Kapitel 43

'Säg det till läraren'


Som tur var förblir stämningen densamma som den alltid varit, om man inte räknar in Linn och Ellen, de två populära, men de sitter bredvid varandra så ingen annan bryr sig om de. Efter en lektion till (fysik) tar skoldagen slut, vilket jag inte har något emot. Jag och Sophie blir tyvärr tvungna att springa till bussen eftersom vår fysiklärare verkar ha något emot oss och alltid släpper oss sent.

''Försök vara i tid nästa gång, tjejer.'' uppmanar busschauffören när han åter öppnat dörrarna, bara för oss.

''Säg det till läraren.'' fnyser Sophie och både jag och busschauffören skrattar.

''Klockren!'' säger jag till henne när vi satt oss ner och höjer handen för en high-five, som hon glatt besvarar.

''Hej!'' hälsar Emma när vi hoppar av bussen och vi hälsar tillbaka.

''Vart ska vi gå?'' frågar Sophie samtidigt som hon hackar tänder, den smarta tjejen tycker att det är bra att gå i linne i september.

''Espresso House?'' frågar Emma hoppfullt.

''Det blir bra.'' svarar jag efter att ha sett Sophie nicka.

Espresso House är som vanligt ganska fullt, med tanke på att Jönköping inte är väldens största stad är inte heller lokalen så stor. Efter att ha beställt sätter vi oss ner vi ett av de få borden som är lediga.

''Paulina, du måste berätta. Nu!'' utbrister Emma när alla sitter bekvämt.

''Men gud vad är otålig.'' retas jag och flinar mot henne.

''Seriöst Paulina.'' säger Sophie, även hon otålig.

''Lugna ner er.'' börjar jag. ''Ni måste lova att vara tysta och absolut inte skrika eller något.''

De nickar ivrigt men ser förvirrade ut. För att reta de ännu mer sträcker jag mig långsamt mot min väska och öppnar den. Sen drar jag upp två kuvert, med namnen Emma och Sophie på varsitt. Jag räcker Sophie kuvertet med hennes namn på och Emma hennes innan jag säger åt de att öppna de.

''Vad är detta?'' frågar Emma förvirrat och bläddrar igenom papperna som ligger i.

''Du skojar.'' säger Sophie när hon tar upp allting och kollar.

''Nix, vi ska till Stockholm och Göteborg tjejer.'' svarar jag glatt.

''Hur?'' frågar Sophie förundrat.

''Jag typ skrev en låt till de, och detta var min betalning.'' svarar jag och rycker på axlarna.

''Du är underbar!'' tjuter Emma tyst och kramar om mig från sidan, hon sitter bredvid mig. Man kan absolut inte tro att hon är äldre om man ser hur hon beter sig, men faktum är att hon går ettan på gymnasiet.

''Jag vet.'' säger jag drygt, men tappar snabbt masken och börjar skratta.

Till slut har de fangirlat klart och kan prata normalt igen. Vi sitter kvar på kaféet och pratar om allt möjligt i någon timme, sen känns det som om vi tar upp deras yta och därför går vi. Sophie håller på att frysa ihjäl i sitt linne så vi går inte på stan så länge innan vi säger hejdå och åker hem. Hela bussresan hem sitter Sophie och säger tack, om och om igen. Lite tjatigt i längden men ändå gulligt.

På måndagen därefter bestämmer vi att jag, Sophie, Erik, Victor och Albin ska hem till Sophie och hitta på något. Efter skolan går därför alla uppför den långa backen, eller jag och Sophie går, killarna cyklar. Som tur är håller de vår fart någorlunda bra och cyklar inte ifrån oss för mycket. När vi kommer fram äter vi mellanmål innan vi startar en film. Jag röstar för skräckfilm men Sophie vägrar och Albin står på hennes sida. Det hade kunnat vara tre mot två men Victor och Erik står inte på någon sida och blir nöjda vad vi än sätter på. Till slut ger jag upp och Sophie tar glatt fram Love Actually. Åh nej. Tyst suckar jag och tar diskret upp mobilen för att gå in på instagram. Egentligen är det inget speciellt som gör att jag går in på instagram, men allt är bättre än den sortens filmer. Jag tar en bild på skärmen där en scen ur filmen visas. 'They made me watch Love Actually, make them stop! :(' skriver jag och taggar Sophie, samt skriver killarnas namn eftersom ingen av de har instagram.

''Vad gör du?'' frågar Erik nyfiket.

''Instagram...'' svarar jag lite svävande och börjar bläddra igenom alla bilder som jag inte sett innan. Erik lutar sig fram och jag vinklar mobilen så han också kan se.

''Den var fin!'' säger han och jag stannar till i bläddrandet, det är en bild som Emma har tagit. Bilden föreställer hennes otroligt blå ögon som hon gör massa miner med, som fyra bilder i en.

''Jag vet, hennes ögon är faktiskt så blå.'' säger jag och börjar härma hennes miner.

''Vadå?'' Nu är det Victor som lägger sig i mobiltittandet.

''Hennes ögon.'' svarar jag och håller fram mobilen för att visa honom.

''Oj.'' utbrister han. ''De var blå.''

''Men va? Menar du det?'' undrar jag ironiskt och han svarar med att himla med ögonen åt mitt håll.

''Hysch!'' väser Sophie, djupt koncentrerad i filmen.

''Okej.'' väser Erik tillbaka och båda två vänder huvudena mot filmen igen. Jag däremot suckar och sjunker tillbaka ner i instagram-världen.


Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!

 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback