'Inte dans'

---

Efter att Justin dragit på sig sin 'förklädnad' igen hälsar han på Sophie, Erik, Victor och Albin.

''Trevligt att träffa dig, Paulina pratar om dig hela tiden.'' säger Victor retsamt.

''Det gör jag inte!'' invänder jag. ''Bara om någon annan nämner honom eller något.''

''Oh sissy, inget att skämmas för.'' ler Justin.

''Vad kallade du henne?'' frågar Albin fundersamt.

''Sissy. Det är som i sis, som i sister (syster), men med en liten twist. Dessutom står det för vekling, typ som Pauli.'' förklarar han och småskrattar lite. ''Vilken lektion har ni nu?'' frågar han sedan nyfiket.

''Idrott.'' svarar jag suckandes.

''Oh nej, inte dans.'' suckar Sophie och rynkar på näsan.

''Varför så ledsen, dans är kul.'' undrar Justin förläget. ''Jag dansar hela tiden.''

''Du får se, det är hemskt.'' svarar jag, med extra betoning på 'hemskt'.

''Okej.'' svarar han enkelt och rycker på axlarna.

Vi tar ut våra väskor ur skåpen och går sedan i samlad trupp mot idrottshallen.

''Ni kan gå, jag ska bara prata med Robert.'' säger jag till mina klasskompisar när vi är framme.

''Vem är Robert?'' frågar Justin konfunderat.

''Vår idrottslärare.'' säger jag och knackar sedan snabbt på dörren vi står framför.

''Kom in.'' hör jag Robert säga. ''Hej Paulina, vad har du på hjärtat då?'' fortsätter han när han ser mig stå i dörröppningen.

''Jo, min kompis är här och hälsar på idag. Han har fått tillåtelse av rektorn att vara med hela dagen, och jag tänkte att det kanske är roligare för honom att vara med på lektionen. Vi ska ju dansa så han behöver inga speciella saker och så.'' säger jag lite nervöst.

''Det är klart, är det han som står bakom dig?'' svarar han och jag pustar ut lite innan jag svarar.

''Ja, han kommer inte från Sverige så han har rest hit i en vecka.'' ler jag.

''Jaså?'' säger han och vickar på ögonbrynen.

''Inte så.'' försäkrar jag honom. ''Bara vänner.''

''Säg till honom att han kan vara med, men utan keps.'' säger han. ''Och utan solglasögon.'' tillägger han efter att ha tittat lite noggrannare.

''Tack.'' säger jag innan jag backar ut ur rummet och stänger dörren.

''Vad pratade ni om?'' frågar Justin nyfiket.

''Du kan vara med på vår lektion. Som i att dansa med oss.'' Han bleknar vid mina ord och jag ler lite. ''De bits inte, jag lovar.''

''Är du säker?''

''100 procent.'' säger jag. ''Du kan vänta här, jag behöver bara byta tröja.'' Utan att vänta på svar skyndar jag mig till omklädningsrummet och blir genast överfallen av tjejer.

''Hur lyckades du med det?''

''Är det verkligen han?''

''Är ni typ tillsammans?''

''Hur träffades ni?''

''Varför sa du inget?''

''Paulina!''

Jag struntar i alla frågor och gör det jag ska, det vill säga att jag byter om till min idrottströja och drar fram mina idrottsskor ur väskan. Sen flyr jag fältet och får snabbt sällskap av Sophie.

''De är galna!'' utbrister jag.

''De är inte bara galna, de är helt otroliga! De pratar bakom din rygg men nu när de fått bevis vill alla helt plötsligt vara din bästa vän och få veta allt.'' säger hon surt. ''Du får inte berätta något, jag vill inte ha kämpat för att få din tillit för ingenting!'' Jag börjar skratta av den tydligt spelade rädslan i hennes röst.

''Du har inte gjort allt i onödan.'' försäkrar jag henne om.

''Bra.''

''Justin, du behöver ta av dig din förklädnad.'' säger jag när vi når platsen Justin, och nu även killarna, väntar på.

''Ja mamma.'' svarar han och jag kan se hur kul han tycker att det är att reta mig.

Bara för att jag håller koll på saker, tack för den. Robert kommer gående och går in i hallen vi ska vara i, och vi följer lydigt efter honom. Väl inne i hallen tar Justin än en gång av sig sin förklädnad, men denna gång även sin tjocktröja.

''Det är idrott.'' utbrister han när jag roat tittar på honom.

''Ja, med en hel grupp tjejer.'' svarar jag och himlar med ögonen. Han ler oskyldigt tillbaka innan han slår sig ner bredvid mig.

''Avundsjuk?'' viskar han i mitt öra.

''Inte alls bro.'' svarar jag. ''Vill du att jag ska vara det?'' retas jag.

''Det hoppas jag inte, det vore konstigt.''

''Paulina, är det okej om jag pratar på svenska?'' frågar Robert. ''Engelska är inte mitt starkaste ämne.''

''Han kan franska också.'' svarar jag. ''Jag översätter.'' säger jag sedan, efter att Robert blivit lite blek om nosen.

''Så, idag ska vi börja med dans.'' börjar Robert säga.

''Vi ska dansa idag.'' viskar jag till Justin. ''Och han säger att det är viktigt för våra betyg så vi ska ta det seriöst. Därför vill han inte att vi ska vara barnsliga.''

''Okej.'' viskar han tillbaka. ''Jag ska inte vara barnslig.''

''Det är två klasser som har idrott samtidigt så vi ska vara med en annan klass.'' fortsätter jag översätta. ''De bits inte heller!''

''Phew, jag blev nästan rädd...''

''Det behövs inte, men det är dags att börja nu, kom igen.'' säger jag och drar med honom mot mitten av salen.

Det är nämligen så att alla tjejer ställer sig bakom den andra klassens lärare och killarna står bakom Robert, så går alla och kommer tillsammans med en danspartner. Därför drar jag med Justin längst fram, så han slipper dansa med någon som bara skulle skrika honom i örat. Dessutom har jag lovat att översätta, så det blir bäst så.

''Det är vals...'' säger jag när alla står i en cirkel. ''Titta på de, de kommer visa allt.'' fortsätter jag och pekar på lärarna.

Lärarna tar valsfattning och säger åt resten att göra samma sak, sen går de igenom grunderna innan de tvingar oss att upprepa det de nyss gjort.

''Du är duktig.'' säger Justin förvånat.

''Jag har lärt min från den bästa, också känd som pappa.'' svarar jag och får honom att skratta. ''Vart har du lärt dig?''

''Min mamma tycker att det är ett bra sätt att imponera på tjejer på.'' mumlar han generat. ''Men ingen gör det mer, inte det senaste århundradet i alla fall.''

''Tje, det är imponerande, så hon hade rätt i något.'' ler jag. Ingen av oss tittar ner på fötterna utan båda håller blicken stadig.

''Bra!'' säger Robert när vi dansat runt ett tag. ''En del verkar fatta hur man gör. Skulle några kunna komma fram och visa? Ingen?'' Alla står helt tysta och tittar ner i golvet, vilket gör att Justin viskandes frågar vad det är som händer. ''Paulina och... uhm, bra! Ni kan komma här.'' säger Robert lättat, han verkar ha uppfattat Justins viskning som ett tecken på att vi vill visa vad vi kan.

''Okej...'' mumlar jag. ''De vill att vi ska visa hur vi dansar.'' översätter jag åt Justin som ser förskräckt på mig.

''Vill ni ha musik?'' frågar Robert, nöjd över att vi ställer upp.

''Vill vi ha musik?'' frågar jag Justin som nickar till svar. ''Gärna.'' svarar jag Robert, som genast går iväg mot högtalaren.

''Jag vill inte göra detta...'' gnäller Justin, knappt hörbart.

''Inte jag heller, men vi kommer imponera alla i rummet.'' säger jag peppande och får en konstig blick av Justin.

Musiken börjar och vi räknar sakta in, innan vi börjar dansa. Ett, två, tre. Ett, två, tre, räknar jag tyst inuti huvudet och håller blicken fixerad vid Justins.

''Det här känns konstigt.'' säger han lågt.

''Säger personen som sjunger på stora scener.'' påpekar jag och får honom att le och slappna av lite mer. På något sätt känns han mer nervös nu än vad jag någonsin sätt honom, möjligtvis på grund av att jag känner alla och han inte vill göra bort sig inför mina 'vänner'.

''Jättebra!'' berömmer Robert efter att ha stängt av musiken. ''Såg ni hur fint de rörde sig, precis i takt?''

''Hur får ni det att se så lätt ut?'' frågar Sophie frustrerat.

''Det är egentligen ganska enkelt, bara håll takten och slappna av.'' säger jag och rycker på axlarna, som om det vore vardagsmat för mig.

---

Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!