'På stranden'

---

''Va? '' säger jag förvirrat. ''Men Justin, det är underbart! '' fortsätter jag sedan, när jag har fått grepp om vad han sa.

Justin mumlar något tillbaka, fortfarande med ansiktet väl gömt bakom händerna. Jag hör inte vad han säger, men eftersom jag inte hört borde det inte vara något viktigt.

''Berätta allt. '' ber jag. ''Snälla? '' försöker jag och ger honom min sötaste min, inte för att det spelar någon roll då han inte kan se mig.

''Vi träffades för några veckor sedan, i Mexiko. '' mumlar han till slut, och jag ler stort. Det är så gulligt.

''Hur träffades ni? Berätta. ''

''Uhm…'' börjar han motvilligt. ''På stranden. ''

''Ja, det var hjälpsamt. '' muttrar jag. ''Om du säger a måste du säga b. ''

Han tittar förvirrat upp på mig, och jag får förklara vad jag menar. Tydligen har de inte det talspråket i engelskan, vilket är förståeligt, det låter jättekonstigt.

''Det spelar verkligen ingen roll. '' utbrister jag. ''Öppna nu din mun och berätta allting. ''

''Jeez, lugna ner dig. '' fnyser han. ''Jag är på väg. ''

Med ett gulligt leende på läpparna börjar han prata, om hur han var på en privat strand i Mexiko för ett par dagar sedan. Förutom Justin är det nästan ingen i hans ålder i hans crew, så han blev ganska uttråkad på stranden och bestämde sig för att hitta på något, och eftersom det inte finns så mycket annat att göra på en strand går han mot vattnet. På väg mot svalkan blir han dock störd, av en tjej som ropar på honom.

''Skulle det inte vara en privat strand? '' avbryter jag förvirrat.

''Jo, men de hade ett enormt hus bredvid oss. '' förklarar han. ''Men i alla fall, hon sprang fram till mig och praktiskt taget bad om en autograf. Efter att hon fått en så presenterade hon sig och frågade om jag ville göra något. Normalt så säger jag nej, men jag var så uttråkad att jag skulle kunna göra vad som helst, så jag sa ja. Vi gick tillbaka till de andra och jag fick tillåtelse att gå till hennes hus, men bara om Kenny följde med. Det typ suger att jag inte får göra något själv, men jag antar att jag måste stå ut med det. Så vi gick till hennes hus och det var en jättevarm dag så vi bestämde oss för att äta lite glass och där var han.

''Vänta, vem var där? '' frågar jag långsamt, när han pausar och verkar vänta på ett svar.

''Chase. '' svarar han blygt, och tittar överallt utom just på mig.

''Okej, och vem är denna Chase? ''

''Uhm…'' mumlar han och rodnar, fortfarande utan att titta på mig.

''Justin Drew Bieber, har du skaffat dig en kille? '' utbrister jag.

''Kanske…''

''Varför har du inte sagt något innan? Jag är så sur på dig just nu. ''

''Jag sa ju att det var en dålig idé. '' hör jag plötsligt en annan röst säga.

''Ursäkta? '' utbrister jag surt.

''Tja, du är arg på honom. '' svarar rösten, minst lika surt som mig.

''Jag är inte arg på honom för att han har en kille. Jag är arg på honom för att han inte litar på mig tillräckligt mycket för att berätta för mig tidigare. ''

''Åh. '' svarar rösten. ''Men, hej. ''

In i bild kommer en kille, med smutsblont hår och extremt brun hud. I alla fall om man jämför med hur min hud ser ut i mitten av vintern. Av vad jag kan se är han en bra bit längre än Justin, och därför även längre än mig då jag och Justin är lika långa. Skype ger ju inte direkt den bästa bilden men av vad jag kan se har han ljusa ögon, möjligtvis blåa eller gröna.

''Och du är Chase, antar jag? ''

''Japp. '' svarar han lätt. ''Trevligt att träffas, Justin pratar om dig hela tiden. ''

''Jag önskar jag kunde säga samma sak. '' svarar jag och skickar en mörk blick till Justin, som rodnar och rycker lite på axlarna.

''Åh, det kommer du. '' flinar han innan han vänder sig mot Justin. ''Men jag skulle bara lämna av denna, vi ses. ''

Han räcker Justin en Starbucksmugg och pussar honom på kinden innan han försvinner igen. Förhoppningsvis har han inte hört hela samtalet, det vore lite pinsamt om han hört mig klaga på att det är svårt att klippa ihop en video.

''Finns det något mer du vill berätta? '' frågar jag roat.

''Nej, det var nog bara det. '' ler han. ''Jag är så ledsen att jag inte berättade tidigare, men jag har inte berättat för någon annan. Inte Cait, inte Ryan eller Chaz, inte ens min mamma. ''

''Jag fattar, superstjärnan. Jag vill bara att du ska veta att du verkligen kan lite på mig. ''

''Det vet jag att jag kan, men jag litade inte ens på mig själv i början. ''

''Hur ska ni göra med median? '' frågar jag nervöst. ''Det är ingen liten grej. ''

''Jag vet. '' suckar han uppgivet. ''Är det verkligen värt det? Vad kommer alla tycka? ''

''Tänk inte ens så. Såklart det är värt det, bara se på dig. Och om de inte gillar det kan de göra vad de vill. Gör det som gör dig lycklig. ''