Bokrecension - Divergent

Handling:
Divergent hadlar om Beatrice Prior, en sextonårig tjej som bor i Chicago. Skillnaden mellan henne och oss är att hon lever i framtiden, med en världshistoria som är präglat av massvis av krig. För att undvika fler krig så har man delat upp staden i fem olika falanger som står för olika tankesätt.
Abegnation är den osjälviska, de tror på att krig kan undvikas om människorna först och främst tänker på alla andra och sätter sig själv i andra hand.
Amity är den fridfulla, en falang som präglas av frid och de tror att det var människornas oförmåga att hålla sams som skapade alla krig.
Candor är den ärliga, där alla människor alltid talar sanning, där de anser att oärlighet leder till misstänksamhet och misstänksamhet leder till konflikter.
Dauntless är den tappra, de lär sig försvara sig själva och staden, och de tror på att feghet leder till orättvisor och att rättvisa är viktigare än fred.
Erudite är den lärda, där kunskap och logik är det viktigaste, brist på kunskap leder till brist på förstående, som i sin tur leder till en bortkoppling bland människor med olikheter, som leder till konflikt.
 
När man fyller sexton får man välja sin falang, du är ju såklart född i en men det betyder inte att du måste stanna där hela livet, för Beatrice står valet mellan att välja sin familj, och stanna kvar i Abegnation, eller att vara den som hon egentligen är. Hennes val överraskar alla, till och med henne själv, och plötsligt befinner hon sig mitt i en initieringsfas där hon måste kämpa för att vara en av de tio bästa för att få komma in i Dauntless. Dessutom så finns ju Four, hennes mystiske tränare, som bara verkar betyda mer och mer för henne, eller?
Som om inte det vore nog så bär Beatrice på en stor hemlighet och när hela staden hotas av konflikter inser hon att den kan rädda alla människor hon älskar, men det är bara om den inte förgör henne först.
 
Karaktärerna i boken och dess skådespelare i den kommande filmen:
Beatrice 'Tris' Prior - Jag fullständigt älskar henne, hur hon pendlar mellan olika tankesätt och alltid tvivlar, men i slutändan vet exakt vad hon vill. Att hon ska spelas av Shailene Woodley är nog ett av de bästa besluten som jag kan komma på, hon är perfekt till rollen och jag kan verkligen se det framför mig.
Caleb Prior -  Tris's bror, är inte helt 100% säker på vad jag ska tycka om honom... Egentligen så hatar jag honom största delen av boken, men i slutet så försvinner det, typ. Dessutom ska Ansel Elgort spela honom så jag vet inte om jag kommer kunna hata honom, ser man ut så är det väl i princip omöjligt!
Tobias 'Four' Eaton - Tris's tränare. Om jag fick välja en person från denna boken som skulle existera i verkligheten skulle det absolut vara han, och vi skulle gifta oss. Så perfekt, typ, jag kan inte ens föklara. Han är den enda, före Tris, som fått Abegnation på sitt lämplighetstest och ändå valt Dauntless. Theo James ska spela honom, varför väljer de bara snygga killar?! Jag litar på att du lever upp till mina förväntningar nu, Theo!
Jeannie Matthews - En ledare i Erudite som valts på grund av sitt höga IQ, hon har skapat serumet som används i lämplighetstestet och jag hatar henne. Av hela mitt hjärta. Kate Winslet ska spela henne, visst passar hon, men jag hade hellre sett att Diane Kruger spelade henne.
Christina - En av Tris's nya vänner i Dauntless, hon bytte från Candor och är därför extremt ärlig. Om jag fick välja en karaktär att vara i boken skulle det vara henne, så cool. Hon ska spelas av Zoë Kravitz, perfekt!
Will - En till vän från Dauntless, men han bytte från Erudite. Han har memorerat stadskartan för att det är kul, vilket jag faktiskt tycker är imponerande. (Vadå? Jag tycker det!) Ben Lloyd-Huges ska spela honom, har ingen aning om vem det är, men jag tror det blir bra.
Peter - En kille i Tris's initieringsgrupp, han gör allt för att vara bäst. Till exempel så högg han en kille i ögat med en kniv för att han var bättre än honom, vilket fick killen att sluta, så Peter blev bäst. Han har även försökt döda Tris. Miles Teller ska spela honom, vilket jag hade tyckt om, om det inte vore för den lilla punkten att han är 26. Förövrigt så hatar jag Peter, fast inte riktigt lika mycket som jag hatar Jeannine.
 
Det finns såklart fler karaktärer, men detta är de som jag anser har störst del i boken och som jag har starkast åsikter om. 
 
Handling: 8 poäng, den följde en röd tråd hela tiden men ibland så hängde man inte riktigt med utan man märkte inte att det hände något innan det var över.
Karaktärer: 9 poäng, alla karaktärer har sin egna personlighet men det känns som om de inte utvecklas så mycket utan håller fast vid hur de var från början.
Nytänkande: 6 poäng, kom igen, hur många har inte hört talas om den här sortens böcker? Som tur var så känner man inte igen allt för mycket utan det mesta är nytt.
Språk och stil: 8 poäng, jag läste boken på engelska, så jag förstod inte exakt alla ord, kanske för att det användes många ord som nan inte lär sig i skolan (som namnen på alla falanger).
Totalt: 31 av 40
 
Favorit stycke:
''You didn't have to insult me to prove something to them.'' I say finally.
''And you didn't have to run off to your brother just becasue I hurt you,'' he says. He rubs at the back of his neck. ''Besides - it worked, didn't it?''
''At my expence.''
''I didn't think it would affect you this way.'' Then he looks down and shrugs. ''Sometimes I forget that I can hurt you. That you are capable of being hurt.''
I slide my hands into my pockets and rock back on my heels. A strange feeling goes thruogh me - a sweet, aching weakness. He did what he did because he believed in my strength.
At home it was Caleb who was strong, because he could forget himself. Because all the characteristics my parents valued came naturally to him. No one has ever been so convinced of my strength.
I stand on my tiptoes, lift my head, and kiss him. Only our lips touch.
''You're brilliant, you know that?'' I shake my head. ''You always know exactly what to do.''
''Only because  I've been thinking about this for a long time,'' he says, kissing me briefly. ''How I would handle it, if you and I...'' He pulls back and smiles. ''Did I hear you call me your boyfriend, Tris?''
''Not exactly.'' I shrug. ''Why? Do you want me to?''
He slips his hand over my neck and presses his thumbs under my chin, tilting my head back so his forehead meets mine. For a moment he stands there, his eyes closed, breathing my air. I feel the pulse in his fingertips. I feel the quickness in his breath. He seems nervous.
''Yes,'' he finally says.
 

'' Du behövde inte förolämpa mig för att bevisa något för dem.'' säger jag till sist.
'' Och du behövde inte springa iväg till din bror bara för att jag sårade dig,'' säger han. Han gnuggar baksidan av nacken. '' Dessutom - det fungerade, gjorde det inte?''
'' På min bekostnad.''
'' Jag trodde inte att det skulle påverka dig såhär.'' Han tittar ner och rycker på axlarna. '' Ibland glömmer jag att jag kan skada dig. Att du är kapabel att bli sårad.''
Jag sätter mina händer i fickorna och gungar bakåt på mina hälar. En konstig känsla går genom mig - en söt, värkande svaghet. Han gjorde vad han gjorde eftersom han trodde på min styrka.
Hemma var det Caleb som var stark, eftersom han kunde glömma sig själv. Eftersom alla kännetecken mina föräldrar värderade kom naturligt för honom. Ingen har någonsin varit så övertygad om min styrka.
Jag står på tå, lyfter mitt huvud, och kysser honom. Bara våra läppar rör vid varandra.
'' Du är briljant, vet du det?'' Jag skakar på huvudet. '' Du vet alltid exakt vad du ska göra.''
'' Bara för att jag har funderat på detta under en lång tid,'' säger han, kysser mig kort. '' Hur jag skulle hantera det, om du och jag ..'' Han drar sig tillbaka och ler. '' Hörde jag du kalla mig din pojkvän, Tris?''
'' Inte exakt.'' Jag rycker på axlarna. '' Varför? Vill du att jag ska?''
Han glider hans hand över min nacke och pressar tummarna under min haka, lutar mitt huvud bakåt så att hans panna möter min. För ett ögonblick står han där, stängda ögon, andas min luft. Jag känner pulsen i hans fingertoppar. Jag känner snabbheten i hans andedräkt. Han verkar nervös.
'' Ja,'' säger han till sist.


Jag måste bara få säga hur mycket jag älskar den här boken, jag har till och med läst den tre gånger! Divergent är första delen i en trilogi som är döpt efter boken. Den andra boken i serien heter Insurgent, men den finns tyvärr inte på svenska än. Allegiant, den sista boken, kommer ut den 22 oktober och jag är så taggad att det inte går att förklara! Jag vill inte spoila för mycket, men Insurgent slutade på ett sätt som det borde vara förbjudet att avsluta böcker på. Den sista meningen (jag lovar, det spoilar ingenting!) lyder: Then the shouting begins. (Då börjar skriken.)

 



» Minna

Bra recension! Härligt att du inte spoilade allt för mycket även om du berättade att Tris väljer Dauntless. Har själv läst böckerna och tyckte de var grymma, är sjukt glad över att jag läste de på engelska också eftersom böcker alltid är bättre på originalspråk. Håller med dig om att Insurgent slutar på ett sätt som inte borde vara lagligt, jag menar varför är det inte Oktober nu? :)

Svar: Åh vad skönt att jag inte är ensam! Det känns som att alla böcker jag läser är på engelska, men har inte riktigt bestämt om det är positivt eller negativt än.Tack, jag försökte få fram vad den handlar om utan att spoila för mycket! Har nämligen en vän som läste The Fault in Our Stars och fick reda på slutet innan hon ens var halvvägs, och hon tog ut sin frustration på mig ;)
ÄNTLIGEN NÅGON SOM FATTAR VAD JAG MENAR, MINA FÖRÄLDRAR BLIR SURA FÖR ATT JAG FREAKAR UT ÖVER SLUTET OCH MINA VÄNNER HAR INTE LÄST DEN! JAA, OKTOBER NU TACK! Fast tiden får inte hoppa över alla viktiga datum innan, typ som premiären för Percy Jackson, Sea of Monsters. :) <3 xx
Elin

2013-07-27 // 13:11:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback