Kapitel 70

'Det här är omöjligt'


Vi lägger klädbekymmerna åt sidan ett tag för att ta hand om oss själva istället. Jag plockar fram alla ansiktsmasker jag äger och så börjar diskussionerna om vem som ska ha vilken. Emma hävdar att hon borde få den som är lugnande eftersom hon kommer ha jättemycket i skolan när den börjar. Sophie, som vill åt samma, tycker att hon borde få den då hon stressar mycket med träningar och sådant. Caitlin lägger snabbt tassarna på den med chokladlukt medan jag väljer en med mint. Till slut bestämmer sig Emma och Sophie för att dela på den, den är så pass full att det både räcker och blir över.

''Vi borde göra detta oftare, det är så skönt att bara slappna av.'' säger Sophie nöjt och lutar sig tillbaka i stolen.

''Schh.'' viskar jag. ''Lyssna på musiken istället.''

''Väck mig när det är dags att tvätta av den.'' mumlar Caitlin och lägger huvudet åt sidan.

Ett par minuter senare sover hon, trots att vi har musik som spelas i bakgrunden. Hon måste vara riktigt trött med tanke på tidszonerna och allt, sju timmar är faktiskt en riktigt lång tid om man ser det så. Dessutom är Caitlin också väldigt morgontrött och inte van vid att gå upp tidigt, då blir det dubbelt så jobbigt.

När tiden som de ska sitta på är slut sköljer vi av våra först och väcker Caitlin sist, hon behöver sömnen. Sen tågar alla ut på mitt rum, jag måste bestämma vad jag ska ha på mig. Jag och Emma letar runt och jag testar lite olika medan Caitlin och Sophie kommer med kommentarer, tyvärr är det inte så många som egentligen behövs då Caitlin fixar Sophies naglar och inte är så koncentrerad på att ge råd.

''Gah, det här är omöjligt.'' stönar jag och kastar mig ner på sängen.

''Paulina, kom.'' säger Emma och jag reser mig motvilligt för att se vad hon vill. ''Varför har du inte visat denna innan?'' frågar hon och håller upp en klänning.

''Den är inte min.'' svarar jag. ''Cait?'' säger jag och får henne att titta upp. ''Är denna din? Jag kan ha fått den i min väska innan jag åkte.''

''Oh, den grejen.'' svarar hon. ''Jag köpte den till dig och la den i din väska.''

''Du gjorde vad.'' utbrister jag.

''Du skulle inte ha köpt den själv och den kommer se riktigt söt ut på dig.'' försvarar hon sig. ''Hur som helst, den är din.''

''Hur mycket?'' frågar jag, bestämd att betala tillbaka för den.

''Ingenting.'' svarar hon. ''Eller förresten, du kan alltid baka något som jag kan ha på flyget hem.''

''Överens.'' säger jag och börjar kolla närmare på klänningen.

Klänningen är svart och ser nästan ut som ett linne med en mörkt genomskinlig, overseize t-shirt över och allt det nedstoppat i en kjol. Det låter kanske inte som så mycket, men den är riktigt fin. Allting passar ihop på ett sätt som man inte tror ska vara möjligt och jag är inte alls förvånad över att Caitlin lyckades hitta en sådan klänning. Hon lyckas alltid med allt som har med kläder att göra, kan varenda märke som finns och dessutom kan hon hela kollektioner från sina favoritmärken. Det är helt sjukt. Jag vet inte ens vad H&M har för kläder.

Jag drar på mig klänningen och vänder mig om mot de andra för att få deras godkännande. Emma nickar entusiastiskt, Sophie ler stort och Caitlin nickar godkännande. Efter en snabb blick i spegeln kan jag inte annat än att hålla med, den är inte lika perfekt som Caitlins klänning men den är nog det bästa jag någonsin kommer få tag på. I ryggen på klänningen sitter 't-shirten' bara ihop med en knapp längst upp, vilket gör att jag upptäcker att linnet är mönstrat. Det är konstigt att jag inte sett det tidigare, nu när jag tänker på det är det jättetydligt.

Nöjd med mitt klädval börjar jag fläta och nåla upp mitt hår. Fem minuter senare har jag fyra flätor och en knut i håret, Emma tittar avundsjukt på mig så jag säger åt henne att byta om så jag kan fixa hennes också. Emmas hår ser fantastiskt ut när det är självtorkat så jag bestämmer mig för att låta det mesta av håret hänga som vanligt. Sen börjar jag göra en fiskbensfläta från en bit över hennes vänstra öra, som jag sedan drar bakåt över huvudet som ett snett diadem och fäster under lite hår på den högra halvan av huvudet.

''Hej.'' säger Adam med ett snett leende när jag öppnar dörren för de ett par timmar senare. ''Vad fin du är.''

Hans kommentar får mig att rodna och jag viker snabbt ner huvudet för att dölja det samtidigt som jag flyttar mig bort från dörren för att låta de komma in. Det är helt sjukt att vi redan har varit tillsammans i mer än en månad. Att han dessutom fortfarande får mig att rodna med minsta lilla komplimang är nästan pinsamt. Trots det vänder jag upp huvudet igen och hälsar alla med en kram. Den enda vi väntar på är Erik, men resten är tidiga så han har fortfarande en chans att komma i tid och han är sjukligt punktlig. Mycket riktigt kommer han på minuten klockan fyra, tiden vi sagt att de skulle komma.

''Såklart du kommer i tid, hej.'' skrattar jag när jag öppnar dörren. ''Resten var lite tidiga, så det är bara att komma in.''

''Men jag var inte sen, eller?'' frågar han, något nervöst.

''Absolut inte.'' ler jag. ''Nervös?''

''Tyst med dig. Jag är inte bra med nya människor i stora skaror.'' svarar han och ler lite.

''Äsch, jag är ju här.'' skrattar jag och går sedan före honom in i vardagsrummet. ''Okej, vi kanske borde börja med maten.''

''Det låter bra.'' svarar Adrian glatt. ''Vad vill du att jag ska göra?''

''Tja, vi ska göra en potatisgratäng med kött och en svampsås.'' förklarar jag. ''Och till förrätt blir det en toast med sallad, skinka, majonäs, gurka och tomat. Det är väldigt enkelt så det borde inte vara några problem. Men, Caitlin, jag vill inte ha dig någonstans i närheten av köket.''

''Aj aj Kapten.'' svarar hon och gör honnör. ''Din önskan är min lag.'' tillägger hon sedan och slår sig ner i soffan.

''Ja, men du är väldigt bra på att beställa pizza darling.'' tröstar Adrian och får Caitlin att räcka ut tungan åt honom. Är det verkligen hon som ska vara äldst?


Vill du läsa novellen med engelska dialoger? Klicka här!

 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback