'Ni ser ut som zombies'

Nästa morgon är jag först uppe, som vanligt. Efter en timme kommer Christian ner för trappan, gäspandes. Jag flinar åt honom samtidigt som han går runt i köket och tar fram frukost, han är galet lik en zombie. Lite senare kommer resten ner från sina rum, lika trötta som Christian.

''Vad gjorde ni igår kväll egentligen?'' undrar jag fundersamt.

''Vad menar du?'' svarar Chaz, som en fråga.

''Tja, ni ser ut som zombies, trötta zombies!''

''Ha ha, du är så rolig...'' Det är Caitlin denna gången.

''Jag vet.'' säger jag lite bitchigt.

''Såklart du gör.'' säger Justin.

När alla fått i sig lite frukost, och i vissa fall även kaffe, blir de lite piggare. Efter ett litet möte går alla upp och byter om eftersom vi bestämt att vi ska spendera dagen vid stranden på deras tomt. När nästan hela dagen gått är det ända vi har gjort att hänga vid stranden och åkt in till 'staden' för att äta. Vi är inte trötta, i alla fall inte mycket, utan vill göra något annat än att titta på film. Då kommer Christian med den briljanta idén att vi ska paddla kanot i mörkret. Alla, utom Caitlin som är lite tveksam, tycker att det är en jättebra idé och vi delar snabbt upp oss i kanoterna. Jag paddlar med Caitlin eftersom att hon är bombsäker på att någon av killarna hade vält deras kanot om hon skulle paddla med någon av dem. Jag är beredd att hålla med, och mycket riktigt hörs ett plask och skrik efter bara ett litet tag. Vi klurar snabbt ut att det är Ryan och Chaz som välte, troligtvis med flit. Lite senare hörs ett plask och skrik men också höga och arga röster. Det var Ryan och Chaz som välte Christians och Justins kanot. Jag och Caitlin paddlar snabbt in till kanten och hoppar ur kanoten, vilket visar sig vara smart då alla killar var på väg mot vår kanot för att välta även den.

''Hey, ni fuskade!'' skriker Chaz surt när de inser att jag och Caitlin står trygga uppe på land.

''Nej, ni är långsamma.'' skriker Caitlin tillbaka och vi gör en high five för vårt lagarbete.

När killarna kommer upp ur vattnet huttrar de som bara den, det må vara sommar, men det betyder inte att det är varmt i vattnet på nätterna. Alla går in och killarna går mot duscharna medan jag och Caitlin går direkt mot sängarna. Ungefär tio minuter efter att jag är klar kommer Christian in i rummet och jag studerar honom när han går lite fram och tillbaka i rummet, sen kommer han och kryper ner bredvid mig i sängen. Han lägger armen om min mage, precis som förra natten och jag somnar snabbt. Tryggheten som hans famn utstrålar gör mig märkvärdigt lugn.

Sömnen måste ha något emot mig eftersom jag aldrig lyckas sova längre än till halv nio, jag har typ fått en förbannelse kastad över mig eller något liknande. Hur sent jag än lägger mig går det bara inte att sova längre. Kan kanske också bero på att jag alltid vaknar hungrig och kastar mig ur sängen för att äta frukost. Det tål att funderas på, tänker jag för mig själv innan min mage kurrar så högt att jag blir rädd att Christian ska vakna. Början på dagen fortsätter som förra dagen, jag får vänta en timme eller två innan resten kommer ner som trötta zombies. Under tiden de äter packar jag ner mina saker och fixar i ordning mig, stranden fick jag nog av igår.

''Vad ska vi göra idag?'' undrar jag när jag går in i köket igen.

''Jag vet inte.'' säger Christian samtidigt som han drar ner mig i sitt knä och pussar mig på kinden. ''Men det är inte kul att du vaknar så tidigt, för jag saknar dig när jag vaknar.'' fortsätter han sedan och blinkar med ögat mot mig.

''Skyll inte på mig, det är du som sover länge.'' försvarar jag mig själv med ett litet leende på läpparna, det var ju så gulligt sagt! Caitlin himlar med ögonen mot oss och sedan är diskussionen om vad vi ska göra idag igång. Efter alla möjliga förslag kommer vi till slut fram till att vi ska åka hem efter frukost då sakerna att göra här är ganska begränsande. Efter en timme sitter vi i bilarna igen, med samma uppdelning som förra gången. Caitlin och jag har nämligen en liten plan att planera, om hur hon ska börja prata med killen från hennes klass.

''Din plan är hemsk, jag tänker inte låta dig göra det!'' säger hon ganska desperat när jag nämner planen jag kom på förra gången.

''Kommer du på något bättre? Nej, jag sa ju det! Det är det enklaste sättet!'' argumenterar jag för min idé.

''Visst...'' muttrar hon och en sekund senare håller vi på att planerar detaljerna.

''Så, jag går till hans hus, pratar med honom och övertalar honom att gå till parken och träffa dig. Svårare än så är det inte.'' säger jag när vi är någorlunda överens.

''Jag gillar det inte, men det är det bästa vi har.'' svarar hon och låter väldigt nervös.

''Vad ska vi säga till killarna? Sanningen?'' undrar jag då.

''Vi säger att ska ska till gallerian.''

''Eller hur, för jag brukar verkligen gå dit, och du kommer verkligen hem därifrån utan att ha köpt något? De kommer verkligen tro oss!'' invänder jag med betoning på 'verkligen'.

''Kanske inte...''

''Vad sägs om att säga att vi ska ta en promenad och ha lite 'tjejsnack'?''

''Det kan fungera.''

''Då har vi en plan!''

Resten av bilresan nämner vi inte ett ord om detta utan dunkar musik på högsta volym och sjunger oseriöst med. Efter att vi lämnat av min väska hos mig och pratat lite med killarna, det vill säga uttalat en lite lögn om vad vi ska göra, börjar vi gå mot hans hus som lyckligtvis ligger nära Caitlins. Caitlin pekar vilket hus det är och går sedan mot parken som ligger lite längre ner mot gatan. Jag tittar efter henne tills hon har försvunnit och går sedan fram mot dörren där han bor. Jag känner mig nervös, även om jag inte har någon anledning till det, det är ju liksom Caitlins 'kille'. Försiktigt trycker jag in ringklockan och backar lite under tiden jag väntar. Innanför dörren hörs steg i en trappa och efter vad som känns som år öppnas dörren äntligen.

''Ja?'' frågar killen som står i dörröppningen.

''Är du Adrian?'' frågar jag och han tittar förvirrat på mig.