''Inte igen.'' stönar Liam och verkar irriterad.

''Vad var det denna gången?'' frågar Sophie fnittrande, detta verkar ha fått henne att slappna av lite.

''Samma.'' lyckas jag klämma ur mig och drar några djupa andetag innan jag biter mig i kinden och tittar upp.

Ett par minuter senare har även Lisa slutat skratta och tystnaden har ännu en gång sänkt sig. Efter allt skrattande har jag blivit trött och har dessutom en krampliknande känsla i magen. Egentligen borde det inte vara fullkomligt omöjligt att skratta sig till magrutor, fast då behöver man nog ett sådant här anfall om dagen i några år.