Kapitel 75
2014-01-10 Dagarna går och det känns som att varje minut är fullspäckad. Det är möten hit, repetitioner dit och mitt emellan allt ska låten spelas in och vi ska hinna äta. Allt detta har gjort att jag varit tvungen att alltid vara förberedd, alltså alltid ha en macka i väskan. Jag vet aldrig när jag kommer få mat igen.
Ellinor har börjat hota med att sluta om jag inte slutar väcka henne på, enligt henne, ickehumana sätt. Inte för att jag tror att hon skulle det, men man vet aldrig. Därför har jag bestämt mig för att få henne lite nöjd. Tidigt på söndagsmorgonen, som dessutom är vår sista morgon i huvudstaden, tweetar jag en fråga till alla mina svenska följare. 'Jag söker en kille som kan spela gitarr, är i 25 års åldern, är vaken nu och kan komma på stört. Ska väcka min assistent som är sur på mig..' Efter ett tag hittar jag en lämplig kandidat, som jag snabbt följer för att kunna skicka ett DM till honom. Ungefär en halvtimme senare knackar det på dörren, där utanför står mycket riktigt killen med en frukost påse i ena handen och en gitarr i den andra.
För att inte störa går jag ner till frukosten, bara ett par minuter senare får jag ett sms av Ellinor. 'Din idiot jag blev livrädd men tack ändå' Ja ja, vissa smällar får man ta.
Ett par timmar senare är jag, Ellinor och Molly på väg till Centralstationen, eller Centralen som den tydligen också kallas, för att åka hem. Molly är mest med som sällskap och guide, hon är den enda av oss som faktiskt vet vart vi ska. Hon visar oss vart vi ska gå, och sedan placerar vi oss på ett av alla matställen som finns, man kan ju inte missa lunchen.
Under tiden som vi äter pratar Ellinor och Molly ivrigt, jag är desto mer fokuserad på ätandet av min lunch. Plötsligt slår det mig att de inte pratar längre, så jag tittar upp och inser att de tittar på mig.
''Uhm.'' säger jag svävande. ''Bra.''
Jag tycker att det var ett bra svar, det passar till många frågor, men den åsikten grusas ganska snart. Tydligen var frågan 'vad har varit det bästa med denna resan', och svaret 'bra' kvalificerar sig inte ens in på listan över acceptabla svar.
''Alla nya människor.'' svarar jag till slut, min mobil innehåller fler kontakter nu än innan vi reste hit, så jag tycker det räknas till att 'knyta kontakter'. ''Och maten.''
Ellinor himlar lite med ögonen. ''Såklart du säger maten.''
Dagen efter är en måndag, och dessutom den sista lediga dagen innan skolan börjar. När jag vaknar är jag för rastlös för att kunna jobba, somna om, träna eller över huvud taget göra något annat än att träffa Adam. Snabbt trycker jag ner det jag planerat att ha på mig idag i en väska, mina favorit jeans (de jag fick i födelsedagspresent av Sandra när jag var i Atlanta) och en kortärmad tröja med spets detaljer. Adam ska spela match idag och det är tänkt att jag ska titta på den idag och sedan träffa honom efter, men jag vill inte vänta så länge.
Tjugotvå minuter senare sitter jag på bussen och bryter alla de regler jag har för hur jag ska bete mig på en och samma gång. 1, jag har på mig mysbyxor offentligt, 2, jag är helt osminkad och har inte ens tvättat ansiktet, 3, jag har inte ätit frukost innan jag går hemifrån. Det måste vara ett rekord för mig, på något sätt.
Under tiden som jag tuggar i mig ett äpple ringer jag Adam. Inte bara en gång, utan fyra gånger. Först då svarar han.
''Mh.'' stönar han och jag kan riktigt se framför mig hur han vänder ner huvudet i kudden.
''Jag är på väg hem till dig, kan du typ öppna dörren.''
''Pauli.'' suckar han. ''Vet du vad klockan är?''
''Klockan är tio över sex, jag vet.'' svarar jag otåligt. ''Jag åkte hemifrån mig vid tjugo över fem. Jag är framme om tio minuter, sen kan du få sova igen.''
''Vad pratar du om?''
''Jag är framme hos dig om tio minuter, öppna dörren för mig och sen kan du få sova igen.''
''Sova igen?''
''Ja, jag kunde inte sova hemma hos mig, så jag tänkte att jag fortsätter sova hos dig.''
Det är tyst ett tag och jag inser att han håller på att somna.
''Adam.'' utbrister jag. ''Du ska nu gå ner och låsa upp ytterdörren, så kan jag låsa den när jag kommer, okej?''
''Mh.''
''Adam.''
''På väg.'' gäspar han. ''Nu är det upplåst.''
''Tack, godnatt.'' ler jag och han mumlar godnatt tillbaka innan han lägger på.
Mycket riktigt är det upplåst när jag kommer fram, så jag öppnar tyst dörren och tassar upp till hans rum. Han öppnar ögonen lite när jag försiktigt öppnar hans dörr.
''Jag trodde inte du skulle komma.'' mumlar han tyst och viker sedan upp sitt täcke för att göra plats för mig. ''Men jag är glad att du gjorde det.''
''Jag med.'' viskar jag och ger honom en puss på kinden. ''Jag har saknat dig.''
''Jag har saknat dig med, men kan man få sova nu?''
''Du får sova precis hur mycket du vill, så länge du kommer i tid till din match.''
Jag vet att det var längesedan jag skrev här, och jag ser att besökarantalet är nästan nere på noll. Inte för att det spelar någon större roll för mig, men jag har ingen större lust att spendera tid på att översätta något som ingen ändå läser. Jag skriver klart denna novell här, men jag vet inte om det blir mer efter det.
