Kapitel 25
2013-08-24 'Vill du prova?'
Dagen efter det var det dags att sätta min plan i verket! Haha, det låter ju som värsta secret agent filmen eller något sådant! Men i alla fall gick planen ut på att gå hem till honom på morgonen och helt enkelt låtsas som om inget hade hänt. Om han frågar varför så kanske jag svarar, har inte riktigt bestämt hur jag ska göra än. Huvudplanen går hur som helst ut på att vara som vanligt. Detaljerna får bli som de blir helt enkelt. Det är först när jag står utanför deras dörr som jag börjar tveka lite, tänk om han är sur på mig för att jag inte har hört av mig? Äsch, tänk om, tänk om, tänk om. Tänk inte på det, allt som existerar är det som händer, absolut inte det som bara skulle kunna ha hänt. Jag skakar på huvudet år mina egna tankar och knackar sedan på dörren, av erfarenhet vet jag att Mary, Christians och Caitlins mamma, är lika morgonpigg som jag. Mycket riktigt öppnas dörren av henne bara en kort stund efter min knackning.
''God morgon.'' säger jag och ler.
''Hej.'' svarar hon och ler tillbaka. ''Chris sa att du var arg på honom.'' fortsätter hon sedan och byter till en mer fundersam min.
''Inte längre. Kan jag komma in?''
''Bra, och såklart du kan. Han är på sitt rum, jag tror han sover.''
''Jag skulle bli förvånade om han inte sov.'' säger jag när jag kliver in och hon skrattar lite.
Mycket riktigt sover han när jag försiktigt öppnar dörren. Med ett leende på läpparna tassar jag in och sätter mig i hans soffa. Efter det tar jag nog priset som 'årets läskigaste flickvän' då jag bara sitter och tittar på honom. Han är så sjukt gullig när han sover, det går liksom inte ens att beskriva. När jag studerat honom ett tag bestämmer jag mig för att väcka honom. Så jag sätter mig på hans sängkant och stryker honom långsamt över kinden. Han ryser till i sömnen, troligtvis på grund av mina iskalla händer. Sen är det som om han inser något för han sätter sig upp i sägen och tittar förvirrat omkring sig. Det tar ett tag innan han upptäcker mig, men när han väl gör det spärras hans ögon upp.
''Hej.'' säger jag lite tyst.
''Hej.'' svarar han, om möjligt ännu tystare. ''Jag är så ledsen, förlåt.'' säger han sedan med tårar i ögonen.
''Jag vet...'' viskar jag tillbaka innan jag fortsätter. ''Jag förlåter dig.'' Han tittar på mig, både skeptiskt och hoppfullt.
''Menar du det?'' frågar han, som om han inte tror på sina öron.
Jag nickar till svar men han ser fortfarande inte riktigt ut att tro mig. Detta får mig att luta mig fram och pressa mina läppar mot hans. Så fort de nuddar varandra inser jag hur mycket jag har saknat det. Allt försvinner bort och bara jag och Christian existerar för ögonblicket, innan kyssen bryts och det blir som vanligt igen.
''Jag har saknat dig.'' säger jag och ler försiktigt, även fast han inte kan se det. Vi sitter nämligen panna mot panna och tittar, på ett mysigt och absolut icke-läskigt sätt, in i varandras ögon.
''Jag har saknat dig med, mycket.'' svarar han och jag kan inte låta bli att le ännu mer.
Efter en liten stund hör jag hur hans mage kurrar och vi går ner till köket för att han ska äta lite frukost. Där nere sitter redan Caitlin och lassar i sig yoghurt, när vi kommer in stannar hon upp och stirrar förvånat på mig. Eftersom att den tjejen inte är riktigt normal släpper hon sedan sin sked rakt ner i tallriken så yoghurten skvätter och kastar sig över mig utan att bry sig om det.
''Gaah, jag har saknat dig, varför svarade du inte igår?!'' tjuter hon.
''Hej på dig med...'' svarar jag lågt, hon har nämligen slängt armarna om mig och håller på att kväva mig.
''Oh, förlåt!'' säger hon och släpper mig när hon inser att jag knappt kan få luft.
''Du vet verkligen hur man håller ett kök rent, syrran.'' säger Christian ironiskt och Caitlin snurrar snabbt runt och tittar på köket, som nu är ner-slabbat med yoghurtstänk lite överallt.
''Oups...'' säger hon men rycker sedan på axlarna. ''Jaja.''
''Du kommer få städa upp det där själv.'' säger Christian.
''Okej, vad ska ni två göra då?'' undrar hon. Jag undrar samma sak och rycker därför på axlarna för att visa att jag inte vet.
''Vi ska till stranden, det är varmt ute.'' Christian verkar ha bestämt det, inte mig emot, jag gillar stranden, även om jag föredrar pooler.
Det slutade med att vi fick hjälpa Caitlin att torka upp i alla fall, annars hade vi inte kunnat sätta oss vid bordet. Jag kan verkligen inte få in i mitt huvud hur det kan skvätta så mycket men jag antar att allt är möjligt när man heter Caitlin. Efter att Christian ätit och sedan packat allt vi skulle ha, inklusive bikinin jag fick låna av Caitlin, så kan vi äntligen åka. Denna gången är det lite mindre folk på stranden, i Atlanta så tycker de flesta att det är för varmt på sommaren och stannar inomhus istället. Människorna är ute på hösten och våren, då det är lite varmare än en svensk sommar. Dessutom jobbar många eftersom de flesta bara har två veckors semester. Så stranden är ganska tom. Vi hinner byta om och lägga ner våra saker innan han får syn på något.
''Vill du prova?'' frågar han och pekar.
Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!
