'Jag vill bort härifrån...'

Nästa dag hämtar Caitlin mig vid elva, ungefär en timme senare är vi framme. Inte vid gallerian utan vid ett sådant ställe som bara finns i USA, nämligen en klunga med över femtio outlet-affärer som ligger mitt ute i ingenstans. Eftersom att det är en lördag är det inte överdrivet mycket folk, alla har något bättre för sig. Fast egentligen, hur svårt kan det vara att ha något bättre för sig än att shoppa en hel dag, för att sedan åka hem till Sandra för ett kalas? Jag kan komma på ungefär hundra saker som jag hellre skulle göra. Inte kalaset, dit längtar jag, utan shoppingen. Slöseri med pengar och med tid. Men nu är jag här, och då är det bara att göra det bästa av situationen.

''Vart vill du gå först?'' undrar Caitlin när vi har parkerat och gått ur bilen.

''Jag vet inte, men jag har en lista med saker jag ska köpa...'' svarar jag lite svävande.

''Ge mig den.'' säger hon och tar listan som jag räcker fram till henne. ''Uhm, okej. Vi går hitåt.'' Hon leder mig mot en affär med sportprylar och så är vi igång.

När allt på listan som går att köpa här är avklarat sätter vi oss ner för att äta lunch eftersom jag klagat på att jag är hungrig sedan tredje affären. Det säger en hel del när vi har varit inne i sju eller åtta affärer. Allt jag behöver köpa mer idag är saker till mig själv. Det hade jag kunnat hoppa över men eftersom jag går här med en shopaholic (som köpt mer än mig...) måste jag stanna ännu längre. I alla fall har jag minskat högen med pengar en del, dock bara med tvåhundra dollar, jag har fortfarande ett-tusen etthundra dollar kvar. Jippie. Jag har tur om jag kommer härifrån innan det stänger.

Under tiden som jag väntar på att Caitlin ska äta upp tar jag upp min mobil och klickar upp twitter. Mina fingrar flyttas snabbt över skärmens tangenter och avslutar med att klicka på 'tweet'.

''Vad gjorde du för något?'' undrar Caitlin och snor åt sig min mobil. ''Jag vill bort härifrån...'' läser hon högt från skärmen innan hon tittar upp på mig. ''Seriöst?'' frågar hon med höjda ögonbryn. Jag svarar med att rycka på axlarna och le änglalikt men hon bara skrattar åt mig. ''Kom igen, nu fortsätter vi!'' säger hon när hon har ätit klart.

Vi går ut från matstället och fortsätter vår tur genom affärerna. Hon drar med mig i en riktning och jag följer lydigt med, men efter ett tag får jag syn på en sak och stannar snabbt vilket gör att Caitlin inte kan fortsätta framåt. Hon håller nämligen i min arm för att jag verkligen ska följa med.

''Vad nu då?'' undrar hon lite halv surt.

''Jag vill gå in i den affären!'' säger jag och pekar på en som ligger till vänster om oss.

''Okej.'' svarar hon och verkar nöjd över att jag faktiskt kommer med ett förslag. Vi går in i affären och jag har nog dött och kommit till himlen, för det är den bästa affären någonsin! Den är full med nagellack i regnbågens alla färger, i alla de bästa märkena, mycket billigare än i Sverige. Kan det bli bättre? Jag känner mig som ett barn i en leksaksaffär; en hund i en köttaffär; en häst i en affär full med havre; Caitlin i vilken affär som helst; du fattar! Jag går runt där inne och plockar åt mig ett antal nagellack innan jag betalar. Fråga mig inte hur, men jag lyckas spendera över hundra dollar där... Hehe...

''Jag tror du är besatt eller något.'' säger Caitlin när vi går ut ur affären efter ungefär en halvtimme där inne.

''Det har jag inte! Jag bara gillar det!'' försvarar jag mig själv.

''Säkert darling, visst.''

''Japp, i Sverige hade jag fått betala minst 20 dollar för ett av dessa nagellacken så jag sparar faktiskt pengar.'' svarar jag överlägset, men hon bara skakar på huvudet åt mig.

Efter ytterligare några timmars shopping och tre vändor till bilen för att lämna påsar går Caitlin äntligen med på att åka hem. Jag pustar ut när jag satt mig i bilen och stryker försiktigt bort lite hår från ansiktet. Nu är detta över, och jag kommer inte upprepa det på en, förhoppningsvis, väldigt lång tid.

När vi kommer hem får Sandra hjälpa till att bära upp alla mina påsar. Inte ens jag, Caitlin och Sandra tillsammans lyckas få upp alla på en gång, så jag får helt enkelt gå en gång till. Precis när jag har släppt ner den sista påsen på sängen knackar det på dörren, de första gästerna är här. Jag och Caitlin skyndar oss ner för trappan och ser några av Sandras vänner stå i dörren med paket i händerna. Ojdå, det hade jag inte tänkt på. De är här för att fira oss dryga två månader i efterskott. Jag rusar upp och hämtar Sandras paket som ligger kvar i mitt rum sen igår och när jag kommer ner knackar Christian och Adrian på dörren.

''Hej babe.'' hälsar Christian och kysser mig snabbt innan han kramar om sin syster och jag kramar Adrian till hälsning innan vi sätter oss ner för att äta.

Under tiden som vi äter pratar vi hela tiden och maten tar slut förvånansvärt snabbt. Sandra och Dylan plockar undan maten och dukar fram en stor jordgubbstårta på bordet. Sen plockar alla fram sina presenter så vi kan öppna de innan fikat. Innan jag och Sandra börjar öppna insisterar alla på att sjunga för oss och Adrian har tydligen bestämt sig för att sjunga på svenska. Caitlin och Christian försöker sjunga med i 'Ja må hon leva' men ger snabbt upp så att Adrian får sjunga solo. Till slut har alla sjungit klart och sätter sig ner igen. Vi öppnar våra presenter (egentligen öppnar Sandra först) och jag får en underbar outfit av Sandra, Dylan och Jake. Tänk er en vanlig, svart tröja med trekvartslånga ärmar och urringad rygg tillsammans med ett par super tajta jeans som jag faktiskt provat när jag var med Sandra i gallerian den där första dagen och som satt hur bra som helst. Av Caitlin och Adrian får jag ett armband i silver, väldigt enkelt men väldigt snyggt. När jag öppnar Christians present drar jag efter andan när jag hittar ett par skor i lådan. De är ett par svarta klackskor med stilettklack och i svart mocka med band över foten och ett guldspänne på det översta bandet. Jag håller chockat upp de och alla tjejer kring bordet suckar avundsjukt.

''Gillar du de? Jag vet att det inte riktigt är din stil men..'' undrar Christian nervöst.

''Gillar de? Jag älskar de, de är perfekta.'' Jag böjer mig ner och spänner på mig skon, den sitter helt perfekt på foten, som om någon har gjort ett avtryck av min fot och gjort en sko speciellt för mig. ''Tack så himla mycket!'' utbrister jag när jag har lagt tillbaka skon i lådan igen och tar hans hand medan Sandra städar undan allt present papper. När hon tar bort pappret runt lådan till skorna flämtar jag till, på lådan står det Michael Kors. Seriöst? Döda mig. Har han köpt ett par skor åt mig från en av världens kändaste designers som sitter som jurymedlem i 'Project runway'? Herre, det är stort. Vi äter upp tårtan och sen går jag, Christian, Caitlin och Adrian upp på mitt rum. Killarna stannar i dörren och tittar chokat på min säng där alla mina påsar ligger.

''Jag visste inte att du var så shopping-galen!'' utbrister Christian och tittar på mig med höjda ögonbryn.

''Det är jag inte! Men jag sparade mycket pengar innan jag åkte hit och behövde något att spendera de på.'' försvarar jag mig.

''Vi säger så babe.'' svarar han. ''Men för att byta ämne, vet du vad vill du göra med din sång?''

''Nej, den är inte ens nedskriven eller något.''

''Jag kan hjälpa dig imorgon, bara för att det är kul såklart!''

''Okej, jag antar att det vore kul.''

''Bra, nu är det bestämt, men just nu tror jag att Pauli behöver lite hjälp med att packa.'' avbryter Caitlin.