'Pannkakor'

---

Morgonen efter vaknar jag med en bultande huvudvärk. Oroa er inte, det är ingen baksmälla, bara för lite sömn. Varför jag inte somnar om? Okej, det är ganska enkelt. Jag sover bredvid Adam och fick nyss en hand rakt i ansiktet, det gör inte precis att man är särskilt pepp på att fortsätta sova. Adam själv sover som en bebis och jag kan bara inte med att väcka honom som hämnd, han ser så liten ut när han sover. Hela han slappnar av, det är egentligen konstigt att man kan se så annorlunda ut när man sover. Jag menar, det borde ju bara vara som att blunda. Men tydligen inte, Adam ser ut precis som på de bilder jag sett från när han var liten. Samma blonda hår, lite bulliga, gosiga kinder som annars är mer spända, samma ögonform. Långsamt lyfter jag handen för att stryka bort lite hår från hans panna, men drar snabbt åt mig handen då han reagerar så fort jag nuddar det. Han fnyser till och vänder sig om. Antagligen så ändrar man sig inte helt i sömnen, han är lika rädd om sitt hår vaken som sovande.

Jag kväver ett skratt och sträcker mig över Adam för att kunna nå min mobil. Nu när jag ändå är ensam vaken kan jag lika gärna göra något vettigt. Som till exempel svara fans på twitter, instagram och facebook.

På twitter tweetar jag att jag har tråkigt och tänker svara på frågor, vilket resulterar i att min mobil nästan kraschar. Frågorna väller in och för varje fråga jag svarar på får jag minst tio nya. Visserligen handlar de flesta av de om Justin, så de kanske inte ens räknas, men en del är lite roliga. Någon frågar om tips till vad man gör om man inte kan sova. Är inte det självklart? Golvet, såklart. En annan frågar om jag har några nya samarbeten på gång, vilket jag inte är så säker på om jag får svara på. En tredje frågar när jag kommer till Australien, på vilken jag svarar så snart jag kan och har tid.

Jag fortsätter svara på frågor i över en timme, sen tröttnar jag och börjar vända på mig istället. Tanken är att väcka Adam utan att 'väcka' honom, genom att snurra runt så mycket som möjligt. Det fungerar ju lite sådär så till slut ger jag upp och kravlar över honom för att gå in och fixa frukost.

''God morgon.'' hälsar jag när Erik kommer upp, han och Tom delade på min lillebrors rum under natten.

''Är du alltid uppe så tidigt?'' frågar han och strutar i att hälsa tillbaka.

''Oftast tidigare, men ja.'' svarar jag och vänder på pannkakan som ligger i stekpannan framför mig.

''Du är nog den första person jag någonsin träffat, förutom jag, som gillar att gå upp tidigt.'' påpekar han.

''Ja, det är ju inte så vanligt.'' ler jag. ''Har du förresten tänkt på att allt som man kastar uppåt blir som en bumerang?''

''Och var fick du det ifrån?'' frågar han efter att ha stirrat på mig ett tag.

''Jag hade tråkigt i morse så jag hade en liten frågestund och någon frågade det.''

''Hur kom de på det?''

''Ingen aning, men någon annan frågade om jag tänkt på att en sengångare kan ha följt efter mig hela livet bara det att den aldrig kommit ikapp.''

''Vad har du för följare egentligen?'' frågar han förfärat.

''Jag vet inte.'' svarar jag. ''En annan påpekade att bläckfiskar bara är blöta spindlar. Någon bad mig föreställa mig att alla människor på jorden sa majonnäs samtidigt. Hur fick alla djur egentligen sina namn? Tittade någon på en tjock fågel och sa gås?''

''Men hjälp, vad är det där för personer?''

''Troligtvis något rubbade, men väldigt roliga.''

''Vilka är roliga?'' frågar Sophie gäspande när hon kliver in i köket.

''Åh, bara något några på twitter skrev.'' ler jag. ''Hungrig?''

''Mest trö...'' börjar hon, innan hon avbryter sig. ''Pannkakor!''

Jag skrattar lite åt henne innan jag ber henne och Erik att försöka väcka så många som möjligt. Caitlin kommer inte komma upp innan tolv, men det skadar ju inte att försöka. Under tiden de går från rum till rum och väcker människor dukar jag fram yoghurt, flingor, mjölk, bröd, pålägg, juice och mina pannkakor. Så fort Adam får höra ordet pannkakor hoppar han upp ur sängen och sitter vid bordet snabbare än någon annan. Jag är inte direkt förvånad över att han är först. Erik kommer in som god tvåa, de två har ett mycket speciellt förhållande till mat. Speciellt Erik, han bryr sig inte om vad som serveras, mat som mat.

När Caitlin bestämmer sig för att göra resten sällskap är pannkakorna slut för länge sedan. Eller, de skulle varit det om jag inte lagt undan ett par till henne.

''Tack, tack, tack!'' utbrister hon glatt med pannkakor i munnen. Ibland förstår jag inte vad Adrian ser i henne, men för det mesta är hon någorlunda normal.

''Ingen orsak.'' mumlar jag, och inser först efteråt att jag svarat på franska.

''Huh?'' svarar hon frågande, med ännu mer pannkakor i munnen, och jag skakar på huvudet för att visa att det inte var något viktigt.

''Någon som vill se en film?'' frågar jag och tittar runt bordet.

''Beror på vilken.'' svarar Emma. ''Ingen läskig.''

''Men...'' börjar jag, men blir snabbt avbruten.

''Nej, inte någon läskig.'' upprepar Emma långsamt och får mig att muttra fram ett osammanhängande svar om hur alla andra filmer suger.

''Jag kan titta på vad som helst.'' säger Adam, vilket får mig att muttra ännu mer. Han ska ju vara på min sida.

''Några idéer?'' frågar jag och sväljer mitt missnöje. ''Jag har inga eftersom vi inte ska se någon läskig.''

''Vad räknar du som läskig, Emma?'' frågar Adrian, för att se var ribban ska läggas.

''Oh, hon tycker att Hungerspelen är läskig och grät typ för att hon var rädd när hon såg Nightmare Before Christmas.'' svarar jag.

''Det gjorde jag inte.'' svarar hon surt.

''Det gjorde du'' påpekar jag.

''Gjorde jag?'' frågar hon, ganska osäkert. ''Jag kommer inte ens ihåg att jag har sett den.''

''För att du grät under hela filmen och gömde dig bakom en kudde.'' påminner jag henne.

''Seriöst?'' undrar hon och får mig att nicka våldsamt. ''Det kanske jag gjorde.''

---

Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!