'Jag är redan över honom'

---

Idag kommer Justin. Det är den första tanke som seglar genom min hjärna när jag vaknar måndagen veckan efter. Man tycker att han borde hälsa på lite oftare, med tanke på hur mycket snabbare det går att komma upp när man insett att man ska få träffa sin bestie efter skolan. Hans plan kommer nu på morgonen men på grund av den väldigt bra iden att man ska gå i skolan halva livet dröjer det ännu längre innan jag träffar honom. Jag skyller helt enkelt min rastlöshet på skolan.

''Han kommer idag!'' skriker jag när jag får syn på Sophie. Klockan är inte mer än halv åtta och hon är på väg mot mig, skolan har ett starkt grepp om oss.

''Just det!'' ropar hon tillbaka och börjar springa innan hon attackerar mig, så hårt att jag nästan ramlar omkull. ''Jag är sjukt taggad, och jag har inte ens träffat honom!''

''Det har du visst.'' påpekar jag och syftar på den gången hon fick skjuts hem av honom.

''Det räknas inte! Jag sa typ bara hej. Dessutom var det i ungefär fem minuter.'' försöker hon.

''Och om du hade varit en belieber hade du sagt att det räknades. Vissa människor kommer aldrig få säga ett ord till honom, så bara var tyst.''

''Varför ska du alltid ha rätt?'' suckar hon.

''Jag är bäst honey!''

''Ha inte för höga tankar om dig själv.''

''Det är ju sant!''

''Eller inte...''

''Tack då!''

''Det var så lite.'' avslutar hon och börjar skratta. Jag försöker låta bli, men misslyckas totalt och det hela slutar med att jag skrattar mer än henne.

En halvtimme senare sitter vi på musiklektionen, som är dagens första lektion. I ungefär en månad har vi fått jobba kreativt, det vill säga skriva en låt, skriva bara melodin eller bara skriva om texten på en låt som redan finns. Det här har man gjort själv eller i grupp. Fast egentligen är det bara jag som har gjort det själv, och jag är den enda som skrivit en helt egen låt.

''Så, idag ska vi ha redovisning. Jag hoppas verkligen att alla är klara, eftersom ni har vetat om detta sedan starten.'' säger vår musiklärare, Karin. ''Vilka vill börja berätta vad de gjort?'' frågar hon och alla sitter knäpptysta. ''Okej... Då går vi efter klasslistan. Först ut är Linns grupp.''

Linns grupp gör som hon säger och berättar lite snabbt att de valt att skriva en ny text, sen läser de upp texten och sätter sig snabbt ner för att låta nästa grupp ta över. Jag suckar ljudlöst, med mitt efternamn är jag såklart längst ner på listan. Det betyder att jag måste sitta och vara nervös längst av alla. Väldigt rättvist. Halvvägs in i den tredje gruppens presentation knackar det på dörren. Förvånat vänder hela klassen på sina huvuden och ser på när rektorn öppnar dörren.

''Hej 9a.'' börjar hon. ''Ni har en besökare som kommer vara med er hela dagen, han påstår att han känner någon i den här klassen.''

''Vem kan det vara?'' viskar Becka, högt nog för att alla ska höra. Själv fångar jag Sophies blick och hon tittar på mig med uppspärrade ögon. Det kan inte vara sant.

''Jag skulle bara följa honom hit, ha en bra dag.'' säger rektorn och avlägsnar sig från dörröppningen. När hon försvunnit dyker en ny person upp, det är mitt i vintern men ändå står han klädd i keps och solglasögon. Jag stirrar på honom och efter att ha svept med blicken över salen möter han min blick. Ett leende sprids på hans läppar och jag reser mig från stolen för att sedan springa fram och hoppa upp i hans famn.

''Gosh, jag har saknat dig så mycket!'' viskar jag och kramar honom ännu hårdare.

''Jag har saknat dig också sissy, men det är inte en anledning till att krama ihjäl mig.'' svarar Justin och kramar om mig också.

''Som om jag skulle kunna göra det...'' mumlar jag och hoppar ner.

''Jag antar inte det.'' viskar han tillbaka och drar in mig i en ny kram.

''Vad gör du här?'' frågar jag.

''Är det något fel med att hälsa på min sissy?'' frågar han roat.

''Inte alls, jag är bara nyfiken!''

''Okej, okej. Men jag sa nyss anledningen, och alla i mitt crew är så gamla.'' klagar han.

''Paulina. Skulle du kunna presentera din vän?'' frågar Karin vänligt. ''Och få honom att ta av sig kepsen och solglasögonen, det har man inte i klassrummet.'' fortsätter hon roat.

''Jag tror han kan presentera sig själv. Och ta av den där kepsen, vi är i ett klassrum.'' Det sista säger jag åt Justin, som drar av sig det med en liten suck.

''Oh my!'' utbrister Linn lågt. ''Det är Justin Bieber!''

''Ja, det är mitt namn.'' ler han. ''Jag är bara här för att hälsa på min bästa vän, Pauli.'' fortsätter han och lägger armen om mig. De flesta börjar direkt viska, det är inte särskilt svårt att lista ut vad det är de viskar om.

''Om du inte har något emot det skulle vi behöva fortsätta med lektionen.'' säger Karin.

''Såklart!'' svarar jag och drar med mig Justin mot min plats.

I vår musiksal sitter alla på stolar i en halvcirkel och personen bredvid mig är sjuk så han tar den platsen. Lektionen fortsätter, gruppen som avbröts av rektorn fortsätter prata och eftersom grupperna innehåller två till fem personer i varje så är det min tur efter ytterligare två grupper.

''Så, Paulina, vad har du gjort?'' frågar Karin.

''Jag har skrivit en ny låt, både text och musik.'' svarar jag efter att ha rest mig upp.

''Ja, jag kommer ihåg det nu.'' säger hon efter att ha tänkt efter lite. ''Jag vill gärna höra det, om det är okej. Du behöver inte, ingen annan har gjort det. Bara för skojs skull.'' fortsätter hon och jag tvekar lite.

''Gör det sissy, jag vill också höra den.'' säger Justin övertygande.

''Jag vet inte...'' mumlar jag osäkert.

''Du kan sjunga och du vet om det, det är inget att vara rädd för.'' uppmanar han.

''Okej, jag behöver bara en gitarr.'' säger jag och kan nästan känna hur Justin ler bakom mig. Karin räcker mig en gitarr och jag kollar att den är stämd innan jag drar det första ackordet.

(Lyssna på låten här!)

''They say the first broken heart
Is the hardest to mend
Left alone with my own thoughts
I don't want this to end
My heart is freaking out
From what you're putting me through
I don't want to let, go - of – you

This is the break down, break down
Before I get over you
I'm gonna let it all out
What else can I do
And I can't take this, my heart's breakin'
I need you right now, this is the break down

They say that time will heal all,
No matter how bad it is
But I don't think I'll forget
All the times that I'll miss
I see your face, I hear your voice
In everything I do,
I don't want to stop, loving - you

This is the break down, break down
Before I get over you
I'm gonna let it all out
What else can I do
And I can't take this, cause my heart's breakin
I need you right now, this is the break down

This is, this is, this is the break down
Can we go back, can we go back somehow
This is, this is, this is the break down
What do I do, when I need - you - now...

This is the break down, break down
Before I get over you
I'm gonna let it all out
What else can I do
This is, this is, this is the break down
I need, I need, I need you right now
This is, this is, this is the break dow-ow-own''

(De säger att det första brustna hjärtat

Tar längst tid att läka

Lämnad ensam med mina tankar

Jag vill inte att det ska sluta

Mitt hjärta blir galet

Av allt du tvingar mig gå igenom

Jag vill inte släppa taget om dig

 

Det här är sammanbrottet, sammanbrottet

Innan jag kommer över dig

Jag kommer släppa ut allt

Vad annat kan jag göra

Jag fixar inte detta, mitt hjärta brister

Jag behöver dig nu, det här är sammanbrottet

 

De säger att tiden läker alla sår

Det spelar ingen roll hur stort det är

Men jag tror inte att jag kan glömma

Alla tider jag kommer sakna

Jag ser ditt ansikte, jag hör din röst

I allt som jag gör

Jag vill inte sluta älska dig

 

Det här är sammanbrottet, sammanbrottet

Innan jag kommer över dig

Jag kommer släppa ut allt

Vad annat kan jag göra

Jag fixar inte detta, mitt hjärta brister

Jag behöver dig nu, det här är sammanbrottet

 

Det här är, det här är, det här är sammanbrottet

Kan vi gå tillbaka, kan vi gå tillbaka på något sätt

Det här är, det här är, det här är sammanbrottet

Vad gör jag när jag behöver dig nu

 

Det här är sammanbrottet, sammanbrottet

Innan jag kommer över dig

Jag kommer släppa ut allt

Vad annat kan jag göra

Det här är, det här är, det här är sammanbrottet

Jag behöver, jag behöver, jag behöver dig nu

Det här är, det här är, det här är sammanbrottet)

Jag drar det sista ackordet och tittar sedan upp med ett snett leende. Tårar letar sig fram över kinderna, men det har inte märkts ett dugg på min sång. Långsamt reser jag mig upp och lämnar tillbaka gitarren till Karin innan jag sjunker ner på min plats och sluter ögonen.

''Gråt inte sissy.'' viskar Justin.

''Det gör ont.'' viskar jag tillbaka.

''Jag vet sissy, men han är borta nu. Du kommer över det.''

''Jag är redan över honom, det är bara det att sången...''

''Jag förstår, sissy.'' mumlar han stöttande och lägger armen om mig för att ge mig en enarmad kram.

''Den var jättefin Paulina.'' säger Karin och i ögonvrån ser jag hur Sophie, Albin, Erik och Victor nickar våldsamt för att visa att de håller med.

''Tack.'' svarar jag innerligt och ler försiktigt mot henne.

''Det var allt vi skulle göra idag, och det är fem minuter kvar.'' konstaterar Karin fundersamt. ''Vad sägs om att sluta.'' Alla nickar och hon skrattar lite. ''Hejdå.'' säger hon sedan och alla reser sig snabbt för att fly ut ur rummet.

---