Kapitel 65
2013-11-29 'Är du nervös?'
''Vill du ha ett akustiskt eller ett elektriskt piano?'' frågar pappa och kastar en snabb blick på mig där jag sitter i passagerarsätet på bilen.
''Ett akustiskt tror jag, om det kan få plats.'' säger jag lite fundersamt. ''Jag har faktiskt inte tänkt på att man kan köpa en keyboard utan bara fokuserat på ett akustiskt.''
Pappa flinar lite åt mig och koncentrerar sig sedan på vägen, vi är nämligen på väg att parkera. Skickligt svänger han in bilen på en minimal plats, och jag känner att det där kommer bli ganska omöjligt för mig när jag väl får börja övningsköra. Vi möter upp Ellinor utanför affären, trots att vi måste vänta ett par minuter i kylan. Väl inne i affären får vi hjälp direkt, det är inte så mycket människor där inne en söndag omkring lunch.
Efter några diskussioner och en hel del tvekan så bestämmer jag mig till slut för ett akustiskt piano, precis så som jag föreställt mig. Det är svart och glansigt, men något säger mig att det kommer bli mer matt av allt damm som finns i mitt rum. Vi kan tyvärr inte ta hem det direkt eftersom det är en beställningsvara, tydligen är det inte så många som köper pianon, därför kommer det skickas hem till vår dörr inom en vecka. Vilket i sin tur betyder att jag, enligt Ellinor, inte ska jobba under hela den tiden.
När mitt piano kommer så har jag alldeles för mycket energi att lägga ner på låten. Den veckan jag spenderat utan att skriva har varit bra för mig, även fast jag ibland varit på gränsen till galen. Bara ett par dagar senare är den klar, allt låter jättebra och jag känner att jag inte har kunnat göra det bättre. Trots det kan jag inte låta bli att försätta testa andra sätt att spela den på, men inget av det jag testar tilltalar mig alls. Istället går jag sakta över till att skriva egna saker igen, något jag verkligen saknat.
Dagarna går och till slut är det dags, jag ska på ett möte med Molly för att presentera min låt. Det har gått ungefär två och en halv vecka sedan jag fick reda på att jag skulle skriva låten och jag har ingen aning om vart de egentligen tog vägen. Tidigare idag slutade skolan, så nu är jag på jullov. Min yrsel är borta, och dimman också, men det känns fortfarande som att klockan går dubbelt så fort som den borde. Fast, det har det dock känts som sen jag kom hem från USA.
För ögonblicket sitter jag på bussen hem till Ellinor, det är just där vi ska ha vårt möte med Molly och hennes manager. I princip alla våra möten sker där, eller på 'vårt' café som ligger ungefär femhundra meter därifrån. Ellinors lägenhet är nog en av mina favoritplatser, den är inte så stor men den är hur mysig som helst. Nästan alla stora grejer hos henne, som hyllor, skrivbord och så, är antingen vita eller i trä, hon hävdar att det är för att då tröttnar hon inte på det. Hennes favoritfärger växlar från månad till månad, så då slipper hon köpa massa nya saker hela tiden. Istället har hon jättemycket olika lampor och prydnadssaker, för att matcha månadens färg.
''Är du nervös?'' frågar hon, nervöst, när hon öppnat dörren för mig.
''Lite, men det känns som att det mesta gått över.'' svarar jag. ''Jag behöver inte fråga dig, det syns att du är jättenervös.''
''Åh nej, syns det?'' frågar hon darrigt.
''Inte tydligt.'' ljuger jag snabbt, jag vill inte att hon ska bli mer nervös.
''Bra. Tog du med det jag bad dig?'' frågar hon snabbt.
''Ja, jag har med mig fika.'' säger jag lugnt, Ellinor är inte bra alls på att laga något som ens är ätbart.
''Bra.'' säger hon igen. ''Om jag får det så kan jag lägga upp det.''
Jag räcker henne påsen försiktigt, jag vill inte att hon ska välta ut allt. Men det lyckas hon såklart med ändå. Efter ett tag är allt under kontroll och allt ligger där det ska, vilket nog sker på en ny rekordtid. Först då tycker jag att det är säkert att ta av mig min jacka, jag har inte vågat lämna henne ensam innan.
''Åh, är det de?'' frågar Ellinor nervöst när det ringer på dörren.
''Jag antar det.'' svarar jag lugnt och går ut i hallen för att släppa in våra gäster.
Det första som slår mig är att Molly är lång, väldigt lång. Jag får titta upp för att kunna se hennes ögon, något som jag nästan aldrig gjort innan. Hennes manager är desto kortare, hon är nog tio centimeter kortare än mig. Efter att vi hälsat så börjar de ta av sig ytterkläderna och jag får något av en chock när Molly drar av sig ett par skyhöga klackskor. Visserligen har inte snön kommit än, men det är isigt och halt och enligt mig alldeles för kallt för att ha annat än tjocka kängor på fötterna. Utan skorna blir Molly till och med kortare än mig, då förstår ni nog hur höga klackar hon egentligen har.
''Så, hur har det gått?'' frågar Molly exalterat när alla sitter runt Ellinors vita, runda köksbord.
''Det har gått bra, jag är väldigt nöjd i alla fall.'' ler jag, hon fick ett första utkast skickat till sig precis efter att jag fått mitt piano, det var då hon bestämde att hon var intresserad och ville ha ett möte.
''Vad bra, från vad jag redan hört och dessutom hört från dina andra låtar så tror jag att den kommer bli jättebra.'' säger hon positivt.
Jag bara ler till svar, stolt över komplimangen. Eftersom det är ganska omöjligt att ta med ett piano till Ellinor så har jag istället tagit med mig min gitarr, mina fingrar har gått tillbaka till normalform så jag ser inga problem med att spela. Och ja, jag har testat att spela innan.
Efter att ha delat ut text och noter så de kan följa med i låten börjar jag spela, Molly sitter koncentrerat med en penna i handen för att kunna kladda ner spontana åsikter. Låten är en ganska speciell låt, den skulle kunna vara långsam, men jag tror att den gör sig bäst med högt tempo, precis som Molly vill. Den heter 'My heart is' och handlar kort sagt om kärlek, lycklig kärlek.
''Jag gjorde helt rätt i att kontakta dig.'' säger Molly glatt när jag spelat färdigt. ''Det är nog den låt som jag varit mest nöjd med första gången jag hört den.''
''Oj.'' säger jag och vet inte riktigt vad jag ska göra, det kan vara det bästa berömmet jag någonsin fått.
''Det enda jag tänkte på, är om man skulle kunna korta av lite här. Inte ta bort det, men som att sjunga lite mer i stötar, om du förstår hur jag menar.''
Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!
