Kapitel 52

'Är du hög eller något?'


Resten av dagen går extremt långsamt. Till stor del är det nog på grund av den överdrivet långa håltimmen. När jag och Sophie kom tillbaka till killarna envisades de med att få reda på vad vi pratade om, så jag berättade helt enkelt. Dock en lite mindre gulligt version med bara det viktigaste, men de verkade nöjda ändå. Den sista lektionen för dagen är svenska, vilket är en av de segaste lektionerna som finns. Läraren vi har där kan vara den sämsta jag någonsin haft. Just nu håller vi på att läsa böcker av kända, svenska, gamla författare. Typ August Strindberg och Per Fogelström. Låter det kul? Om du tycker det är du konstig, för det är urtråkigt.

När jag knappt en timme senare står utanför Justins hotell inser jag ett litet problem. Framför hotelldörrarna står nämligen ett tjockt lager med tonårstjejer. Någonstans står några enstaka killar men de skulle kunna räknas på fingrarna på min ena hand. Plötsligt känner jag en hand på min axel och hoppar förvånat runt. Där står Emma och ler mot mig.

''Hej.'' säger hon och kramar om mig, jag säger samma sak och kramar tillbaka. ''Hur är det tänkt att vi ska komma igenom?'' frågar hon sedan och nickar mot skaran av beliebers som vaktar ingången.

''Vi låtsas att vi inte kan svenska eller engelska och enbart pratar franska.'' utbrister jag. ''Så tycker vi oss igenom och säger 'ursäkta' hela tiden.''

Emma ser skeptiskt på mig och skakar på huvudet.

''Har du någon bättre idé?'' undrar jag utmanande.

''Nej.'' erkänner hon efter att ha tänkt en stund.

''Då kör vi! Det blir kul!'' säger jag uppspelt.

''Du är konstig.'' konstaterar hon, vilket bara får mig att rycka på axlarna och le ännu större.

Min plan sätts i verket och vi pratar högt och tydligt på franska när vi säger ursäkta och liknande fraser. Till en början verkar de lite upprörda över att vi bara trycker oss igenom, men min metod fungerar. De tror nog att vi är utländska turister som har bråttom upp till vårat rum.

''Hur tusan kom du på det där?'' frågar Emma när vi har kommit genom dörrarna och utom hörhåll.

''Ingen aning. Men de kan ju inte klaga om de inte tror att vi fattar.''

''Tänk så hade någon kunnat flytande franska och börjat prata med oss.'' säger Emma och får mig att spärra upp ögonen och sedan börja skratta av själva tanken.

''Vi hade varit så körda.'' skrattar jag fram men avbryts av hissen som kommer ner och öppnar sina dörrar framför oss.

''Jag trycker!'' ropar Emma och kastar sig mot knapparna. ''Vilken våning?'' frågar hon sedan.

''Den högsta.'' säger jag och hon tittar lite på knapparna.

''Vilken är det?''

''Den med högst nummer kanske?'' frågar jag sarkastiskt.

''Du kan nog ha rätt.'' medger hon och trycker in rätt knapp. ''Vilket rumsnummer är det då?''

''Ingen aning, men det finns bara två sviter på den våningen. Den till höger är hans.''

''Du har bra koll.'' retas hon.

''Som om du har bättre.''

''Nej, men jag skulle inte kunna ha bättre koll.''

''Sant.'' suckar jag och kliver sedan ur hissen som stannat på en våning. ''Fast, det är fler dörrar än två här...'' konstaterar jag efter att ha tittat mig omkring.

''Du sa att det bara skulle vara två!'' säger Emma och tittar anklagande på mig.

''Han sa så.'' försvarar jag mig. ''Fast vi är inte på översta våningen ditt nöt.'' säger jag sedan, när jag tagit ett kliv tillbaka in i hissen och studerat knapparna.

''Är vi inte?'' frågar Emma och skyndar in till mig för att se det med egna ögon. ''Den knappen var inte där innan, jag lovar!'' försvarar hon sedan sig själv.

''Säkert.'' ler jag och trycker på den knappen för att se dörrarna stängas och öppnas på en ny våning, denna gång med endast två dörrar.

''Nu verkar det stämma.'' säger Emma och går fram mot en av de och knackar hårt.

''Är du hög eller något?'' frågar jag och tittar konstigt på henne.

''Eller något.'' svarar hon. ''Varför öppnar han inte?''

''Du knackar på fel dörr.'' förklarar jag snällt.

''Du sa den högra ju!'' säger hon och vänder sig mot mig.

''Ja, och du knackar på den vänstra.'' informerar jag henne om.

''Gör jag?'' frågar hon och backar lite. ''Det gjorde jag visst.'' erkänner hon och knackar nu på rätt dörr.

''Jag är inte här.'' hör vi en trött röst säga från rummet.

''Ja, du bevisade nyss det.'' säger jag sarkastiskt. ''Men det är bara jag och Emma, öppna!''

''Vet ni om att ni lät exakt som vissa av mina fans som knackar på varenda dörr bara för att hitta mig?'' frågar Justin när han öppnat dörren.

''Nej, det visste vi inte.'' säger Emma.

''Varför knackade ni på den andra dörren?'' frågar Justin då.

''För att Emma just bevisade att hon är en idiot. Först så tar hon oss till fel våning och sen så knackar hon på fel dörr.'' suckar jag och skakar på huvudet.

''Hon frågade mig om jag var hög eller något.'' utbrister Emma surt.

''Ja, och vet du vad hon svarar?'' frågar jag Justin, som skakar på huvudet till svar. ''Eller något.'' säger jag, vilket Justin tydligen tyckte var jätteroligt då han börjar gapskratta.

''Om någon någonsin frågar mig det så vet jag nu vad jag ska svara.'' skrattar han fram och kliver sedan bort från dörren för att släppa in oss.

''Har du allt detta helt för dig själv?'' frågar Emma fascinerat.

''Tja, jag brukar dela med Fredo, men han är hemma denna veckan.'' förklarar Justin. ''Vill ni se en film eller något?''

''Eller något.'' svarar Emma och får alla att börja skratta.

''En film blir bra.'' säger jag när jag lugnat ner mig något.

''Vilken film vill ni se?'' frågar han.

''Har ni hört talas om 'Les Choristes'?'' frågar Emma. ''Jag såg den med franskan för inte så länge sedan. Den är så gullig och jag blev helt kär i den!'' fortsätter hon efter att vi sagt nej.

''Vad handlar den om?'' frågar jag lite tvekande.

''Det är en skola för, typ, barn med problem i Frankrike. En ny lärare börjar där och han får den att bilda en kör.'' berättar hon.

''Jag har hört talas om den. Den verkar bra.'' säger Justin och då verkar det vara bestämt.


Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!

 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback