Kapitel 66
2013-12-02 'Det är en hemlighet'
Ett par timmar senare lämnar Molly och Nora, som är Mollys manager, lägenheten, men jag bestämmer mig för att stanna lite. Under de timmar som gått har vi finslipat låten så att den nu är helt klar, vi har fikat och vi har gjort upp hur vi ska gå vidare. Det låter jätteavancerat, men det är inte lika konstigt som man kanske kan tro. Det vi gick igenom var i princip bara hur själva processen ska vara. Molly tycker att jag ska vara med på så många möten och inspelningar och övningar som jag bara kan, just för att jag ska få en bättre inblick i hur musikvärlden fungerar. Ellinor höll med helhjärtat, Nora var lite skeptisk i början men efter bara någon minut så ändrade hon sig. Det ena ledde till det andra och nu har jag två resor inplanerade. Den ena ska vara nu under jullovet, för att börja spela in sången och bestämma andra viktiga grejer som jag inte riktigt har någon större koll på, den andra ska vara ett par dagar efter sportlovet, för att vara med under själva tävlingen. De har nämligen redan bestämt när Molly ska tävla, något jag inte trodde bestämdes förrän precis innan. Jag vet inte vart den andra resan är, jag var inte riktigt närvarande i buss/tåg diskussionen utan funderade istället på nya texter, men den första går till Stockholm. Tydligen är det i Stockholm som alla bor, i alla fall alla som håller på med musik.
''Det där gick ju bra.'' säger Ellinor lättat när vi återvänt till soffan efter att ha stängt dörren bakom våra gäster.
''Nästan så att man inte behövde vara nervös.'' påpekar jag och får genast en kudde i huvudet.
''Nu tycker jag att vi pratar om något annat.'' säger hon, något bestämt, och får mig att le. ''Vad önskar du dig i julklapp?''
''Men, nej. Du ska inte köpa något till mig.'' utbrister jag.
''Klart jag ska, tyst med dig.'' svarar hon lugnt och viftar lite med handen.
''Då ska jag köpa något till dig.'' hotar jag.
''Men gör det om du vill det.'' svarar hon, än en gång avslappnat. Det hotet gick inte igenom.
''Du anar inte vad du gett dig in på.'' flinar jag och börjar fundera på vad jag ska ge henne för något. Go big or go home, som man brukar säga.
Dagarna innan julafton försvinner en efter en, men extremt långsamt. När alla julklappar både är inköpa och inslagna så finns det inte mycket mer att göra än att vänta, och när man längtar till fler saker än just julafton så går tiden på något mystiskt sätt ännu långsammare. Det är nämligen så att dagen innan julafton, det vill säga den 23:e december, så kommer Adrian landa på svensk mark. Jag har berättat för Adam att jag känner hans kusin, först trodde han mig inte, lite så som jag inte trodde på Adrian i början. Fast vem kan klandra honom? Om din flickvän sagt att hon känner din kusin, som dessutom bor i USA, så blir man nog lite förvånad. Till slut fick vi ringa upp Adrian på skype för att faktiskt kolla att det stämde, jag var fortfarande inte helt övertygad över att Adrian talat sanning. Men det visade sig att allt stämde, de var verkligen kusiner.
Jag och Adam bestämmer oss för att inte följa med och hämta upp Adrian och hans familj på flygplatsen, vi får inte plats i bilen. Istället så väljer vi att hänga hemma hos Adam och vänta.
''Vilken film vill du se?'' ropar Adam från vardagsrummet, jag står i köket och gör i ordning varsin kopp varm choklad under tiden som mina muffins står i ugnen.
''Ska ni se på film?'' hör jag en röst fråga bakom mig, Thea.
''Ja.'' säger jag och vänder mig leendes om, Thea kollar nervöst på mig. ''Vill du också kolla?'' frågar jag och får en mycket entusiastisk nickning tillbaka.
''Vad pratar ni om då?'' frågar Adam när han, ögonblicket senare, kommer in i köket.
''Shh.'' säger jag och lägger fingrarna på läpparna samtidigt som jag kollar på Thea. ''Det är hemligt.''
Thea fnissar och nickar mot mig, som för att säga att hon inte tänker säga något. Då tar Adam tag om hennes midja och kastar upp henne på axeln, vilket får Thea att skratta ännu mer än innan. Det ser så gulligt ut, och jag kan inte låta bli att önska att jag också hade ett syskon som var så mycket yngre än vad jag är.
Erik är tre år yngre än mig, Thea är elva år yngre och vid en ålder av fyra år. Bandet som man har med ett syskon som är så mycket mindre än vad du själv är är speciellt, det är en av alla de saker jag märkt under tiden som jag känt Adam. På vissa sätt är det svagare, med tanke på att man inte har så mycket att prata om, men på flera sätt blir det starkare. Man kan se direkt hur mycket Thea litar på Adam, visserligen så litar väl Erik på mig med, men han visar det inte på samma sätt som Thea gör. Jag slipper vara barnvakt åt min lillebror, men om jag hade haft Thea som lillasyster så hade jag inte haft något emot att vara barnvakt åt henne, hon är nog den sötaste unge jag någonsin sätt.
''Ge upp.'' säger Adam hotande åt Thea med ett undanhållet skratt, han har börjat kittla henne och får Thea att skratta om möjligt ännu mer.
Envist skakar hon på huvudet, hon tänker inte säga ett ord. Med en fejkad suck ställer Adam ner henne på golvet och muttrar något om att hon gillar mig mer än honom. Jag hukar mig och håller ut armarna mot henne och Thea springer fram till mig och hoppar upp i min famn utan att ens tveka. Det får mig att räcka ut tungan mot Adam, den oälskade brodern.
''Ska vi kolla hur muffinsarna ser ut?'' frågar jag Thea.
Hon nickar och jag vänder henne upp och ner för att hon ska kunna se in i ugnen. Hon skrattar och säger att de ser roliga ut. Snabbt vänder jag tillbaka henne och kollar själv in i ugnen, för att inse att hon har rätt. Topparna är spruckna och på en del så har smet flutit över kanten, men klara är de. Jag lyfter ut de och ställer snabbt över de på ett galler för att de ska svalna. Sen häller jag upp den, nu klara, varma chokladen i tre muggar.
''Så, vilken film ska vi se?'' frågar jag under tiden som jag lyfter upp alla koppar samtidigt.
''Jag vill se på Trassel!'' ropar Thea glatt, och eftersom varken jag eller Adam kan säga nej till ungen tittar vi såklart på den filmen hon vill se.
Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!
