'Intervjun'

---

Ett par timmar senare står jag i kulisserna till en studio, Molly står bredvid mig och Ellinor står framför mig, och båda håller på att pumpa mig med uppmuntrande ord. Om mindre än en minut ska jag ut på en live-sänd intervju som sänds på svtplay. Känslan att stå där kan vara den konstigaste jag någonsin upplevt, och det känns inte alls som när jag var med på Justins. Inte för att det var i tv, det var ju för en tidning, men för att nu är det jag som är huvudnumret. Alla frågorna kommer vara riktade mot mig, och inte bara flyktigt handla om mig.

''Och här,'' börjar hon som ska intervjua mig säga. ''Har vi henne, Paulina Wegelius.''

Jag spärrar snabbt upp ögonen men kliver sedan in i ljuset. Nu får det bära eller brista.

''Hej, Paulina. Välkommen hit, till mitt lilla krypin.'' hälsar hon efter att jag satt mig ner i stolen.

''Hej, det är verkligen kul att vara här. Lite nervöst dock.'' svarar jag sanningsenligt och ler mot henne.

''Nervöst? Åh, just det. För er därhemma kan jag avslöja att detta är Paulinas första intervju, så var snälla mot henne.'' Jag skrattar lite, men förbereder mig snabbt på nästa fråga. ''Så, vad har fört dig hit? Alla är inte lika uppdaterade i ditt liv som jag är.''

''Jag började skriva lite, texter till olika melodier och så. Sen råkade några kompisar få reda på det, och de berättade för vår gemensamma vän, som råkar vara väldigt bra på att sjunga. Sen gick allt väldigt snabbt och en fredag eftermiddag spelade jag låten för hans manager och min kompis spelade den på sin konsert dagen efter. Helt ärligt vet jag inte riktigt hur det gick till.'' berättar jag och hon nickar lite under tiden jag pratar.

''För er som inte vet, Paulina här är bästis med ingen mindre än Justin Bieber. Så jag antar att det är vännen du syftar på.'' tillägger hon.

''Ja, det stämmer. Sen hände det lite saker och ett par månader senare säger min assistent att Molly Sandén vill att jag skriver en låt till henne som hon ska ställa upp med i Melodifestivalen.''

''Wow, det var inget litet projekt. Men jag antar att det gick bra.''

''Jo, jag sitter ju här.'' ler jag.

''Exakt. Men vad har varit det jobbigaste med detta projektet?''

''Det har faktiskt varit väldigt mycket nya saker och stora skillnader. Alla andra låtar har jag bara skrivit för att det var kul, denna gång visste jag från början att den skulle användas, så det gjorde det mer nervöst. Jag har också fått se mycket av hur allt fungerar, Molly har tagit med mig på massa möten och sådant, så det har varit mycket att ta in. Speciellt för någon som knappt hittar hem från skolan.''

Hon skrattar lite åt det sista, innan hon börjar prata igen. ''Om vi går tillbaka till ämnet Justin, det går mycket rykten om er. Har du något att säga?''

''Uhm.'' säger jag, och letar febrilt efter rätt sätt att uttrycka mig. ''Han är som en bror. Han retar mig mer än vad min egen bror gör, det är som att jag har fått en ny storebror. Det är ingenting mellan oss, och jag vill inte att det ska vara det heller.''

''Okej, okej. Jag ville bara reda ut det.'' ler hon, och jag ler tillbaka. ''Hur reagerade alla vänner när de fick reda på det?''

''Jag fick faktiskt inte berätta det för de förrän för ungefär en vecka sedan, de har vetat om att jag har haft ett stort projekt men inte exakt vad. Men de blev först väldigt förvånade, vilket är förståeligt. En av de började gråta, av glädje hoppas jag, resten blev bara väldigt glada och stolta.''

''Du blev nästan 'känd över en natt', och har fått väldigt mycket hat. Hur hanterar man det?''

''Så skulle man kunna uttrycka det, det var en ganska stor förändring i början. Man börjar tänka på vad man gör, och tänker två gånger innan man till exempel lägger ut en bild på instagram. De flesta kommentarer jag får handlar om Justin, både bra och dåliga, och det gör det enklare att inte ta åt sig det dåliga. Om jag får en hatkommentar som handlar om Justin så är den ju egentligen inte riktad till mig.''

''Du är lite känd för att svara mycket på kommentarer och frågor du får, hur hinner du med allt?''

''Jag är extremt morgonpigg, så när de flesta ligger och sover tar jag mig tid att läsa igenom så mycket jag kan, och svara på alla frågor. Jag tar inte fans för givet, jag vet att för att de ska stanna så måste jag visa min uppskattning, och det bästa sätt jag kan komma på är att svara på tweets och kommentarer.'' förklarar jag.

''Har du något tips för hur man inte ska ta åt sig av allt hat? Vare sig om man är känd eller inte så kommer man alltid råka ut för det.'' frågar hon, och jag slås av djupet på frågan.

''Många kommentarer man får är ytliga, och de glider bara av. Vissa skriver att jag är för tjock, men vad ska jag göra åt det? Jag är ett matvrak, och måste äta med jämna mellanrum, annars blir jag hemsk att umgås med. Andra kommentarer sätter sig, jag minns att någon skrev att mina låtar var dåliga och helt saknade mening. Så många gånger när jag sätter mig ner för att skriva ploppar det upp i huvudet, och jag försöker skriva en bättre låt. Men grejen är att man aldrig kan få alla människor nöjda. Den som skrev det kanske brukar lyssna på en annan sorts musik. Jag minns en låt jag hörde för ett tag sedan, och en mening har verkligen fastnat i huvudet. 'You can't please everybody all the time, so instead of trying, I say whatever.' De som gillar det gör det, och de som inte gör det gör det inte. Det finns inget du kan göra åt det.''