'Det nya stället'

 Nu sitter jag alltså här, i rummet som kommer kallas mitt från och med idag, 13 juni, till dagen jag reser här ifrån, 22 augusti. Huset är inte överdrivet stort, men sjukt mysigt. Jag har förresten varit här förra sommaren, men då var det knappt en månad. Då bodde hela familjen i ''mitt'' rum, så jättelitet är det inte heller, det är svårt och beskriva om ni fattar vad jag menar. Huset är ett grönt tvåvåningshus som ligger i ett före detta slumområde eller vad du nu vill kalla det, för typ 15-20 år sedan vägrade taxibilar åka hit och så, men nu är det inte alls likadant. Tillbaka till huset, på bottenvåningen ligger köket, ''matsalen'', den lilla toaletten och vardagsrummet, medan mitt sovrum, ett arbetsrum, min fasters och hennes mans sovrum samt två badrum ligger på övervåningen.

I mitt rum finns en dubbelsäng, nattygsbord och garderober, men även en dubbel-luftmadrass som kan läggas på golvet, där jag och min lillebror sov förra gången vi var här. That's it I think, nu är det mesta presenterat. Vänta lite nu, varför sa ni inte att jag inte att jag glömt det viktigaste? Eller ja, personerna som bor här förutom jag. Det är min faster Sandra som är 32, hennes man Dylan som är 34 och irländare och min kusin Jake som är ett halvt år. Mitt ''jobb'' här är att ta hand om Jake när hans föräldrar jobbar, vilket innebär från åtta på morgonen till cirka fem på kvällen måndag till fredag. Jag är ledig på helger och om jag får några kompisar kan jag vara med dem på vardagar med, om jag fortfarande tar har hand om Jake, så det är inte så farligt som det kanske låter. Jag är i alla fall väldigt säker på att jag kommer trivas!

Nästa morgon:

Jag vaknar av något som alltid är lika kul, eller vad säger ni, hamnar inte barnskrik högst upp på listan med sätt som ni helst vaknar på? På min lista så kommer radion faktiskt högre upp men är jag vaken så är jag vaken, jag bestämmer mig alltså för att gå upp då jag troligtvis inte kommer att få sova längre andra dagar. Klockan är ändå sju liksom! Okej backa bandet. SJU? Inte så mycket värre än vanligt, men sättet att vakna på stör mig. Jag kastar på mig kläder och går ner, där sitter Sandra och Jake och äter frukost, eller ja, Sandra matar Jake, men det är ju typ samma sak.

''Hej Paulina, är du redan uppe? Sovit gott?'' frågar Sandra

''Godmorgon, hur skönt som helst, sängen är verkligen helt underbar! Vaknade dock på ett mindre härligt sätt...'' svarar jag.

''Vad bra, men det där sista får du nog tyvärr vänja dig vid.''

''Fattade det, var är Dylan förresten?''

''Han är ute och joggar, det blir så varmt annars så han passar på innan jobbet.''

''Kanske man borde testa, det är nog roligare här än i Bankeryd''

''Haha, kanske, men varför skulle det vara det?''

''Dels för att det är plattare här, det är också roligare att springa där man inte riktigt känner igen sig och har sprungit tusen gånger innan!''

''Det har du kanske rätt i.''

''Jag har alltid rätt.''

''Om du säger det så, haha!''

Helt från ingenstans spottar Jake ut sin mat och jag och Sandra, som inte var så seriösa från början, börjar gapskratta.

''Okej, och ni skrattar åt vad då?'' det var Dylan som precis stigit innanför dörren och nu stirrade på oss som om vi var galna, vilket vi nog också var.

''Ingenting alls älskling, hur var det att jogga?'' svarar Sandra och försöker sluta skratta, det går väl sådär.

''Det var skönt, men nu måste jag skynda mig. Hejdå.''

Han duschar och sticker hemifrån medan jag och Sandra sitter kvar och pratar, hon har tagit ledigt denna vecka för att hjälpa mig att komma in i allt, eftersom jag aldrig har varit ''bebis-barnvakt'' innan. Nu är det torsdag så jag har fyra dagar på mig att lära mig allt innan jag ska ta hand om plutten ensam. Det borde väl gå bra?

Dagen går framåt, och jag lär mig mig både det ena och det andra. Allt från att byta blöja till vad man gör för att enklast få honom att sluta gråta. Jag är en ren naturbegåvning (host), det går i alla fall bättre för varje gång, och alla är vi barn i början som man brukar säga. På eftermiddagen går vi ut och går lite för att jag inte ska bli helt bortkollrad, jag memorerar även adressen eftersom jag och lokalsinne är lite halv-bra kompisar.

Senare när Dylan kommer hem åker jag och Sandra till en galleria för att skaffa lite livsnödvändiga saker till mig, typ som mobilkort och träningskläder. Jag måste kunna ringa om (läs: när) jag tappar bort mig och träningskläderna glömde jag ju, smart som jag är, hemma. Vi går även runt och tittar lite men köper inget mer, jag har ju hela sommaren på mig!

När vi kommer hem igen äter vi lite innan jag sätter mig vid datorn, och loggar in på både facebook och skype. Emma, min bästa vän, är inne på båda och attackerar mig med ett samtal så fort skype laddat klart.

''Hej gumman, hur är det? Är det varmt? Vad har du gjort?''

Frågorna rasar över mig, men jag bara skrattar.

''Hej på dig med Emsan, saknar du mig eller?

''Skojar du eller? Klart jag gör, jag måste gå i skolan och du får vara i USA, jag är inte alls avundsjuk, nej, nej!''

''Jag är inte avundsjuk på dig i alla fall'' säger jag och räcker ut tungan, barnslig som jag är. Som tur var är hon lika barnslig som jag och svar med samma gest.

''Men som svar på din fråga är det underbart här, förutom den lilla detaljen att jag väcktes klockan sju av Jakes skrik.''

''Haha, rätt åt dig, tur att det finns lite rättvisa här i världen!''

''Inte kul! Men vad gör du då?''

''Joooo! Nej men inte så mycket, kom nyss hem från skolan och sitter vid datorn nu.''

''Vad är det som är kul med datorn en fin dag som denna?''

''Paulina, det ösregnar...''

''Kul!''

''Men eller hur, snart börjar det väl åska också och då kan jag inte sitta vid youtube mer...''

''Du kan inte prata med mig heller då, vad händer på youtube?''

''Samma sorts klipp som förra gången du frågade.''

''Nej, inte igen...''

''Jo, du måste bara se denna...'' och där slutade jag lyssna, Emma är typ besatt av One Direction. Jag skojar verkligen inte, vart man än kollar i hennes rum finns något med One Direction på. Jag testade till och med titta ner i golvet, men där låg en bild rakt framför mina fötter. Hon kan sitta timmar och kolla på videor på youtube, medan jag sitter bredvid och tänker på annat. En gång fick hon ett utbrott för att en i bandet hade, troligtvis, en likadan klocka som henne!

''Emma, jag bryr mig inte!'' avbryter jag henne mitt i en mening.

''Har du lyssnat till något jag sagt?''

''Inte den senaste stunden, nej. Men måste verkligen sova nu, klockan är typ tio och jag ska upp tidigt imorgon.''

''Varför då, ska du göra något kul?''

''Jag kan ju typ sova till senast sju så jag ska ut och springa!''

''Åhh. Heja dig! Hejdå, och godnatt!''

''Godnatt!''