Kapitel 44

'Tiden flyger'


''Det är helt sjukt att tiden kan gå så fort!'' säger jag till Adam och Tom. Alla vi sitter hemma hos Tom och jag ska egentligen hjälpa de att plugga. ''Det är redan 20 november och Justin kommer om bara några dagar!'' fortsätter jag sedan med både glad och förvånad röst. Under de nästan två månader som gått har allt bara flutit på och inget speciellt har hänt. Hela mitt liv går som på en rutin. Måndagar är det skola och oftast så träffar jag Erik, Albin och Victor efter det. På tisdagar har jag skola och hjälper Adam och Tom med läxorna innan träningen, onsdagar är det skola och träffa Emma som gäller. Torsdagar har jag skola och det lyckas alltid sluta med att jag och Sophie 'pluggar' tillsammans. Fredagar är det skola, igen, och träning efter lite vila. Helgerna åker vi antingen till farmor, eller så träffar jag någon kompis, eller så pluggar jag, eller så tränar jag, eller så skriver jag låtar och så vidare.

''Jag vet, det känns som om nian började igår!'' utbrister Tom och tittar förstående på mig.

''Tycker ni? Jag tycker det känns som om vi har gått i skolan dubbelt så länge som vi egentligen har...'' suckar Adam och lägger huvudet i händerna.

''Aww, inte bli ledsen Adis.'' säger jag med bebisröst och använder mitt nya, otroligt fula, smeknamn på honom.

''Kalla mig inte det...'' muttrar han men jag vet att han ler även fast vi inte kan se det.

''Adis.'' klagar jag och blinkar mot Tom som stämmer in.

''Vad tråkig du är Aaaadis.''

''Seriöst Adam, du måste jobba om du vill ha betyg som ens går att söka med till gymnasiet. Du kommer inte in någonstans utan betyg i matte och det vet du.'' säger jag när vi retat honom ett tag.

''Jag vet.'' suckar han. ''Men jag fattar ingenting...'' fortsätter han och vägrar lyfta upp ansiktet ur händerna.

''Det tror jag visst att du gör, vad är två gånger två?'' frågar jag honom.

''Fyra?'' svarar han och tittar upp ur händerna för att se på mig som om jag vore knäpp.

''Du fattar ju någonting i alla fall.'' uppmuntrar jag honom glatt.

''Du är så rolig.'' säger han ironiskt men sträcker sig ändå efter matte-boken.

''Vad är det du behöver hjälp med?'' frågar jag och väljer att låta bli att kommentera det han nyss sa.

''Denna.'' säger han och pekar. ''Vadå rita ett rätblock? Hur gör man det?''

''Börja med att rita en rektangel, efter de där måtten.'' svarar jag tålmodigt. ''Bra, nu delar du den sträckan på hälften...''

''Va?!'' avbryter han mig med att säga. ''Varför ska jag dela på den?''

''För att det är det du ska måla snett och eftersom du ser det hörnet längre bort så kan det inte vara hela sträckan, eller hur?'' säger jag enkelt. ''Har ni aldrig gått igenom perspektiv på bilden?'' frågar jag förvånat när han inte fattar någonting av min förklaring.

''Jo, det har vi visst.'' säger Tom. ''Du vet det där när vi skulle rita ett rum.'' förklarar han för Adam.

''Jaha, det! Nu minns jag.'' säger han stolt. ''Okej, hur gör jag sen?''

''Rita de sträcken där, sen ritar du resten av linjerna streckade.'' berättar jag och tittar på medan han följer mina instruktioner. ''Så, titta! Det var väl inte så svårt?'' utbrister jag när han är klar.

''Absolut inte...'' svarar han ironiskt.

''Jag sa ju det!'' säger jag samtidigt som jag ler stort och oseriöst. Han ler surt åt mig och vänder sedan ner ansiktet mot matte-boken.

När klockan slår fem plockar vi ihop allt innan vi sticker till bussen. Min träning börjar inte förrän kvart över sex men deras börjar lite tidigare och jag har inte någon större lust till att sitta hemma hos honom en halvtimme extra. Visst, hans familj är underbar, men det känns bara fel. Det är liksom hans familj.

''Jag har varit här i en halvtimme.'' klagar jag för första bästa träningskompis som kommer.

''Som alltid.'' svarar Mimmi. Vår grupp är ganska liten, utöver mig och Mimmi är det Tess och Erika som är tjejer och fyra killar. Det blir en total på åtta personer, dock tror jag inte att alla varit på samma träning någon gång. ''Kom senare istället?''

''Orka.'' svarar jag och himlar med ögonen. ''Då måste jag ju hitta på något att göra under tiden.''

''Oj, vad svårt! Jag fattar att du aldrig har lyckats.'' utbrister hon sarkastiskt.

''Håll tyst.'' suckar jag och himlar med ögonen igen.

''Men sluta klaga då!''

''Någon är inte på bra humör...''

''Nej, den Oskar som var snäll har blivit ett kräk! Han gjorde slut med sin tjej för mig och nu bara struntar han i mig! Han har inte pratat med mig sedan i söndags.''

''Ni blev tillsammans i fredags.'' påpekar jag och hon suckar frustrerat.

''Det hör inte hit! Så gör man inte!''

''Om du säger det så.''

''Ja, det gör jag.''

''Då är det väl så då! Slut diskuterat.''

''Hej, vart är du på väg?'' frågar hon när jag vänt ryggen åt henne och i långsam takt försvinner iväg.

''Till träningen, vi börjar om fem minuter om du inte har märkt det.'' ropar jag över axeln.

''Vänta på mig!''

''Nej, då kommer jag komma sent. Vi ses där!'' Jag vet av erfarenhet att det är det bästa sättet att få henne att skynda sig.

''Jag hatar dig!''

''Älskar dig med!''


Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!

 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback