Kapitel 42

'Planer för imorgon'


Jag kan inte låta bli att ta ett kort på den delen av texten där jag är med, sen lägger jag upp det på både twitter och instagram med en översättning till engelska. Efter det går jag över till nästa brev, i det ligger massa papper och jag förstår ingenting. När jag har lyft ut allt ur kuvertet försöker jag få lite ordning på allting och hittar till sist ett papper med en förklaring till vad det är. Det visar sig att jag har fått hemskickat allt jag behöver till när jag ska träffa One Direction. Biljetter till tåg, biljetter till konserten och backstage-pass till tre personer. Det är bara en sak som fattas och det är rumsnyckeln till hotellet, men det kan man ju inte få nu, därför har jag fått en lapp med var vi ska bo och vilket rum vi ska ha. Vi ska tydligen dela på en svit, storlek mindre, med tanke på att vi är tre stycken.

'Hej, vad gör du imorn? ;) <3' skickar jag iväg till både Sophie och Emma.

'Inget, har du planer nu eller? ;) <3' svarar Sophie, som alltid är snabbast att smsa.

'Japp, vi ska in till stan. Har en sak att berätta + att vi ska träffa Emma om hon kan svara... ;) <3' skriver jag tillbaka, jag har berättat om Emma och Sophie har länge velat träffa henne.

'Okej, äntligen! ;) <3' Jag bryr mig inte om att svara eftersom ett sms från Emma precis droppat in.

'Ingenting, ska vi ses? :) <3'

'Japp, på stan? :) <3'

'Det blir bra! :) <3'

'Jag tar med Sophie, har något att berätta för båda ;) <3'

'What?! SÄG! :) <3'

'Nix, du får veta imorn! :) <3' Sen dör konversationen ut och jag börjar göra mig i ordning för att sova.

Nästa dag när jag kommer till skolan är stämningen ganska konstig. Det är som om alla är sura men spelar glada, och jag kan bara gissa vad det beror på. Men jag ska inte dra några förhastade slutsatser utan bestämmer mig för att vänta och se. Som jag trodde dröjer det inte länge innan det tas upp, av ingen mindre än Rebecka.

''Så, vad var det för bild du lade ut igår?'' frågar hon lite kaxigt när vi ska byta om till idrotten.

''Vilken av de?'' frågar jag, jag lade nämligen ut en till, men jag vet mycket väl vilken hon menar.

''Denna.'' säger hon efter att ha fipplat lite med mobilen. Hon visar mig bilden på stycket i artikeln som jag är med i.

''Åh den. Var det något särskilt du var ute efter?'' frågar jag, medveten om att jag låter väldigt dryg.

''Mest hur du kan vara så bra på att redigera bilder, har du övat länge eller?''

''Jag suger på att redigera bilder.'' svarar jag och spelar dum.

''Vad pratar ni om?'' frågar Linn och resten av tjejerna (utom Sophie) nyfiket. Rebecka visar de bilden och vips är de i full gång med att berätta om hur mycket de har undrat över det.

''Så du känner Justin?'' frågar en i min parallellklass, Hanna.

''Ja.'' svarar jag enkelt.

''Men säkert.'' hånler hon. ''Och jag kan flyga.'' fortsätter hon sedan och tjejerna skrattar.

''Tro vad ni vill.'' säger jag och går ut från omklädningsrummet samtidigt som jag rycker på axlarna. Efter bara några sekunder kommer Sophie ut därifrån och går fram till mig.

''Jag sa till de att jag tror på dig, nu är de sura på mig med.'' säger hon och ler svagt.

''Men gumman, du behöver inte göra det, det är dina bästa vänner, gå till de.'' säger jag och nästan skjuter iväg henne.

''Nej, det tänker jag inte. Allt de gör är att snacka skit. Från och med nu är jag på din sida.'' säger hon bestämt och jag smälter lite inombords.

''Jag vill inte skilja på er, ni har hängt ihop i flera år.'' argumenterar jag motvilligt, egentligen vill jag att hon ska vara med mig.

''Det spelar ingen roll, man tröttnar på de efter ett tag.''

''Helt ärligt har jag aldrig gillat de...'' mumlar jag. ''Missförstå mig inte, men jag är glad att du är på min sida.''

''Alltid.'' svarar hon och drar in mig i en kram.

När idrotten är slut skyndar jag och Sophie oss och bara tio minuter efter att det slutat går vi ut ur den skolbyggnaden och in i den med alla klassrum. Skrattandes hämtar vi våra saker och går mot nästa lektion, som är matte. Jag sitter för tillfället bredvid Nicole, som brukar vara sjyst, men som nu inte pratar med mig. Dock kunde jag inte bry mig mindre. Lektionen tar slut och lunchrasten påbörjas. Eftersom hela skolan verkar ha sett bilden förstår man snabbt vilka som tror man är lögnare och vilka som inte bryr sig om det. De flesta verkar tro på det första men några få ler uppmuntrande åt mig när jag och Sophie går genom skolan mot matsalen. Maten i skolan är väl inte den bästa men den är helt okej, dessvärre inte idag. Frukostkorv och potatismos är inte gott, i alla fall inte om man heter Paulina eller Sophie. Hela klassen brukar sitta tillsammans när det finns plats vilket det finns idag. Det resulterar i att jag och Sophie sitter vid ett bord medan resten av klassen sitter vid ett annat och troligtvis snackar skit om oss. Eller, nästan hela klassen. Tre killar, Erik, Victor och Albin har valt att sätta sig för sig själva inte så långt från oss.

När vi har suttit så länge som det verkar vettigt att göra och bara petat i maten men tryckt i oss knäckebröd reser vi oss och går ut ur matsalen för att gå till nästa lektion. Tyvärr är det språkval, jag har franska medan Sophie har spanska. Vi splittrar oss efter att vi hämtat böckerna, även fast vi inte börjar på ett tag. Jag sätter mig utanför klassrummet där vi har franska och pluggar in mina hörlurar, men jag hinner inte mycket mer än att starta musiken innan jag hör att någon kommer. Denna någon visar sig vara Erik, som redan vet att jag känner Justin.

''Jag tror på dig.'' säger han och ler försiktigt mot mig.

''Tack, du verkar vara ganska ensam om det.'' svarar jag och ler tillbaka.

''Inte helt ensam.'' hör jag någon annan säga och vänder mig om för att se Victor och Albin komma mot oss.

''Tack killar, det är skönt att veta att man inte är ensam.'' säger jag ärligt.

''De andra är ganska elaka, har de ens gett dig chansen att förklara?'' frågar Victor och är uppriktigt sur på 'de andra'.

Samtalet glider in på roligare ämnen, och snart sitter vi och skrattar åt något någon sa. Det som är skönt med franska gruppen är att den är så liten, och att man alltid har hur kul som helst. Min franskalärare sa till och med att jag alltid är glad, och det stämmer på hennes lektioner. Sen är typ halva gruppen lite 'nördig', de håller sig i sitt gäng och har kul med varandra utan att bry sig om vad folk tycker, och det beundrar jag. Två av tjejerna är lite mer populära och ingår tyvärr bland de som snackar skit, resten av gruppen är underbar. Förhoppningsvis kommer inte stämningen ändras efter det här.


Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!

 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback