'Ta det lugnt, jag kommer inte att försvinna!'

---

Lördagen kommer och jag sitter med datorn i väntan på att Emma ska komma. Klockan är runt tolv när hon smsar att hon snart är framme, jag drar på mig ett par skor och går upp till busshållplatsen för att möta henne. Direkt när hon hoppar av bussen kastar hon sig på mig och kramar om mig, hårt.

''Ta det lugnt, jag kommer inte försvinna!''

''Asså, åhh! Galet vad jag har saknat dig!''

''Jag har saknat dig med, så sjukt mycket!''

Så håller vi på ett tag innan vi går de femtio metrarna som det är hem till mig. Hela dagen spenderas med att prata, om allt och ingenting. Hon får såklart sina presenter också och älskar de, speciellt nagellacken. Okej, hon älskar allting...

''Vad gör du imorgon?'' undrar hon.

''Inget tror jag. Nix, ingenting. Hur så?''

''Jo jag tänkte...'' längre hinner hon inte innan jag avbryter.

''Klart vi ska sova över!''

''Hur visste du att jag skulle fråga det?''

''Jag känner dig Emmie.''

''Just det.'' svarar hon snopet innan hon börjar skratta.

''Du är knäpp.''

''Du med!''

När jag har packat allt jag behöver sätter vi oss på första bästa buss in mot stan. Under tiden som vi måste vänta på nästa buss går vi och köper godis. Svenskt lösgodis, himmelriket, jag lovar! Testa att leva utan det i två månader och du är död. Efter att ha vandrat omkring, åkt buss, fotat och så vidare kliver vi in innanför hennes dörr ungefär två timmar efter att bussen gick hemifrån mig. Vi äter kvällsmat och stänger sedan in oss på hennes rum med popcorn, godis och filmer. Film efter film ses och vid tolv stänger vi av, ingen av oss är riktiga nattugglor. Dock somnar vi inte förrän vid två då vi pratar hur mycket som helst efter att vi släckt lampan, det är standard.

Måndagen kommer och skolan börjar igen. Till min lättnad har inte Sophie sagt något och när skolan har slutat väljer hon att gå med mig hem. Det har hon inte gjort om hon har kunnat gå med Becka på väldigt länge. Jag blir otroligt förvånad men försöker att inte visa det. Hon kanske vill bli bättre vän med mig, hur det än är lär jag väl få veta det förr eller senare.

Nästa skoldag är precis likadan som den innan (om man inte räknar med olika lektioner, och det gör inte jag). Förutom en liten detalj. Jag och Erik, ännu en i min klass, höll på med ett grupparbete och satt i korridoren när Justin ringde. Grejen är den att han såg vem som ringde och hörde mig prata engelska med honom när jag svarade. Jag hade ingen aning om han kopplade det eller bara tror jag satt Justins namn på någon annan kontakt men det fick jag snabbt reda på då han faktiskt frågade mig om det när jag sagt hejdå till Justin. Helt ärligt tror jag inte han skulle berätta det för någon annan så jag sa sanningen och lät honom bestämma själv om han ville tro mig eller inte. Konstigt nog verkade han tro mig.

Till slut kommer fredagen, den dagen jag väntat på sedan jag åkte från USA. Vi har sovmorgon på fredagar vilket ger mig lite extra tid att packa, då jag suger på att packa i förväg. När jag väl packat klart ger jag mig iväg till skolan och struntar fullständigt i att jag är där typ en halvtimme tidigare än jag brukar. Jag vill bara börja så jag kan sluta.

Efter många om och men och en hel del väntan (lite klagan inför Sophie också) så tar skoldagen slut. Snabbt som blixten slänger jag in böckerna i skåpet och drar ut väskan. Sen väntar jag otåligt på Sophie som också ska få skjuts hem av Justin. När hon är klar tar jag tag i hennes arm och drar ut henne ur skolan. Vi går ut genom huvudingången och jag stannar upp när jag ser Justin stå lutad mot bilen i sina solglasögon och en tröja med luva. Jag släpper ner väskan på marken och springer fram mot honom. Han får syn på mig och börjar även han springa. Vi möts på mitten och jag kastar mig in i hans famn under tiden som han lyfter upp mig.

''Jag har saknat dig!'' viskar jag.

''Jag har saknat dig också, lillan.''

''Jag är inte 'lillan'.'' protesterar jag. ''Om någon borde bli kallad 'lillan' så är Sophie den rätta personen. Titta, hon är liten!'' säger jag sedan och lägger armen om Sophie, som kommit fram till oss med min väska på axeln.

''Jag är inte liten!'' protesterar hon i sin tur.

''Jo det är du, men det är inte ditt fel...'' invänder jag. ''Snarare dina föräldrars.'' tillägger jag när vi går mot bilen och hon skakar på huvudet åt mitt resonemang.

När vi satt oss i bilen hälsar jag och Sophie på Kenny som agerar chaufför. Ungefär fem minuter senare är vi hemma hos mig och har precis parkerat bilen.

''Hejdå, vi ses på måndag!'' säger jag och kramar Sophie som svarar att jag måste berätta allt då. Sen säger hon hejdå till Justin och Kenny och går sedan hem till sig.

Jag går ut och hämtar min väska som jag slänger in i bilen innan jag går in i huset och säger hejdå till min familj. De får även hälsa på Justin och Kenny men sen skyndar vi oss ut ur huset för att åka och hämta upp Emma som ska vara med oss ikväll. Vi ska inte åka till Stockholm förens vid sju på kvällen, och dessutom vill Justin träffa henne i verkligheten.

När vi har hämtat henne utanför hennes skola börjar Kenny köra iväg. Efter att ha åkt först mot centrum och sedan mer åt Huskvarna svänger han in vid ett hus och parkerar. Alla hoppar ur bilen och går in i samlad trupp. Justin verkar veta vart vi ska för han går först och öppnar en dörr. Jag spärrar upp ögonen och tappar talförmågan när jag tittar in i rummet. Det är en studio, full till bredden med olika instrument och redskap. Wow.

---

Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!