'Försök bara vara normal'

---

Resten av den dagen, och dagen efter det, går lite för snabbt. Ena minuten satt vi och skoj-bråkade om en fransk skådespelare, andra minuten sitter jag på den sista lektionen för veckan och försöker koncentrera på vad läraren säger. Det är ganska omöjligt, med tanke på att jag, Sophie och Emma ska till Stockholm och träffa One Direction efter skolan slutat. Dessutom har vi svenska, och som jag tidigare nämnt är inte August Strindberg något man frivilligt läser. Som tur är har jag och Sophie flytt klassrummet för att 'läsa' i ett grupprum.

''Vi åker om drygt en timme, det är helt sjukt!'' suckar Sophie lyckligt och jag nickar instämmande. ''Fast du har redan pratat med de och dessutom skrivit en låt så du behöver inte ens vara nervös.''

''Det är jag inte heller.'' svarar jag och får ett oseriöst slag på armen av Sophie. ''Vad var det där bra för?''

''Det är inte rättvist att du inte är nervös.'' klagar hon. ''Titta, jag skakar!'' lägger hon till och håller upp sin hand framför sig, den skakar mycket riktigt.

''Tänk då på Emma.'' argumenterar jag. ''Hon har väntat på detta ögonblicket i hela sitt liv.''

''Okej. Jag är glad att jag inte är riktigt så besatt av de.'' medger hon med betoning på så.

''Hon är inte riktigt normal.'' säger jag, fast med värme i rösten. ''Fast hon är bra ändå.''

''Vad är klockan?'' frågar Sophie och jag trycker på mittenknappen för att få skärmen att lysa upp.

''Vi slutar snart, ska vi gå tillbaka?'' undrar jag och utan att vänta på svar börjar jag packa ihop mina saker. Sophie gör som jag innan vi lämnar grupprummet för att gå tillbaka till klassrummet.

Tio minuter senare har vi inte bara slutat, utan även hunnit hämta våra saker och hoppa in i vår bil. Mamma ska nämligen skjutsa oss till tågstationen, där Emma möter oss. Hennes skola ligger bara några hundra meter från stationen, så trots att hon släpar på lite packning klarar hon att ta sig dit på egen hand.

''Hej!'' hälsar hon och kastar sig runt min hals när jag hoppar ur bilen.

''Är du nervös?'' frågar jag retsamt och får henne att fnysa.

''Vad tror du?''

''Klart du är.'' flinar jag och får henne att slå till mig löst på armen.

Jag fortsätter flina och behåller den minen när vi går mot perrongen, man ser tydligt på Emma att hon skakar av nervositet. Efter att ha väntat i ungefär en kvart rullar tåget in på stationen och mamma säger hejdå till oss, med ögonen fyllda av tårar och mumlar att vi har vuxit för snabbt. Vi inser, efter att ha kollat på biljetterna, att de köpt platser i första klass till oss och letar därför oss fram i tåget. Såklart ska vi då ha gått på längst bak och får tränga oss förbi alla andra som bestämt sig för att åka till Nässjö, staden där vi ska byta tåg, just idag. Ett flertal är unga tjejer som säkerligen ska åka samma sträcka som vi för att gå på samma konsert som oss. One Direction är ju inte precis okända.

Timmarna går och ju närmare vi kommer desto nervösare blir både Emma och Sophie. Tillslut är det bara några minuter kvar innan vi är framme och då sitter mina vänner och skakar rätt ordentligt, samtidigt som de pratar oavbrutet. Meningar som inte har något att göra med de tidigare sagda forsar ut ur deras munnar och de stakar sig på varje ord. Istället för att försöka hjälpa de att lugna ner sig lite passar jag på att skratta, de beter sig som jag gjorde när jag skulle träffa 'Rix Morgon Zoo'. Rent teoretiskt är det alltså min tur att skratta åt nervösa människor.

När vi kliver av tåget i Stockholm står det en tjej med en skylt med mitt namn på och väntar på oss. Hon presenterar sig som Julia och berättar att hon jobbar på arenan där de ska uppträda. Enligt henne så sa hennes chef åt henne att komma och möta oss och ta oss till rätt plats. Vi nickar och följer sedan efter henne till bilen som ska ta oss till hotellet.

''Vill ni gå upp och fixa i ordning er på rummet?'' frågar hon på sin stockholmska dialekt, med en ton som säger att hon inte tycker om oss hur vi än gör.

''Vi vill gå upp.'' säger jag, delvis för att reta henne och delvis för att slippa bära på alla väskor.

''Jag finns här nere när ni är klara.'' suckar hon och slår sig ner i en soffa.

Tystnaden sänker sig när vi står i hissen upp till rätt våning fast när vi kommer in på rummet bryts den snabbt.

''Hon hatar oss.'' skrattar jag.

''Jag vet.'' håller Sophie med och även Emma faller in i skrattet.

''Vilka ska dela säng?'' frågar jag efter att ha lyckats lugna ner mig.

''Öh.'' säger Emma. ''Jag vet inte.''

''Bara jag får den mjukaste!'' utbrister Sophie.

''Jag vill också ha en mjuk!'' klagar Emma och vi kommer överens om att de ska dela på dubbelsängen som enligt de känns som att sova på moln. Själv är jag fullt nöjd med att få ha en dubbelsäng för mig själv och eftersom jag kan sova överallt spelar inte mjukheten speciellt stor roll.

Efter att det problemet ur vägen byter de andra om, de har inte särskilt stor lust att träffa sina idoler i mysbyxor, jag däremot hatar det av någon anledning och har haft på mig en blus och kofta med stuprörsjeans hela dagen. Jag är inte direkt utseende fixerad men jag har några principer för hur jag ska se ut som jag aldrig släpper på, inte ens när jag sitter på ett tåg i fyra timmar. Under tiden Sophie bättrar på sin sminkning fixar jag Emmas hår lite lätt och sen byter de. Frisör är faktiskt ett yrke jag skulle kunna tänka mig.

Något mer presentabla än tidigare vandrar vi ner till lobbyn och hittar Julia pratande i sin mobil. Med tanke på vad hon säger hoppas jag verkligen att hon pratar med sin kille, annars skulle jag bli riktigt orolig. Hon tittar upp och reser sig upp utan att avluta sitt samtal, sen går hon före oss mot en dörr. Förhoppningsvis leder hon oss till killarna och inte någon annan läskig plats. Jag skakar av mig tanken och påminner mig om att vi är i en byggnad som är hopbyggd med arenan.

''Vi är framme.'' ler hon syrligt och stannar framför en dörr där en står skylt berättar att vi står utanför One Directons loge.

''Tack.'' kvittrar jag och kör på ordspråket 'Döda de med vänlighet'.

Jag väntar till hon är utom synhåll och knackar sedan på dörren. Genast börjar det mumlas där inne men dörren är för tjock och för ljudisolerad för att man ska kunna höra vad de säger, såvida de inte skriker. Dörren öppnas och en blond kille sticker ut huvudet.

''Är inte du lite för ung för att jobba som journalist?'' frågar han förvirrat och tittar från mig till Sophie till Emma.

''Jag vet inte. Hur gammal ser jag ut att vara?'' frågar jag, efter att jag bestämt mig för att skoja lite med honom.

''Hm, jag vet inte.'' svarar han och jag flinar.

''Berätta!'' envisas jag och han suckar för att studera mig mer ingående.

''Hon är femton.'' hör jag Sophie säga, svagt.

''Du förstörde allting.'' klagar jag och gör en sur min mot Sophie som ler till svar och rycker på axlarna.

''Va?'' frågar Niall, nu ännu mer förvirrad, stackarn.

''Vänta lite, du är inte journalisten, eller hur?'' frågar Louis som dykt upp i dörröppningen.

''Nix.'' svarar jag och ler. ''Jag är Paulina.''

''Oh, ja, jag tyckte att jag kände igen dig!'' säger Niall och flyttar sig sedan så jag kan komma in.

''Det här är Sophie och Emma.'' säger jag och pekar på de i ordning innan jag försvinner in genom dörren. ''De bits inte, jag lovar!'' ropar jag till tjejerna som står kvar som paralyserade utanför.

Antingen hör de mig inte eller också är de för nervösa för att röra sig, hur som helst får de mig att gå ut igen och ta tag i deras händer för att leda in de i logen.''Ni beter er som treåringar.'' mumlar jag ur mungipan under tiden jag drar de framåt.

''Det känns konstigt.'' mumlar Emma tillbaka.

''Försök bara vara normal.'' säger jag. ''Eller, så som du brukar vara i alla fall.''

''Hej.'' säger Harry när jag släppt taget om mina något pinsamma vänner.

''Hej.'' svarar jag tillbaka och står där lite akward innan jag slår mig ner på en stol.

''Så...'' börjar Liam säga, troligtvis för att få bort tystnaden. ''Hur mår du?''

''Jag mår bra, tack. Du?'' svarar jag leendes.

''Samma. Det känns underbaart att vara i Sverige och faktiskt ha en konsert denna gången!''

---

Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!