'Jag tänkte inte på att du inte var där'

---

''Det spelar ingen roll att jag har varit med om det hundra gånger innan, det är alltid lika sorgligt.'' hulkar Caitlin fram. Tårar rinner sakta nerför hennes ansikte och Adrian lägger armen om henne för att trösta henne. Alla är väldigt ledsna när vi åker tillbaka mot Adrian, bilen är knäpptyst. Resten av dagen är också väldigt tyst, i alla fall om man jämför med hur det brukar låta. Det är förresten inte så konstigt eftersom de som brukar låta mest är borta. Nästa dag är tvärtom, alla vill att det ska vara som vanligt så de låter för Justin, Chaz och Ryan också.

Dagarna fortsätter med jobb för min del och de andra gör lite vad som helst. Nu är det torsdag, fem dagar efter att de åkte. Caitlin och Christian ska ha någon slags fest med lite kompisar. Jag kan tyvärr inte gå då jag ska jobba dagen efter och hur som helst är för trött och inte alls sugen på fest. Istället ska jag krypa ner i sängen med lite godis, titta på film och läsa. Det här är sista veckan jag jobbar, sen har jag drygt två veckor helt ledigt. Sandra ska säga upp sig med tanke på att de flyttar till Irland ungefär en och en halv vecka efter att jag har åkt hem. När vi tittat på ett par filmer (Sandra bestämde sig för att göra mig sällskap) och börjat plocka ihop så ringer min mobil.

''Hej honey, har ni kul?'' svarar jag då jag ser på numret att det är Christian som ringer.

''Hej bebe, ganska, jag saknar dig...''

''Jag saknar dig också, sweetie. Ville du något speciellt, för jag tänkte sova strax.''

''Tja, det är en sak...''

''Okej...''

''Vi satt och pratade, och allt var väl som vanligt...''

''Och?''

''En av Caitlins vänner kysste mig. Jag tänkte inte på att du var där så jag trodde att det var du, så jag besvarde kyssen innan jag insåg att det inte var du!''

''Oh.'' är allt jag kan svara.

''Snälla, säg något!'' ber han och låter riktigt desperat.

''Jag vet inte...''

''Vet inte vadå?''

''Jag behöver tänka.'' säger jag och lägger på i hans öra. Elakt, jag vet, men vad ska jag göra? Det är ju liksom bara ett spel men han borde ju ha kunnat stoppa det, Caitlin och Adrian också.

''Har det hänt något?'' undrar Sandra som bara har hört min del av samtalet.

''Typ...''

''Orkar du berätta?'' Jag nickar och förklarar allt för henne, även mina tankar om hur jag ska göra. ''Jag kan inte bestämma åt dig, tyvärr!'' börjar hon. ''Det är bara ditt beslut men om det hade varit jag hade jag nog förlåtit honom. Det var ju han, men inte helt och hållet hans fel, och du åker om cirka tre veckor, ta vara på den sista tiden.''

''Inte visste jag att du var så vis.'' retas jag. ''Men det låter faktiskt ganska logiskt.'' tillägger jag sedan och hon ler mot mig.

''Erkänn att jag är ganska bra.''

''Ibland...'' Hon räcker ut tungan åt mig och skrattar sedan till.

''Ska du ringa honom?'' undrar hon.

''Nja, jag tänkte plåga honom lite.'' säger jag och ler lite hånfullt.

''Hur då?''

''Bara råka glömma bort att berätta att jag förlåtit honom. Typ strunta i honom imorgon och låtsas tänka, sen går jag hem till honom i övermorgon och beter mig som vanligt.''

''Ja, gör det!''

''Ja, kanske''

Nästa morgon är det första jag gör att sätta mobilen på ljudlöst, sen går jag ut och joggar. Helt omedvetet springer jag förbi parken där vi kysstes för första gången, och minnena kommer tillbaka. Jag känner hur tankarna vandrar över på honom och koncentrerar mig genast på löpningen istället. När jag kommer tillbaka fortsätter dagen som vanligt, förutom den lilla detaljen att jag struntar i att titta på mobilen. Första gången jag tittar på den har jag fått ungefär hundra sms, majoriteten av de är från Christian, men en hel del är från Caitlin och även några från Adrian. Jag läser igenom alla utan att svara, de innehåller i princip samma sak allihop. Precis när jag är på väg att lägga ner mobilen igen får jag ett nytt sms, av Justin denna gång.

'Skype? <3'

'Sure <3' svarar jag och loggar sedan snabbt in på skype.

''Hej, stjärnan!'' hälsar jag när han svarat.

''Hej du! Hur är det?''

''Erkänn att han bad dig fråga det.''

''Ja, han sa att ni bråkade...''

''Det var något nytt.''

''Ni bråkar inte?'' frågar han och ser väldigt förvirrad ut.

''Vet du inte vad som hände?''

''Finns det något jag borde veta?''

''Han kysste en av Caitlins kompisar...''

''Han gjorde VADÅ?!''

''Du hörde...''

''Wow, okej. Erm, det var inget jag förväntade mig.''

''Det gjorde inte jag heller.''

''Hur vet du att det är sant?''

''Han berättade.''

''Jag tror att jag behöver lära honom en läxa.''

''Nej!'' utbrister jag. ''De var väl inte helt nyktra och han sa att han trodde det var jag. Jag är väl mest sur utav principskäl.''

''Oh, men jag ska fortfarande lära honom en läxa. Ska du förlåta honom?''

Jag börjar le och berättar om min plan. Först är han lite negativ men sen erkänner han att den inte var så dålig och att Christian förtjänar det.

---