Kapitel 36

'Ett mejl'


Klockan är ungefär elva på kvällen när vi kommer fram. Jag är sjukligt trött och somnar nästan stående under tiden vi väntar på nycklarna till rummen. Det är lite krångligt med tanke på att vi är så många, men efter många om och men får vi till slut rummen.

''Du delar med mig, om det går bra.'' säger Pattie och räcker fram en nyckel till mig.

''Absolut.'' svarar jag gäspandes när jag tar emot nyckeln.

På väg mot hissarna får jag syn på något som fångar mitt intresse. Därför vänder jag och går tillbaka till receptionen.

''Har ni någon pool här?'' frågar jag en som jobbar där. Hon nickar till svar. ''När öppnar den?''

''Klockan sex, men bara på lördagar och söndagar. Annars öppnar den klockan åtta.'' svarar hon.

''Okej, tack så mycket!''

När jag kommer upp på rummet håller Pattie på att packa upp sin väska, jag fattar inte hur hon orkar. Min plan är att byta om till pyjamas, ta bort mitt smink och borsta tänderna. Det på minsta möjliga tid. Tio minuter senare ligger jag i sängen och sover som en stock.

Nästa morgon vaknar jag av mitt alarm som ringer fem i sex. Eftersom jag missade träningen igår tänker jag träna nu på morgonen. Jag tränar faktiskt simning, två gånger i veckan. Tisdagar och fredagar. Sen joggar jag ibland och tränar yoga en del av de dagar jag inte simmar. Hur som helst går jag upp, helt pigg och utvilad. På fem minuter har jag bytt om och skuttar ner mot poolen. Att vara tillbaka i vattnet är en fantastisk känsla, simning är livet. Jag simmar längd efter längd i jämn takt, när jag pausar för första gången står klockvisarna på tio i sju. Efter att ha simmat långsamt, även kallat avsim, i tio minuter hoppar jag upp ur poolen. Jag öppnar sakta dörren till rummet och försöker vara så tyst som möjligt då jag vet att Pattie har ställt eget alarm. En dusch, lite sminkning och ett snabbt klädval rikare tassar jag ut rummet med min dator, en skrivblock och några pennor i famnen. Som tur är har frukosten öppnat, även om klockan bara är tjugo över sju. Mina saker lägger jag ner på bordet innan jag går och hämtar lite frukost. Sen startar jag datorn och hittar ett mail från Caitlin.

'Heej Pauli!

Det var länge sedan vi pratade, och gosh, jag saknar dig. Christian också... Han är typ deprimerad utan dig. Jag är verkligen orolig för honom, för jag ser honom inte så ofta. Varje dag efter skolan så låser han in sig i musikrummet. Men idag hörde jag honom spela piano, så jag frågade honom vad han gjorde och han berättade att han börjat skriva lite musik. Inte låtar, bara själva musiken. Jag tror att det är hans sätt att förstå att du är borta.

Hur som helst, han suger på att skriva texter så han ville att jag skulle skicka de till dig. Så det gjorde jag, eller gör. Du kanske kan få fram något underbart med de. Jag är säker på att du kan det.

När han pratade med mig sa han att han var trött på att sitta ensam vid pianot hela tiden, så jag tror att han börjar gå vidare. Snälla, säg att du gör samma sak, jag står inte ut med att se min bror och min bästa vän vara så ledsna men inte kunna göra något åt det.

Älskar dig bestie och saknar dig så himla mycket!

Hoppas vi träffas snart, eller i alla fall pratar på skype.

Lin'

Utan att tänka på det har jag börjat gråta, det rörde mig verkligen. Efter att ha stirrat på datorn ett tag är det som att jag vaknar upp och klickar på de bifogade filerna. Ett dokument med ungefär åtta scannade melodier dyker upp på skärmen. De är riktigt bra så jag börjar direkt med att fundera på text till dem.

Klockan halv nio kommer en gäspande Pattie ner för trappan, och bara en kort stund senare kommer en hel drös människor till, där alla namn jag kan är Justin, Scooter och Alfredo. Med tanke på att det är kanske tjugo till är det lite pinsamt.

''God morgon, sovit gott?'' frågar jag Pattie, som är först framme vid mitt bord.

''Ja, och du?''

''Absolut, som alltid.'' svarar jag. Jag stänger igen datorn för att vara lite social mot gruppen människor som nu är framme vid bordet.

''Du ser för vaken ut, det är tidigt.'' klagar Justin, och Alfredo håller med.

''Det är inte tidigt, hur kan ni varar trötta?'' undrar jag.

''För att den här personen snarkar.'' svarar Justin surt och pekar på Alfredo, som i sin tur håller upp händerna för att försöka visa sig oskyldig. När igen tror på honom sänker han händerna med en suck.

''Jag vaknade tidigt och trodde att jag hörde något. Men sen blev det tyst så jag tror att jag inbillade mig det...'' säger Pattie fundersamt.

''Oh, förlåt. Jag tror det kan ha varit jag. Vilken tid var det?'' säger jag ursäktande.

''Runt sex eller något.'' svarar hon.

''Det var jag, förlåt.'' ler jag.

''Va?! Varför var du uppe så tidigt?'' utbrister Alfredo.

''För att det är underbart att träna på morgonen.'' svarar jag som om det vore självklart, vilket det är för mig.

''Seriöst? Går du upp vid sex, bara för att träna?'' frågar Alfredo misstroget och jag nickar till svar.

En timme senare åker hela gänget till globen, där Justin ska uppträda senare samma kväll. Han går direkt och börjar öva, jag drar fram min dator och mitt skrivblock med tanke att fortsätta med låtarna. Till min stora förvåning (och glädje) lyckas jag hitta en skrivare så jag kan skriva ut noterna. När det är fixat irrar jag runt ett tag innan jag kommer rätt, det vill säga, hittar Justins loge. I logen finns ett piano så jag slår mig ner vid det och börjar. Jag vet inte hur länge jag sitter där och skriver men det borde vara runt en timme, sen kommer Justin in i logen. Han är lite andfådd och ser stressad ut.

''Vi behöver dig, typ nu!'' säger han, och utan att vänta på att jag ska svara drar han med sig mig.

Jag följer lydigt med, helt förvirrad och ganska överraskad. Till slut stannar vi, på scenen. Alltså, wow, den är gigantisk. Justin släpper mig och går fram till en kille med headset, kvar står jag och fattar mindre än ingenting.

''Vad gör jag här?'' frågar jag med betoning på 'jag'.

''Oh, just det.'' börjar Justin. ''Du behöver gå igenom sången med mig, nu.'' Han pekar mot en flygel som står i ett hörn av scenen. Jag har ingen aning om varför men går dit i alla fall.

Vi spelar igenom låten några gånger så att den sitter, och så att ljudet blir rätt. Efter det har Justin rast så han följer med mig tillbaka till logen och när vi till slut kommit rätt sjunker vi ner i soffan.

''Jag vill gärna ha din åsikt på detta.'' säger jag och reser mig upp. Sen går jag och sätter mig vid pianot för att börja spela på en låt. Även om jag bara jobbat med noterna i knappt tre timmar har jag redan en låt som är i princip klar, och en halvfärdig låt. Jag spelar den färdiga låten, som heter 'Still love you' och gjord åt en grupp. Det passade bättre in, med tanke på att den handlar om en tjej som är otrogen. Sången är skriven ur olika perspektiv, från hennes man, hennes son, hennes bror, hennes pappa och från mannen hon var otrogen med. Då blev det liksom naturligt att den skrevs åt en grupp. Justin sitter tyst och stirrar på mig när jag vänder mig om efter att ha spelat klart.

''Så?'' säger jag uppmuntrande, men väldigt nervöst.

''Den var jättebra!'' säger han chockat. ''Hur får du sådana idéer?''

''Jag vet inte, jag vill bara inte göra en likadan sång som alla andra gör.''


Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!

 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback