Kapitel 73
2013-12-23 'Skulle bara kolla, chefen'
''Hej!'' hälsar jag glatt när jag får syn på Molly på stationen. ''Så skönt att äntligen vara framme.''
Molly skrattar åt min entusiasm, sen leder hon oss mot en bil som är parkerad bara en kort bit bort. I bilen sitter Nora, hennes manager, och ler vänligt mot oss. När alla sitter där de ska svänger hon ut från parkeringen, Molly börjar genast prata om vart vi är på väg och vad vi ska göra. Jag är koncentrerad i ungefär två sekunder, sen går någonting snett i hjärnan. Lyckligt tänker jag mig tillbaka till kvällen innan, visserligen hade jag och Adam vårt första gräl, men det löste sig till slut. Han gick inte, utan stannade så vi kunde prata om allt. Det var så skönt att kunna känna att han verkligen litar på mig, att han kan berätta saker som nästan ingen vet och att han tror på mig.
''Lyssnar du, eller?'' frågar Ellinor roat och skrattar lite när hon får mig att rycka till.
''Phft, såklart jag gör.'' fnyser jag. ''Fast be mig inte upprepa allt ni sa, det var så mycket.''
''Visst, vi säger så.'' ler Molly, minst lika road som Ellinor.
''Bra, är det lunch snart?'' frågar jag, klockan är liksom halv ett och jag har suttit på en buss i ett antal timmar.
''Lugna ner dig, vi ska äta.'' säger Nora och möter min blick i backspegeln. ''Vi måste bara gå på ett möte först.''
''Finns det något att äta innan mötet?'' undrar Ellinor, hon har lärt sig att jag behöver mat för att över huvud taget fungera.
''Kanske någon macka, vi kan se vad vi får tag på.''
Mycket riktigt hittar de en macka åt mig, som jag mumsar på under tiden vi går till mötet. Vi befinner oss i en riktigt stor byggnad med massa korridorer där ingenjörerna helt klart blivit inspirerade av labyrinter. Jag är ganska glad över att inte vara själv, hade med största sannolikhet inte ens hittat rätt våning.
Mötet befinner sig på, vad jag trodde var den andra våningen, men som enligt fönsterutsikten måste vara minst femte. Mitt lokalsinne blir bara värre och värre, kan ju inte ens räkna trappor ordentligt. Med på mötet är, förutom mitt lilla gäng, några killar i väldigt dyra kostymer och spegelblanka skor. De presenterar sig för mig, men mitt minne för namn och jobb är bara ett snäpp bättre än mitt lokalsinne. Därför ger jag de egna namn, i vanliga fall brukar det fungera ganska bra, men alla är typ identiska. De går igenom något om vad som kommer behövas på scenen under framträdandet och jag försöker hänga med så gott jag kan. Med vänner är det okej att sväva iväg, men om jag någonsin vill kunna jobba med det här måste jag visa att jag bryr mig.
Efter exakt en halvtimme tar mötet slut, så exakt att jag börjar undra om de har tidtagarur istället för klockor på sig. Vi går då hem till Molly för att äta lite mat vi köpt på vägen, jag är inte direkt jätteförtjust i snabbmat men det är helt klart bättre än ingenting alls. Något måste vara fel på mig, jag äter mycket och hela tiden, jag börjar nästan bli värre än Justin. Eller, nej. Ingen kan äta mer än Justin. Jo, just det, Chaz kan.
Vi äter vår mat och håller under hela måltiden på att diskutera hur vi ska disponera tiden på bästa sätt. Idag finns det inget mer inplanerat, så Molly tycker att det är ett gyllene tillfälle att visa mig den fantastiska shoppingen som hon hävdar finns i Stockholm. Ellinor tycker att det låter som en jättebra idé och jag inser att hur jag än kämpar emot det så kommer det inträffa. Molly tycker även att vi borde testa på utelivet i Stockholm. När jag hör det protesterar jag högljut, trots allt är jag inte ens i närheten av att vara arton. Molly ger med sig väldigt snabbt men jag ser på Ellinor att hon egentligen skulle vilja gå ut, så jag övertygar de att gå ut utan mig. Jag kommer antagligen spendera den kvällen på Skype med Adam, så det är inte precis så att jag kommer sitta sysslolös.
''Är det okej med dig då?'' frågar Ellinor för den ungefär hundrade gången.
''Det är klart det är, som jag redan sagt.'' påminner jag och får ett nervöst leende tillbaka.
''Skulle bara kolla, chefen.''
Jag ler lite mot henne, min enda anställda, och tar sedan en klunk vatten. De andra dricker vin, men trots att de erbjudit mig att testa så dricker jag hellre vatten. Alkohol är bara det skadligt för kroppen, och lägg sedan på den enorma mängd socker som finns i så har du ungefär gift på flaska. Såklart kan jag inte lova att jag aldrig kommer dricka, för jag kommer ändras som person, men som det är nu skulle jag aldrig röra det. Precis samma sak är det med barn, jag tänker inte säga att jag aldrig någonsin tänker föda ett barn, men som det är nu skulle jag hellre adoptera eller vara utan barn.
Den lilla mysiga middagen vi fyra hade börjar spåra lite. Några av Mollys kompisar dyker upp och helt plötsligt är det inte bara vin de dricker, utan även starkare grejer. På grund av det måste jag upprepa ungefär en gång i minuten att jag inte vill ha något att dricka. Till slut får jag nog och letar reda på Ellinor, som till min stora lättnad inte är allt för onykter.
''Till hotellet?'' frågar jag bedjande och får en snabb nickning tillbaka.
''Till hotellet.''
Imorgon, julafton, kommer en liten överraskning dyka upp på min andra blogg. Om ni vill läsa den (den kommer vara helt på svenska) så är det bara att klicka sig in dit genom att trycka här!
