Kapitel 38

'Vart ska vi?'


Lite senare den kvällen går jag in på twitter, förstår ni min förvåning när jag ser att 'Vem är Justins kompis' trendar? Troligtvis inte. Jag visar Justin och han bara skrattar åt det, precis som alla andra som ser det. Innan jag går och lägger mig har jag lyckats övertala Justin och Alfredo att gå och simma med mig nästa morgon. Ingen av de är morgonmänniskor men jag är den envisaste och till slut går min vilja igenom, dock efter en liten kompromiss. Vi ska börja träna klockan sju istället för klockan sex.

Precis som föregående morgon ringer min klocka och jag hoppar upp ur sängen. Jag har fått nyckeln till deras rum av Scooter, för att överhuvudtaget få upp de. Sakta öppnar jag dörren och hoppas att den inte ska knarra, vilket den inte gör. Väl inne på rummet måste jag stoppa in handen i munnen för att låta bli att skratta, på golvet ligger Alfredos mobil, troligtvis efter att han blivit sur på den när alarmet ringde. Så tyst jag kan tassar jag in på deras badrum och fyller två glas med iskallt vatten. Jag tassar tillbaka och ställer vattnet på ett bord, sen drar jag fram min mobil och klickar upp kameran. Mobilen börjar filma och jag ställer den på en hylla, sen tar jag upp glasen igen och tassar närmare sängarna. När jag står någon meter från fotändan på Justins säng och lite närmare Alfredos säng kastar jag vattnet på de. Det är verkligen tur att jag filmar, deras reaktioner är ovärderliga. Justin gör något karate-liknande hopp och ställer sig upp i sängen, Alfredo däremot rycker till så våldsamt att han ramlar ur sängen. Jag kan verkligen inte låta bli utan gapskrattar, det är omöjligt att sluta.

''Din lilla...'' väser Alfredo när han inser vad som har hänt.

''Stör det er att ni är blöta?'' undrar jag och de nickar till svar. ''Det var synd, jag som trodde att vi skulle simma...'' fortsätter jag.

''Tja...'' börjar Justin. ''Det ska vi faktiskt.'' säger han sedan, med minen som om han är förvånad.

''Ta vad ni behöver, så kan vi gå sen.'' säger jag, lite smått otåligt.

De samlar ihop sina saker och vi går ner mot bottenvåningen och poolen. Eftersom jag är lite mer planerande än de så har jag redan på mig baddräkten och behöver bara dra av mig mina kläder innan jag kan dyka i. När jag har simmat i några minuter gör jag en paus vid ena kanten, min bulle i håret hade åkt upp. Jag ser mig lite omkring för att se var de andra är och upptäcker de ganska snabbt. Justin simmar tantsim på en bana, i snigelfart. Alfredo har precis bytt om och är på väg mot mig. Han hoppar i och börjar simma, om möjligt ännu långsammare än Justin. För att inte vara elak försöker jag låta bli att skratta, men det är svårt. Istället för att stå vid kanten och bita ihop läpparna i ett försök till att förbli tyst börjar jag simma. Eftersom Alfredo och Justin simmar obegripligt långsamt varvar jag de, lite fler gånger än en. Under den tiden jag simmade tre längder simmade de två, och jag simmade minst trettio längder. Sen kan man ju också räkna in att de tröttnade och gick upp efter att jag simmat hälften...

Klockan var bara strax innan åtta när jag simmat klart, men är man med Justin Bieber får man räkna med fullt schema, klockan nio ska vi åka iväg till en intervju. Vi duschar så snabbt vi kan och möts sen i matsalen för frukost och när alla är klara med både den och allt annat packar vi som ska till intervjun in oss i bilen. Även om det bara är Justin som behöver vara där så följer jag, Kenny, Pattie och Scooter med.

''Vart ska vi?'' undrar jag nyfiket när alla satt sig i bilen.

''Till en intervju.'' svarar Justin och tittar på mig som om jag vore dum i huvudet.

''Det menar du inte...'' svarar jag drygt.

''Det är en radiostation, men de har inga gäster på helger så de ska spela in det.'' säger Scooter, som i alla fall fattar vad jag menar.

''Vilken radiostation?'' frågar jag, fortfarande nyfiket.

''Jag kan absolut inte uttala det, så jag skriver det.'' säger Scooter och kladdar ner något, troligtvis namnet, på en pappersbit.

Jag tar emot lappen när han skrivit klart, det är lite svårt att läsa vad det står. Man tycker att en manager borde ha bra handstil, men tydligen inte. Till sist lyckas jag läsa (gissa, om man ska vara så noga) vad det står, och det får mig att tjuta till.

''Snälla säg att du skojar, detta händer inte, oh gosh!'' tjuter jag. ''Det är helt otroligt, ska jag träffa de, vilket datum är det? Just det, den andra september, nu vet vilket tur-datum jag har, seriöst, detta är galet!'' Jag babblar på och märker inte ens att jag bytt språk, i alla fall inte tills jag upptäcker att alla utom chauffören stirrar på mig. ''Vad?'' frågar jag då.

''Vad var det?'' undrar Kenny.

''Vad var vad? Åh du menar, svenska.'' svarar jag leendes när det går upp för mig att de inte pratar samma språk som jag.

''Men varför är du sådan?'' undrar Justin.

''Sådan vadå?'' frågar jag tillbaka, min hjärna hänger inte riktigt med.

''Du är typ, fangirlig...'' svarar han och ser konstigt på mig.

''Oh, det är för att jag lyssnat på de i flera år, de är så roliga!'' svarar jag. ''Varje morgon vaknar jag till de, jag älskar de. Det är faktiskt en av få saker som kan få mig fangirlig...'' fortsätter jag sedan, väldigt energiskt och nästan hoppandes upp och ner i sätet.

Att få träffa de som pratar på 'Rix Morgon Zoo' har jag velat länge. Jag styr till och med tiden jag ska gå upp på så att jag får höra de programpunkterna jag vill... Alla i bilen verkar tycka att jag är ganska underhållande att titta på, men det bjuder jag på, ingenting kan dämpa min glädje just nu.

Vi är lite sena, i tid är vi men inte så att vi kan pausa eller något. Det gör att Justin direkt dras iväg av människor när vi kommer fram och resten får snällt vänta i ett angränsande rum. Efter ungefär en halvtimme kommer de ut till oss, med de menar jag Justin, Roger, Titti och Ola. Jag vill inte göra ett dåligt intryck så jag är inte riktigt lika upphetsad som i bilen men det betyder inte att jag sitter tyst i ett hörn.

''Hej, jag är Paulina.'' hälsar jag och tar alla i hand, även Justin.

''Trevligt att träffas, jag är Justin.'' svarar han och spelar med.

''Oh, det visste jag inte.'' säger jag sarkastiskt och himlar med ögonen. Justin skrattar och snurrar med sin arm, som fortfarande håller i min hand, så att han står med magen mot min rygg och armen om mig. ''Bry er inte om honom, han har inte alla hästar hemma.'' säger jag till Roger, Ola och Titti samtidigt som jag sticker in en armbåge i Justins mage och får honom att släppa mig.

''Är du svensk?'' frågar Ola och ser väldigt förvirrad ut.

''Japp, från Jönköping.'' svarar jag med överdriven dialekt. ''Jag älskar ert program.'' fortsätter jag sedan och ler stort mot de.

De tackar och jag känner mig helt plötsligt mig inte alls för nervös för att fråga om jag kan få ta kort. Precis som jag hoppas (och tror) så blir de inte alls sura, bara glada och jag anlitar Kenny till fotograf. Efter några väldigt seriösa kort på mig, Justin, Ola, Titti och Roger kommer min oseriösa sida fram. Ett antal kort senare går jag fram till Kenny och ber honom viskandes att filma. Jag går tillbaka till de andra och hoppar upp på Justins rygg. Han blir lite förvånad men tar emot mig. Vi poserar, även om Kenny filmar eftersom bara han och jag vet om det, och jag gör mig redo. Efter ett sista djupt andetag lyfter jag långsamt upp händerna och rufsar om Justins hår. Justin är en väldig pedant med sitt hår och släpper mig därför genast för att känna hur stor skadan är. Jag är som tur var förberedd på det och springer snabbt iväg med Justin efter mig.

''Hjälp!'' tjuter jag skrattandes och sicksackar mellan alla människor. Till slut kommer Scooter in i rummet och jag tar skydd bakom honom.

''Vad hände med ditt hår?'' frågar Scooter Justin förvånat.

''Hon förstörde det!'' tjuter han surt och låter som en treåring vars sandslott blivit nertrampat.

''Men Pattie, var det verkligen nödvändigt? Du vet hur mycket din son älskar sitt hår!'' säger jag förebrående och skakar med fingret åt Pattie som bara skrattar åt mig.

''Din lilla...'' väser Justin och springer runt Scooter. Det är jag inte med på så han fångar mig lätt och börjar kittla mig.

''Jag vill inte avbryta, men vi behöver åka till nästa intervju, typ nu!'' säger Scooter, räddaren i nöden.

Justin gör som han säger och släpper mig, dock väldigt motvilligt. När min andning är någorlunda normal reser jag mig upp och skuttar fram till Kenny som fortfarande håller i min mobil.

''Har han spelat in allting?'' frågar Justin suckandes och jag nickar skrattandes till svar. ''Så du planerade det?''

''Typ...'' svarar jag lurigt och blir snabbt tvungen att springa iväg då han börjar jaga mig, igen.


Jag tror att ni redan vet det, men om ni vill läsa novellen med engelska dialoger kan ni klicka här!

 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback